Hur känns det?

Det känns bra. Jag tilldelades priset för gamla insatser, men samtidigt är detta något jag fortfarande bär med mig i allt jag gör.

Hur ser du på situationen i idrottsvärlden i dag?

Det är mycket bättre nu än det var för tio år sedan, när jag arbetade som mest med de här frågorna. Men det är fotfarande en lång, lång väg kvar att gå. Det finns fortfarande problem med osynliggörande av hbtq-personer inom idrottsrörelsen.

Varför är hbtq inom idrotten en viktig fråga?

Eftersom jag själv var aktiv inom idrotten såg jag hur stort problemet var, och att det var ett problem som osynliggjordes i hög utsträckning. Min position gjorde det möjligt för mig att belysa problemet och göra skillnad.

Vilka förändringar vill du se?

Framförallt vill jag se en ny grund i frågan – hbtq ska inte bara vara en dokumenterad policy, utan ett perspektiv som genomsyrar hela verksamheten. Jag efterfrågar en större vilja inom idrottsvärlden att ta sig an detta perspektiv. Det behövs en insikt om vilka fantastiska resurser som idrotten sitter inne på, och att det är ett område där det finns stora möjligheter till förändring.