”Jag är mycket förvånad över denna totala brist på sammanhang och kunskaper bland de politiska kommentatorerna om det som händer i SD. Konflikten bakom utspelet går tillbaka på omvalet av Gustav Kasselstrand som ordförande för Sverigedemokraternas ungdomsförbund i september.” Det skriver Maria Robsahm med anledning av krisen inom Sverigedemokraterna.
Det har gått flera dagar sedan Expressens avslöjande om Sverigedemokraterna. Jag lyssnar på radio, jag ser på teves olika nyhetssändningar, jag läser dagstidningarnas kommentarer. Den politiska analysen är fullständigt frånvarande.
Kommentarer och frågor präglas av en ytlighet som är skrämmande. Som om alltihop handlade om att ett par riksdagspolitiker hade sagt fula ord. ”Usch! Så får man ju inte säga.” En av få kloka kommentarer kom från Soran Ismael när han just påpekade att detta ju handlar om något mycket större än invektiv och skällsord utslängda en sen natt för två år sedan. Men från journalister och kommentatorer – ingenting. I P1 Morgon fredag 16 november fick den inbjudna Expo-journalisten Alex Bengtsson – som då skrivit en artikel om samma sak på SVT Debatt – ge en första bild av det inträffade ur ett politiskt perspektiv och han tog också upp splittringen inom SD. Men märk väl – det krävdes att man tog in en extern politisk journalist. Och mönstret ser likadant ut på alla de stora nyhetsredaktionerna.
Tänk tanken att en liknande skandal skulle brisera i vilket annat riksdagsparti som helst. Då skulle det vara fullständigt otänkbart att den enda politiska kommentaren kom från en utomstående expert.
Fortfarande letar jag förgäves efter någon ordinarie politisk kommentator som ens försöker se de politiska mönstren och jag är mycket förvånad över denna totala brist på sammanhang och kunskap om det som händer i SD. När Jimmie Åkesson gick ut med sitt krav på nolltolerans för en månad sedan skrev jag att detta var en del av en intern maktkamp. Konflikten bakom utspelet går tillbaka på omvalet av Gustav Kasselstrand som ordförande för Sverigedemokraternas ungdomsförbund i september.
Partiledningens kandidat var inte i närheten av det röstetal som hade krävts för att avsätta Kasselstrand, men efter det visste alla var man stod. Det fanns två tydliga falanger. Och skillnaden mellan dem var inte bara en fråga om olika personer och kotterier. Där fanns och finns också en markerad politisk skillnad mellan dem. Medan partiledningen konsekvent har försökt fjärma sig från partiets nynazistiska förflutna, genom att ta avstånd från antisemitismen till förmån för islamfientligheten, och stryka nationalismen till förmån för det man kallar socialkonservatism så vill Kasselstrandsfalangen vrida partiet tillbaka.
SDU och gruppen kring Kasselstrand, däribland hans närmaste vapenbroder vice ordförande William Hahne har tydligt markerat att man vill tillbaka till partiets ursprung, det vill säga att återigen kalla sig nationalistiskt och att byta ut SD:s nuvarande Israelvänliga inställning till den mer klassiskt högerextrema Israel- och judefientliga. Detta skulle också medföra att partiets nuvarande starka betoning på islam som det stora hotet skulle tonas ner kraftigt.
Så ser den politiska bakgrunden ut. Och det som händer i samband med att någon läcker den numera riksbekanta filmen tagen en sen natt på Kungsgatan i Stockholm för drygt två år sedan kan inte förstås utan denna bakgrund.
En månad efter att Kasselstrand omvalts går Jimmie Åkesson ut med sitt krav på nolltolerans. Utspelet väckte mycken munterhet – skulle det bli någon kvar i partiet om man verkligen gjorde slag i saken och resande ut alla rasister? Men förutom att utspelet naturligtvis var ett budskap till alla partiföreträdare om rättning i ledet efter en rad uppmärksammade rasistiska uttalanden, så var det också en tydlig signal till Kasselmarksfalangen. ”Går ni för långt åt höger så åker ni ut.”
Det är i detta läge som någon släpper filmen som visar vad som verkligen hände den där sommarnatten 2010. Vilken individ som gör det är ointressant – men att det är någon som finns i närheten av Kasselstrand råder ingen tvekan om. Flera av varandra oberoende källor har bekräftat detta för mig. Och häromdagen gick en tidigare styrelseledamot för SD Värmland öppet ut och påpekade detta samband.
En central person i allt detta är Kent Ekeroth. Inte bara var han den som filmade den där natten. Han är också den person som för de flesta inom SD förknippas med den centrala förändringen av partiet från antisemitism till islamfientlighet. Att Ekeroth är jude är i sammanhanget av stor betydelse. På ett flertal trådar på flashback där en stor del av partiets interna konflikter finns till beskådande kallas han genomgående för Zogaren. ZOG är nynazisternas beteckning på den stora judiska världskonspirationen.
Det kanske kan förefalla märkligt att Kasselstrand och Hahne en dag efter att filmen släppts till Expressen gick ut i gemensam debattartikel på DN Debatt och kritiserade partiledningen för att ha kickat Almqvist.
Hur går det ihop med att man skulle ha läckt filmen?
I själva verket är detta inte särskilt märkligt. Artikelns väsentliga budskap är internt och riktar sig till partiledningen – att utesluta och sparka trogna medlemmar och aktivister måste få ett slut. Att använda nolltolerans mot rasism som ett sätt att oskadliggöra Kasselmarkfalangen kommer inte att lyckas.
Ingenting av allt detta har hittills diskuterats eller påpekats av någon av alla de traditionella kommentatorer som har uttalat sig om saken. Yrvaket och ytligt har man därmed avslöjat sin brist på kunskaper och kontakter för att kunna blottlägga det politiska mönstret bakom SD:s skandal.
Det är pinsamt.