Konsekvenserna av att somalier diskrimineras i det svenska samhället får livshotande följder. Nu föreslår Centrum mot rasism, CMR, en rad åtgärder för att främja en demokrati där människors lika värde respekteras.
Återigen visar en avhandling, som publicerades i mellandagarna, att somalier diskrimineras. Nu är det Kristian Svenberg som undersökt hur minoritetsgruppen upplever sig diskriminerade inom sjukvården. Tidigare har en forskargrupp från CMR studerat den upplevda diskrimineringen mot somalier i hela samhället (Var tog rättigheterna vägen, Kawesa, Kalonaityte, Richards och Gasimelseed, 2011).
Resultatet blev hårresande. Den upplevda diskrimeringen, visade CMR, kunde få livshotande följder som i fallet med kvinnan som: [Redan] hade åtta barn, hennes nionde barn förlöste [hon] själv hemma [på grund av] rädslan att gå till sjukhuset, för hon har hört att de tar bort[…]hela livmodern.Hon trodde det på riktigt, så hon förlöste sig själv hemma, för att de inte skulle göra det.
Situationen för somalier i Sverige är problematisk: gruppen underordnas en rad rasistiska stereotyper; dels att somalier är mörkhyade afrikaner; dels att flertalet somalier är muslimer. De flesta av de 50 personer i åldern 18-65 år som intervjuades i CMRs undersökning, hade hört nedsättande uttalanden om deras hudfärg, religion och/eller somaliska bakgrund.
Personer med somalisk bakgrund utgör den största afrikanska gruppen i Sverige. De utsätts med för flerfaldig diskriminering, där hudfärg samspelar med såväl stereotypa föreställningar mot muslimer; såväl som könsstereotyper. Bland annat fann CMRs undersökning att kvinnor med somalisk bakgrund ofta finner sig utpekade på grund av sin hijab (slöja) eller föreställningen att somaliska kvinnor är frivola, de har många barn; utpekande av kvinnor som omskurna, och i flera fall tvingade till förnedrande gynekologiska tvångsundersökningar har förekommit.
En av de unga kvinnor som CMR intervjuade berättade, om då hon inför en resa till Somalia lämnade in en semesteransökan, som kommenterades av chefen: ”men ska du åka till det hemska landet, de dödar och omskär flickor.
Somaliska män anklagas ofta offentligt för att vara terrorister. Både män och kvinnor får ofta höra nedsättande kommentarer i det offentliga rummet, där deras egna resurser (exempelvis pengar eller tid) ses som slöseri med samhällets resurser –grundad i en stereotyp bild av att somalier lever på bidrag.
Det kan inte råda någon tvekan att somalier uppfattar sig som diskriminerade i sjukvården, och i andra kontakter, särskilt med svenska myndigheter, myndighetspersoner, eller av personer som upplevs som myndighetspersoner. Detta kan ibland få allvarliga och rent utav hälsofarliga resultat.
Några av de som intervjuades har blivit utsatta för rasistiska hatbrott, en man berättar om att han på hemvägen från en lång arbetsdag utsattes för ett våldsamt oprovocerat överfall: ” [på min väg från jobbet] såg jag två svenska ungdomar framför mig [de] ropade jävla neger…åk tillbaka till Afrika och ät bananer […]Plötsligt [kände] jag ett slag mot mitt huvud, [då jag vände mig om trodde jag först att de kastat en sten mot mitt huvud] jag såg dem springa iväg och kände på mitt huvud, jag hade blod i ansiktet, på mina kläder, händer[…] varför gör folk såna här saker?
CMR:s rapport påpekar att rasism och diskriminering i form av kombinerad afrofobi och islamofobi drabbar framförallt personer med somalisk bakgrund i Sverige.
En av forskarna till rapporten, Victoria Kawesa, Genusvetare, berättar: de kränkningar, trakasserier, hatbrott och diskriminering som afrosvenskar med muslimsk bakgrund möter i offentliga sammanhang uppmärksammar frågan om Sverige verkligen vidtar alla nödvändiga åtgärder för att ge skydd mot diskriminering av afrosvenskar med muslimskt bakgrund?
Vi anser sådan diskriminering är ovärdigt en demokrati som sägs bygga på alla människors lika värde. Därför föreslår CMR nu en rad åtgärder; rättighetsbaserade utbildningsinsatser; ökade samhällsresurser för att motverka afrofobi och islamofobi; forskning om hur kränkningar cementerar minoritetsgruppers marginalisering; särskilda åtgärder för att förhindra kränkande bemötande i asylprocessen; afrofobiska hatbrott bör blir en egen kategori i hatbrottstatistiken; ökad medvetenhet om rasismens historia; forskning om multipel diskriminering i samhället; forskning om afrosvenskars DO-anmälningar.