På lördag går Östtimor till val. Mer än ett decennium efter självständigheten står landet inför många utmaningar. Landets ekonomiska tillväxt har inte kommit alla till del, och kvinnor och unga tillhör förlorarna. Feministiskt perspektiv har varit i ett av Asiens fattigaste länder vars självständighetshjältar på grund av skandaler, nepotism och brutna löften har fått ett skamfilat rykte på hemmaplan.
I valtider sluter sig huvudstaden Dili som ett skal, människor ger sig inte ut om kvällarna. Kvar i mörkret finns bara hemlösa. De består ofta av jordlösa familjer, och försäljare av telefonkort och tuggummin som sover i små kistliknande försäljningsbodar.
Skälet till rädslan är minnen från tidigare valrörelser. Valet 1999, då Östtimor blev självständigt efter en lång ockupation av Indonesien, liksom valen 2002 och 2007, präglades av våld, förföljelse och beställda upplopp.
Oro inför valet
Inför valet den 7 juli surrar dessutom rykten om att gäng bestående av arbetslösa unga män eller före detta gerillamedlemmar utför tillslag mot utvalda mål, på betalning av olika politiska partier. Enligt anonyma källor är syftet inte bara att skrämma motståndare, utan även att visa för omvärlden, och främst den närvarande FN-missionen, att landet ännu inte är moget att stå på egna ben.
FN:s styrka Unmit ska enligt planerna dras tillbaka i slutet av året. Det skulle kunna leda till ett nytt politiskt läge och landets elit är rädd för att en förändring skulle innebära att de förlorar sina privilegier.
– Därför ser partier till att väsnas inför valen så att FN förstår att de måste stanna lite längre, säger en politisk rådgivare till en av landets ledande politiker, till Feministiskt perspektiv.
Korruption i toppen
Det politiska systemet gynnar landets mansdominerade partier och en ekonomisk elit som redan innan självständigheten 1999 hade försäkrat sig om inflytande, markinnehav och straffrihet. Presidentvalet tidigare i år blev för somliga en fars: Arbetarpartiets ledare och landets ledande kvinnliga politiker, Angela Freitas, fick sin kandidatur indragen på skandalartade grunder. Bland annat anklagades hon för att inte vara timoresisk medborgare.
En vecka innan valet bröt sig någon in på hennes kontor och stal dokument som ska ha visat på hur korruptionen krupit ända upp i regeringstoppen. Nu kandiderar Freitas till parlamentet i en allians bestående av mindre partier med syfte att bryta självständighetspartiet Freitilins och premiärminister Xanana Gusmãos koalition CNRT:s majoritet.
Mödradödligheten utbredd
De största förlorarna i den nuvarande situationen är kvinnor och unga. Den unga befolkningen, 50 procent är under 18 år, står inför enorma utmaningar: att bygga en fungerande välfärdssektor, gjuta liv i ett stagnerat utbildningssystem och få kvinnor i arbete.
Barnkullarna förblir stora, liksom mödra- och barnadödligheten. Samtidigt har den sittande regeringen minskat satsningarna inom dessa områden till förmån för ekonomiska liberaliseringar och en oljefond i vilken korruptionen anses vara utbredd.
Växande klyftor
De ekonomiska klyftorna har uppmärksammats av UNHCR, som i en rapport skriver att: ”Den ekonomiska tillväxten har långt ifrån tillfallit alla. Regeringen måste koncentrera insatserna kring sociala och ekonomiska reformer för att försäkra en jämlik tillväxt.” UNHCR menar också att ekonomisk mångfald endast kan uppnås om den ekonomiska politiken inte fokuseras på oljetillgångar.
Angela Freitas är inne på samma spår:
– Kvinnor deltar inte i samhällslivet, män säkrar sina maktpositioner och håller kvinnor kvar i medveten fattigdom. Det främsta skälet till det är oljepolitiken som från första början har dikterats av utländska makter, främst Australien och USA, säger hon.
