Det är tröttsamt att diskutera vilken som är den sanna feminismen, det har alltid funnits olika feministiska perspektiv, menar Anna Svensson i sitt svar på Marie Johanssons kritik.
Det verkar som att Marie Johansson och jag pratar om varandra. Det är visserligen inget ovanligt i debatter, men ändå onödigt och ett hinder för en intressant diskussion. Marie Johansson verkar vara ute efter att tala om alla sammanblandningar av sex och marknad i en klump. Jag ser för stora skillnader mellan olika delar av sexindustrin för att kunna göra samma generaliseringar som Johansson gör.
Jag menar också att det inte borde vara några hinder för feminister att solidarisera sig med kvinnor som säljer sex. I Sverige dras sexsäljande kvinnor med ett socialt stigma som svenska feminister skulle kunna arbeta för att lätta upp. Fortfarande tror många att en ”hora” inte kan våldtas. Sexsäljande kvinnor i Sverige trakasseras av polisen och riskerar att socialen tar deras barn.
Det känns ärligt talat väldigt tröttsamt att diskutera vem som ska få kalla sig feminist eller vad som är den sanna feminismen. Mest av allt känns det historielöst. För en diskussion om vad som är sann feminism kan inte pågå utan ett underliggande antagande att det faktiskt finns en sann feminism. Det är ju ingen nyhet att feminismen egentligen är ett samlingsbegrepp för olika feminismer och att feminister tyckt och tänkt olika i alla tider.
Jag rekommenderar alla att läsa Louise Perssons bok Klassisk Feminism. Persson gör ett mästerligt jobb med att lyfta fram delar av den feministiska historien som sällan diskuteras. Som att frågan om rösträtt medförde en stor splittring. Det var inte självklart för alla feminister att kämpa för kvinnors rösträtt, särskilt inte för de som tyckte att kampen för kvinnors rättigheter enbart kan föras utanför ett system som i grunden är patriarkalt. Att rösta var att godkänna ett system som borde störtas.
I Grupp 8 och jag beskriver till exempel Gunilla Thorgren en splittring kring hur rörelsen skulle ta sig an sexinsdustrin. Redan då diskuterades om, och i så fall hur, feminister kunde solidarisera sig med sexsäljare. Visst hade det varit skönt om den frågan hade hunnit lösas vid det här laget. Samtidigt skulle vi förlora alla de feministiska avslöjanden som avtäcks när olika erfarenheter och synsätt möts.
