För sex år sedan grundades nätverket Bulldozer av de grävande journalisterna Matilda Uusijärvi Ek, Sandra Foresti, Thella Johnson, Tove Leffler och Kajsa Norell. Syftet var att ”utmana föreställningen om grävandets machomän” och synliggöra kvinnors grävande.

Mansdominansen har varit kompakt sedan Föreningen grävande journalister, FGJ, började belöna de bästa journalistiska avslöjandena inom olika mediala genrer med start 1991 vid årliga grävseminarier. 2007 medverkade nätverket Bulldozer till ett temanummer i tidskriften Scoop som bland annat granskade jämställdheten hos Uppdrag granskning. Artiklarna väckte stor debatt och även om många på allvar hävdade att orsaken var att män är bättre på att gräva belönades lika många eller fler kvinnor än män med Guldspaden under de tre påföljande åren 2008–2010.

Inför årets grävseminarium skrev grundarna av Bulldozernätverket en debattartikel i den fackliga tidningen Journalisten. Där påtalade de risken att de så kallade kvinnoåren blir en parentes. De konstaterade att betydligt fler kvinnor än män hade anmält sig till seminariet, men att motsatsen gällde vilka som tillfrågats om att hålla föredrag.

”Männen talar om hur jobbet ska gå till, kvinnorna sitter i publiken.” skrev de. När seminariet hölls i Malmö i slutet av mars fanns Matilda Uusijärvi Ek på plats.

Hur vill du beskriva reaktionerna?

– Det gick över förväntan. Tidigare när vi har drivit de här frågorna har det blivit väldigt mycket diskussioner, debatt och ifrågasättande. Nu blev det direkt så att styrelsen för Gräv utsåg en jämställdhetsansvarig och att de ska ställa krav på de som arrangerar det här stora grävseminariet att tänka på könsbalansen. Kanske kunde man gått lite längre än att säga ”man ska tänka på det”. Samtidigt har de inte haft några krav alls tidigare. Det var också en jurymedlem som sade att det här borde vi ha tänkt på, att det här är något man tänker på väldigt ofta. Och nu blev det faktiskt så i år att åtta kvinnor och nio män vann. Det är ändå ganska bra.

Vilka slutsatser drar du av att det hände saker när ni nu agerade?

– Dels att det inte längre går att negligera eller strunta i den här frågan när den kommer upp. Det är något man känner att man genast ska ta tag i, vilket jag tycker är bra. Frågan kanske inte är så bortglömd som vi först trott.

– Sedan också att det hjälper att göra något. Styrkan i det vi gjorde är att vi räknade ut att så här ser det ut. Det är fler män som står på scenen, trots att det är fler kvinnor som vill gå på gräv. Det är bra att ha en faktagrund att stå på. Det blir mer effektivt och synligt.

Hur var reaktionerna från andra journalister? Fanns det något intresse för det ni gjort?

– Nej det kan jag faktiskt inte säga. Det var väldigt få som sade någonting till mig. Jag tror att det finns en viss trötthet inför det här. Det var diskussion om vi skulle ha debatt om det här, och då sade någon ”men vi hade ju en debatt förra året, vi pratar om det här varje år”, lite trött sådär. Det är en väldigt tråkig inställning tycker jag. Men eftersom styrelsen snabbt fattade det här beslutet fanns det inte mycket att debattera heller tycker jag.

– När vi gjorde det här 2007 blev Janne Josefsson väldigt arg, och året efter skrev han en debattartikel och tyckte att hela föreningen Grävande journalister skulle läggas ner. Han var jätteirriterad på det vi gjort. Men nu har han sagt att diskussionen som följde av vårt gräv på Uppdrag granskning har varit nyttig och bra och att de nog stoppade vissa grejer för att det var kvinnor, så det visar också att något har hänt hos fler än de som brukar bry sig. Men problemet är inte bara vad som händer på grävseminariet utan vad som händer ute på redaktionerna. Där finns inte diskussionen längre vad jag kan se. På Kalla fakta, som var det goda exemplet för ett antal år sedan, är det väldigt få kvinnor i dag. På Ekot är det fortfarande tre män som gräver, på Kaliber är det lite mer jämnt. Den genomgången har jag inte gjort, men det ser inte bara positivt ut.


Så det finns fortfarande anledning för journalister att intressera sig för vad som händer…

– Absolut.