Antifeministen Pär Ström skriver i en artikel på SVT debatt att han nu slutar som debattör på grund av det hårda mediaklimatet där han utsatts för personangrepp, påhopp och rena hot. Detta ägnar SVT debatt närmare 20 minuter i programtid där problemformuleringen helt går på Ströms linje. I exemplen de tar upp nämns påhopp på en rad antifeministiska män som uttalat sig grovt sista tiden.

Det är såklart aldrig ok med hatfyllda personangrepp eller hot, men proportionerna haltar betänkligt i denna debatt. För det första är Pär Ström en av dom som i allra högsta grad bidragit med att sätta tonen i den vulgära debatten fylld av hat och hot som han nu säger sig ta avstånd ifrån. Han var en av de första som hängde ut och namngav kvinnorna som anmälde Julian Assange för sexbrott på sin blogg.

Antifeminismens epicentrum

Hans blogg som under de senaste åren alltmer fungerat som ett epicentrum för den antifeministiska rörelsen har varit med och koordinerat flera drev mot olika offentliga feminister, bland annat Turteaterns kvinnliga medarbetare som i samband med sin uppsättning av SCUM-manifestet fick ta emot såväl hat som rena dödshot. Hela det drevet startade efter Pär Ströms upprörda blogginlägg som snabbt följdes av tillhörande kommentarstrådar där hundratals män skrev alltmer aggressiva inlägg. Exemplen är många.

När det kommer till hat och hot, personangrepp och påhopp så kan alla kvinnor som skriver om feminism på sina bloggar eller i media vittna om att vi har mailkorgarna fulla av hat och hot. Om jag går till mig själv så handlar de flesta mailen om att jag ska våldtas på olika varierade sätt. Eller att vi feminister borde förpassas till historiens skräphög, vi och i synnerhet jag, är en extremrabiat tokfeminist som borde lägga av med att skriva lögner.

Användningen av sex som hot och maktmedel i hatmailen är påfallande och förekommer även i de sociala forumen som till exempel Flashback. Om det inte vore för att verkligheten ser ut som den gör, där hotet om våldtäkt i högst grad är närvarande i alla kvinnors liv, så skulle jag nästan tycka att hatarnas upptagenhet av att knulla var rörande.

Hatiska inlägg gör grovjobbet

Susan Brownmiller beskriver en liknande process i boken Våldtäkt från 1971. Det sexuella våldet har en långt mer hotande och kontrollerande effekt i alla flickor och kvinnors liv bara genom sin blotta existens. På våldtäktsmännens axlar vilar en urgammal börda menar Brownmiller, som faktiskt har en historisk uppgift: att föra vidare mannens förtryck av kvinnan med våldets hjälp. Att en del män våldtar utgör ett tillräckligt hot för att hålla alla kvinnor i ett konstant tillstånd av skrämsel. Våldtäktsmännen blir en slags terroristgerilla i de maskulina stödtruppernas frontlinje det mest utdragna slag som historien känt.

”Våldtäkt är för kvinnor vad lynchning var för de svarta: det ytterst fysiska hotet varmed alla män håller alla kvinnor i ett tillstånd av psykologisk terror.”

På samma sätt fungerar kommentarsherrarnas hatiska inlägg som en slags terrorgrupper som utför det grovjobb som Pär Ström och Pelle Billing anstiftar på sina bloggar. De behöver aldrig skicka hat- eller hotmail, istället har de sina lojala marktrupper som sköter den sysslan.

Om jag jämför med de arga mail jag fått från kvinnor genom åren finns det flera tydliga skillnader. Kvinnornas mail är väldigt sällan anonyma, männen är med några få undantag alltid anonyma. Tonen i kvinnornas arga mail är snarare argumenterande än hatisk. Det vill säga de kan uttrycka att de verkligen inte håller med mig om det jag skrivit eller sagt, att de tar avstånd från det jag skriver men de innehåller väldigt sällan svordomar och aldrig några hot om att jag ska våldtas eller knullas på det ena eller andra sättet. Om jag ska dra en slutsats utifrån de hatmail jag fått genom åren så är det att män hotar med det de vet att de kan hota med: våldtäkt, misshandel. Kvinnor har (än så länge) inte fått lära sig att våldta, misshandla eller mörda i samma utsträckning. Därför har också deras hatmail en fundamentalt annan karaktär och ton än männens.

Idel etablerade skribenter

Pär Ström hävdar att påhoppen mot honom inte bara kommit från okända människor utan från etablerade journalister och kulturpersonligheter. Något han menar skiljer hatet mot honom gentemot till exempel ”vänsterfeminister”. Dvs en sån som jag. Att Pär Ströms research och verklighetsförankring ofta är snedvriden har länge stått klart för alla som orkar läsa hans blogg, så även i detta fall.

Jag kan snabbt komma på en rad gånger då jag blivit kallad för ”tokfeminist”, ”rödvinsvänster”, ”extremfeminist” eller mer rent sexistiska anspelningar, till exempel hur mitt könsorgan luktar, av en rad etablerade skribenter som Roland Poirier Martinsson(Timbro), Johan Lundberg(Axess) Johan Hakelius(då i krönika i Aftonbladet), David Eberhardt(Newsmill).

Vad som sägs om mig på twitter kan jag bara föreställa mig, men eftersom jag inte twittrar är jag än så länge lyckligt ovetande. Sociala forum som Flashback ska vi inte ens tala om. Där är hatet och hoten helt öppet och ogenerat. Liksom i kommentarstrådarna på Ströms och de andra antifeministernas bloggar.

Ström far med osanning

Många kvinnliga journalister och mediapersonligheter har dessutom allvarliga dödshot hängande över sig och flera står under polisens personskydd. Att vara hatad och hotad har blivit en del av arbetsbeskrivningen om du debatterar och driver feministiska (och antirasistiska) frågor offentligt.

Så när Ström försöker framställa sig som ett offer för hat och hot så kan jag inte tycka annat än att det är genant. Proportionerna haltar som sagt.

Det andra som är problematiskt med Pär Ström i denna debatt är att han dessutom far med osanning. I sin debattartikel på SVT debatt skriver han att på hans pubträff för de sk ”Jämställdisterna” (dvs hans antifeministiska anhängare) ”stormade” det in ett 50-tal feministiska aktivister och ”störde” mötet. Vidare skriver han att han sedan dess inte ”vågat sig på att arrangera fler pubträffar” eftersom han och de andra ”jämställdisterna” blev skrämda.

Alla var välkomna

Den beskrivningen är fullständigt barock och har väldigt lite med sanningen att göra. Jag vet eftersom jag var där. För det första var det en öppen pubträff som Pär Ström och Pelle Billing utannonserade på sina bloggar. På inbjudan via bloggen står att ”Alla genus- och jämställdhetsintresserade är varmt välkomna!”

Syftet var att gå dit och bemöta deras feministhat med diskussion och argument. En annan förhoppning jag personligen hade var att om möjligt, försöka förstå hur de tänker och resonerar. Vad ligger bakom deras avsky mot feminister?

Vi var en grupp på runt femtio-sextio personer som kom till mötet på Charles Dickens pub där ett tjugotal antifeminister hade samlats. Efter några inledande förvirrade minuter spred vi ut oss i lokalen i små grupper och väntade på att någon av de som arrangerat pubkvällen skulle inleda med några ord, men minuterna gick och vi betraktade undrande varandra medan vi småpratade och beställde in öl. Till slut tog en ung kille med rosa färgat hår ordet genom att ställa sig upp och klinga i ett ölglas.

– Hej jag heter Sebastian och jag ville bara säga att vi tycker att det är jättekul att vara här ikväll! Nu undrar vi lite hur det här ska gå till, vill någon av er, Pär Ström eller Pelle Billing, säga några inledande ord? Ska vi försöka styra upp en diskussion eller hur ska vi göra?

Ström och Billing stirrade storögt på Sebastian med det rosa håret och skakade sedan unisont på huvudet. Pär Ström var märkbart irriterad när han till slut svarade.

– Det här är en informell pubkväll, vi brukar inte ha styrda diskussioner. Tanken är att vi ska träffas och dricka öl och prata med varandra.

Syn för gudarna

Sebastian nickade bekräftande åt Ström, log och slog ut med armarna i en öppen gest.

– Okej, jamen då föreslår jag att vi helt enkelt sprider ut oss så att vi kan prata med varandra. Då minglar vi runt allihopa! Och se till att inte sätta er med dem ni redan känner!
Från mitt hörn där jag stod med några vänner såg jag hur jämställdisterna plötsligt fick sällskap vid sina bord av unga män och kvinnor med rastaflätor och hårfärger i alla möjliga omöjliga nyanser. Snart pågick faktiskt samtal runt borden och jag lovar, hade någon i det ögonblicket tittat in från gatan hade de sett en proppfull krog där bägare svingades lika gemytligt som någonsin under germanska oktoberfestivaler. Det var helt enkelt en syn för gudarna.

Jag hade funderat över vad jag skulle säga om jag fick möjlighet att prata med Pär Ström och Pelle Billing och till slut kommit fram till att det jag verkligen vill veta var varför de hatade feminister så mycket. När jag till slut hamnade bredvid Pär Ström tog jag därför tillfället i akt och frågade varför han hatar feminister. Efteråt har han via sin blogg förnekat att jag frågade honom det, men det var flera som stod runtomkring som kan bekräfta både min fråga och hans svar (hans svar har han däremot inte förnekat, tvärtom har han på sin blogg återgett det ordagrant så som jag också minns att han svarade).

-Ja, det är en lång process som bygger på en växande irritation över alla de kollektiva anklagelser som hela tiden haglar över män. Vi män får ju till exempel hela tiden höra att det är vi som slår och våldtar och att det är vi som startar krig.

Träffade en av hotarna

Lite senare på kvällen träffade jag en aggressiv ung man som visade sig vara en av alla dom som skrivit anonyma hatfyllda mail till mig. Han råkade avslöja det genom att presentera sig som ”Jourhavande man i Roslagen”. Jag mindes då ett anonymt mail jag fått just från just den adressen och när jag frågade om det möjligen var han som hade skrivit till mig tidigare så bekräftade han det.

Intressant i sammanhanget är att Pär Ströms medarrangör till denna pubträff, Pelle Billing, hade en helt annan bild av vad som hände än Pär Ström. Dagen efter skrev han ett inlägg med rubriken ”Mycket lyckad pubträff igår!”

De flesta från Allt och alla uppträdde dock med värdighet och respekt. Vi skakade hand, diskuterade och cirkulerade sedan vidare. Särskilt två personer som jag upplevde som deras mer officiella representanter uppträdde artigt och värdigt. Jag gick fram till Maria Sveland, som också kom dit, och diskuterade min syn på jämställdhet. Bland annat pratade vi om forskningen kring våld i nära relationer och vilka lagförändringar vi ansåg viktigast kring föräldraskapet. Sveland var trevlig och hon ska ha cred som dök upp. Uppenbarligen är jag inte så farlig om man kan vara i samma lokal som mig.

Jag utgår från att många av både Pelle Billing och Pär Ströms anhängare finns bland den anonyma grupp män som hat och hot-mailar mig med jämna mellanrum. Det finns en väldigt tydlig synkronisering. Varje gång någon av dem skrivit något om mig på sin blogg ramlar det in ett gäng hat och hot. Så även denna gång. Dagen efter att Pär Ström fått beklaga sig i SVT har jag ett tiotal olika mail från anonyma män som uttrycker det gemensamma hotet: ”Nu går du ut och ber Pär Ström om ursäkt annars…”