Har Sverige nått det mediala glastaket eller är arbetet för ett jämställt utbud i nyhetsmedierna på väg att lossna? Allt är Möjligt har bearbetat den globala granskningen GMMP och ett perspektiv är att Sverige ligger relativt stilla medan världen rör sig framåt.
Det här är tredje gången andelen kvinnor och män i nyhetsbevakningen, på redaktioner och i innehållet räknas i Sverige. Och Sverige med 32 procent kvinnor som nyhetssubjekt är inte bäst i klassen. Perus medier har med 35 procent den högsta andelen kvinnor som får komma till tals i ett enskilt land, och både Norge och Filippinerna ligger jämsides med Sverige.
Genomsnitten bryts i studien ner på olika bevakningsområden, i vilka roller män och kvinnor förekommer, huruvida de är huvudpersoner eller inte och oavsett hur man ser på saken har könsmönstren i de svenska medierna varit stabila i jämförelse med hur det ser ut på ett globalt plan där utvecklingen gått stadigt framåt.
Detta trots att kvinnor och män deltar i precis lika hög grad i produktionen av nyheter i svenska medier.
I förordet frågar sig rapportförfattarna Maria Edström, medieforskare, Maria Jacobson, journalist och samt kvinnorättsaktivisten Simone Lindsten om Sverige härmed har nått det mediala glastaket. Samtidigt lyfter de fram den goda nyheten att flera nyhetsorganisationer faktiskt arbetar för att skapa ett jämställt utbud. Alla tre rapportförfattarna har haft avgörande roller i det mediekritiska nätverket Allt är Möjligt och följt utvecklingen sedan början av 1990-talet.
De konstaterar att könsbalanseringen av nyhetsmediernas utbud inte kan betraktas som helt frivilligt. Redan 1979 undertecknade Sverige FN:s kvinnokonvention, som i en av sina 16 artiklar talar om skyldigheten för konventionsstaterna att motverka könsstereotypa mönster. Sverige har också undertecknat Pekingplattformen som antogs på kvinnokonferensen 1995 och identifierar kvinnor och medier som ett av 12 nyckelområden med krav på att ge kvinnor inflytande över och tillgång till medier, samt att motverka stereotypa könsskildringar.
Nyhetsagendan på mätdagen beskrivs som relativt ”förmånlig” för närvaro av kvinnor. Exempelvis var firandet av 20-årsdagen av Berlinmurens fall den enskilda händelse som fick störst uppmärksamhet, vilket satte Tysklands statschef Angela Merkel i fokus plus att USA:s utrikesminister Hillary Clinton deltog i firandet. Men trots detta och att flera av de stora nyhetsredaktionerna sedan flera år försökt att skapa balans i utbudet är skillnaden mot tidigare mätningar alltså minimal.
Varför ser vi inte större genomslag av ansträngningarna?
– Man kan inte dra för stora växlar på enbart det svenska materialet eftersom det är ett förhållandevis lite urval. Samtidigt verkar det vara stabila mönster och resultatet avviker inte från andra liknande mätningar. Det intressanta nu är att det finns strategier för förändring och det tror jag kommer ge resultat på sikt även i hela utbudet. Det vanliga argumentet på redaktionerna att ”det finns inga kvinnor” blir allt mer ohållbart. Det är en kunskapsfråga, menar Maria Edström.
Hur ser ni på de rekommendationer som FN och GMMP ger och sannolikheten att de får genomslag i Sverige?
– Jag tror att det kommer ta tid. I Sverige har man haft en tendens att se alla former av statliga rekommendationer för medierna som ett hot mot yttrandefriheten. Det är alltså upp till branschen själva att ta tag i det demokratiska underskottet i utbudet.
– Samtidigt kan man ju notera att i Danmark har man inga problem att följa rekommendationerna när det gäller till exempel att skapa kvinnliga expertdatabaser. Där finansierar kulturdepartementet Kvinfos expertdatabas sedan 17 år tillbaka, konstaterar Maria Edström.
Varför det är viktigt att räkna, enligt rapportförfattarna:
Ett jämställt utbud handlar inte bara om att räkna huvuden, men det kan vara det första steget till ökat medvetande om genus och jämställdhet. Intresset även för andra maktperspektiv växer när en redaktion görs medveten om vems och vilka åsikter, värderingar och ideologier som exponeras i tidningen eller sändningen. I dag syns mest en vit medelålders välutbildad man i nyheterna. Det betyder något i en kultur som gjort sig beroende av nyheternas berättelser om världen. Kvinnors underrepresentation i nyheterna måste också ses mot bakgrund av den hårda exponeringen av kvinnor som sexuella varelser och kön i andra mediegenrer. Det blir än viktigare att ge utrymme också åt kvinnors röster i nyhetsförmedlingen, en genre som har ett verklighetsanspråk. Dessutom behöver journalistkåren en rejäl höjning av genusmedvetandet.
