När flickor är offer och polismän förövare står de sistnämnda över lagen. Det är enda sättet att tolka beskedet om att den polis i 50-årsåldern som försökt träffa en 14-årig flicka för sex får behålla jobbet. Några tusenlappars avdrag på en enda månadslön blir det knappt kännbara straffet – och då har groomandet till och med skett i tjänsten, från polisens jobbdator. ”Mmmmm, så du är 14 nu? Läckert!”, skriver polisen i sin nätkontakt med flickan, enligt Nyheter24. ”Vi kan ju träffas i kväll och känna lite på varandra, och sen träffas igen nästa vecka och knulla”.

Det är inte så att den svenska polisen har råd att försöka svepa sådana här historier under mattan. Lagens män har ett särskilt ansvar för att hålla sig på rätt sida om lagen och, får man nog säga, om samhällets grundläggande etiska gränser. De senaste åren har allmänheten dessutom fått stifta bekantskap med polischef Göran Lindberg, våldtäktsmannen som var som hämtad ur en Stieg Larsson-roman: på dagen föreläsare i jämställdhet, på natten handelsresande i sexualsadism. Förra vintern dömdes en av de tidigare medlemmarna i den ökända ”Baseballigan”, ett gäng Stockholmspoliser med smak för övervåld, för att ha våldtagit en tonårsflicka.

I det nu aktuella fallet lades utredningen ned, bland annat eftersom flickan inte ville medverka, skriver Nyheter24. Vem kan klandra henne? Mannen är inte bara gammal nog att vara hennes farfar. Han befinner sig också i en betydligt tyngre maktposition än exempelvis en högstadielärare eller idrottstränare.

Det är Personalansvarsnämnden (Pan) vid Rikspolisstyrelsen som beslutat om det lättviktiga ”straffet”. Signalen till potentiella offer och förövare är tydlig: minderåriga flickor ska inte räkna med något stöd om de utsätts för grooming. Polismän är fria att fiska efter olagligt sex på nätet.

Den bioaktuella filmen Call girl riktar strålkastaren mot skuggsidan av det frigjorda 1970-talet, då maktens män tog vad de ville ha – i filmen tonårsflickor, tillhandahållna av en bordellmamma baserad på Geijeraffärens Doris Hopp. Dåtidens maktstrukturer och kvinnosyn är inte förpassade till historien.

I dag erbjuder internet och dess möjlighet till anonymitet ännu mer riskfria jaktmarker. När män trots detta råkar fastna i nätet måste konsekvenserna av deras beteende bli kännbara. Den så kallade groominglagen från 2009 har redan anklagats för att vara tandlös. Kristdemokraterna tillhör dem som har krävt förändringar, exempelvis höjt maxstraff och kriminalisering i ett tidigare skede av groomingprocessen.

Problemet kommer inte att försvinna – tvärtom. Sverige har de yngsta nätanvändarna inom EU och många barn utsätts för sexuella inviter online. Ändå saknas nationella riktlinjer för ungas säkerhet på nätet. Som det här fallet visar behandlas internet ofta som en annan, mer laglös zon än den ”verkliga” världen. Kanske är det också läge att utreda Göran Lindbergs eventuella stödnätverk inom polisen.

Storbritannien skakas just nu av en sexskandal utan dess like. Konspirationsteoretiker hade knappt kunnat dikta ihop de förfärliga detaljer om systematiskt utnyttjande av unga som nu nystas upp. Även där handlar det om personer som betraktats som samhällets stöttepelare. Någonting liknande finns förhoppningsvis inte i Sverige. Men med tanke på hur lätt polisens personalansvarsnämnd tar på försök till sexuellt utnyttjande av barn, måste man fråga sig vid hur många liknande incidenter och tendenser som polisen sett mellan fingrarna.