Wikileaks grundare Julian Assange är misstänkt för en våldtäkt, två fall av sexuellt ofredande och ett fall av olaga tvång efter ett besök i Sverige i augusti 2010. När åklagare Marianne Ny kallade honom till ytterligare förhör, hade han lämnat landet. I november 2010 begärde åklagaren Assange häktad i sin frånvaro och utfärdade en europeisk arresteringsorder för att få honom utlämnad till Sverige.
Ett och ett halvt år senare befinner sig Assange fortfarande i England, där han upp till högsta instans har överklagat beslutet om utlämning. Assange har sagt sig frukta att Sverige ska lämna ut honom till USA.
"Offer för genusradikalism"
Han har också utnämnt Sverige till en "feministdiktatur" där han "fallit offer för genusradikalism". Han nekar till brott och beskriver det inträffade som "bagatellartade händelser", enligt DN.
Men experter på straffrätt som Feministiskt Perspektiv har talat med avvisar bestämt uppfattningen att Sveriges sexualbrottslagstiftning skulle vara särskilt sträng. De flesta länder tar hänsyn till samma faktorer vid bedömningen av om det har förekommit sexuella övergrepp eller inte.
– Nästan all sexualbrottslagstiftning är uppbyggd på att det är självbestämmandet som skyddas. Antingen pekar man – som den svenska lagstiftningen – på faktorer som innebär att självbestämmandet inte respekteras. Eller så gör man som den engelska lagstiftningen, där sex utan samtycke är kriminaliserat. Där kommer de faktorer som tas upp i den svenska lagstiftningen in vid bedömningen av om samtycke förelegat, säger Petter Asp, professor i straffrätt vid Stockholms universitet.
Även om lagstiftningarna i stort kriminaliserar samma typer av handlingar, varierar definitionen av olika sexualbrott. I England måste till exempel våldtäkt innefatta penetration med penis, medan den svenska lagstiftningens definition av våldtäkt även innefattar vissa andra sexuella handlingar.
– Men i grunden finns det en påfallande likhet i vilka faktorer man beaktar och vilja beståndsdelar som finns med. I huvudsak skulle jag säga att det är ungefär samma tanke som ligger bakom de flesta sexualbrottslagstiftningar. Det är i viss mån riktigt att säga att Sverige har ett vitt våldtäktsbegrepp, men sexualbrottslagstiftningen som helhet är inte särskilt vittgående sett till andra länder, säger Petter Asp.
Kring rapporteringen om Assange har det målats upp en bild av att det knappt krävs någonting alls för att bli fälld för våldtäkt i Sverige. Stämmer den bilden?
– Den är direkt missvisande. I dagarna kom det ett examensarbete som visade att väldigt många våldtäktsåtal inte slutar i fällande dom. I huvudsak måste man nog säga att svenska domstolar upprätthåller de stränga beviskrav som gäller, säger Petter Asp.
Friande domar ökar
Examensarbetet, skrivet av Lina Tengvar, visar att andelen friande våldtäktsdomar i tingsrätten har ökat från 22 procent år 2006 till 33 procent år 2010. Uppsatsens examinator, doktorn i processrätt Katarina Lainpelto vid Stockholms universitet, säger till TT att det är den högsta andelen friande domar för alla brottbalksbrott.
De flesta som anmäls för våldtäkt i Sverige går fria. År 2010 anmäldes enligt uppsatsen 4 134 våldtäkter till polis. 313 fall gick till lagföring och åtal, varav 33 procent slutade med friande dom. Och även om antalet anmälningar av sexualbrott har ökat de senaste åren – mellan 2010 och 2011 anmäldes till exempel 10 procent fler våldtäkter enligt Brå – är mörkertalet fortfarande stort. Endast 23 procent av sexualbrotten anmäls, enligt Nationella Trygghetsundersökningen (NTU) 2011.
I stark kontrast till bilden av Sverige som ett land med en särskilt sträng sexualbrottslagstiftning, hävdar flera att det snarare är tvärtom. En av dem är Madeleine Leijonhufvud, professor emerita i straffrätt.
– Vi har ju en lagstiftning som kräver mer för att det ska vara våldtäkt – det krävs att det har förekommit våld eller hot. Så är det inte i England eller USA där man säger att våldtäkt, "rape", är att ha sex med någon som inte är med på det – de har samtyckesreglering. Sverige har inte en sträng lagstiftning jämfört med de andra länderna.
I ljuset av allt detta framstår det svenska rättsväsendets hantering av Assange-fallet som ovanligt nitiskt.
– Det är visserligen inte alltid som man ens kallar en uppgiven misstänkt till förhör, men i regel gör man ju det, och det är ju vad man vill här: att Assange ska låta sig förhöras i Sverige, säger Madeleine Leijonhufvud.
Hon vill se en huvudparagraf i sexualbrottslagen som slår fast att det är ett brott att ha sex med någon som inte deltar frivilligt.
– Det är viktigt att vi inför en samtyckesreglering. Som det är nu kommer inte brottet mot den sexuella integriteten fram tillräckligt tydligt, säger Madeleine Leijonhufvud.
Åklagare Marianne Ny väntar fortfarande på att få förhöra Julian Assange om de misstänkta brotten. Två brittiska domstolar har beslutat att Assange ska utlämnas till Sverige; snart avgörs ärendet i sista instans.
