Tio förlorade år. Så beskriver Anna-Klara Bratt den tid då jämställdhetspotter varit LO:s strategi för att förbättra löneläget för sina lågavlönade medlemmar på kvinnodominerade avtalsområden. Det finns numera flera strategier att vara oense om och inför kongressen har Wanja Lundby-Wedin lagt konflikten i öppen dager.
I torsdagskväll meddelade fackförbundet Handels att det inte blev någon strejk inom handeln 2012. I stället sade man sig vara nöjda med budet från arbetsgivarsidan som bland annat innebar en löneökning på 710 kronor, höjda lägstalöner med 568 kronor samt begränsningar i hur länge man kan gå avtalslös inom Handeln.
Handels ordförande lyfte även fram jämställdhetsprofilen som särskilt framgångsrik. Det vill säga att handelsanställda erhöll 70 av 100 begärda kronor i jämställdhetspott samt att man talat om kronor och ören i stället för procent, vilket tenderar att cementera löneskillnaderna mellan könen.
Jämställdhetspotterna har varit en het fråga – inom LO-kollektivet – i snart 10 år. I flera år har IF Metall, under Stefan Löfvens ledning, blockerat potterna och när företrädare från LO nyligen ställde sig bakom Handels krav i avtalsrörelsen var det under namnet LO-samordningen i vilken bland andra Metall inte ingår i.
Jämställdhetspotterna har inte bara varit en het fråga inom LO, det har under många år också varit det enda jämställdhetspolitiska förslaget som diskuterats öppet av fackförbundet. Därför var det en, diskret visserligen, bomb som släpptes i Dagens Arena i fredags. Där tar plötsligt avgående LO-bossen Wanja Lundby-Wedin sin hand från jämställdhetspotterna:
”Jämställdhetspotterna var en teknisk fråga, och där borde vi tidigare ha sett att det inte var en lösning som skulle funka. Jag tror att det är bättre att hitta en modell där alla avtalsområden får ut något, och så fördelar man det till de kvinnodominerande jobb man har. För det finns kvinnligt dominerade jobb i nästan alla avtalsområden.”
Orden klingar som tidigare Stefan Löfvens som konsekvent hänvisat till de fåtal kvinnor som är organiserade inom Metall. Lundby-Wedin menar att pottmodellen som nu växte fram, och som LO förordat i många år, var en kompromiss som inte blev bra utan otydlig.
Intervjun är gjord redan i februari, och i första hand inför kongressen i maj men ändå högaktuell mot bakgrund av att Handels genom sitt avtal nu åter fått upp jämställdhetspotterna på agendan. På andra flanken har Lunby-Wedin en konflikt med Kommunal som förordat att Medlingsinstitutet ska få ett ansvar för jämställandet av lönerna.
Plötsligt finns det alltså inte ett utan flera alternativ för LO-kollektivet att vara oense om. Till det ska läggas Feministiskt Initiativs förslag om jämställdhetsfonder. Plotten tjocknar. Vilken som är den bästa vägen är svårt att förutsäga, för det beror på hur de andra förbunden agerar. Men det måste helt enkelt vara bättre med fler förslag än färre. För de tio år som har förflutit sedan jämställhetspotterna kom på bordet måste i mångt och mycket ses som bortkastade år – ur ett jämställdhetsperspektiv.
