Urfolksledaren Carmen Ugarte står åtalad för dråp. Hon har krävt att ingångna avtal för gruvdriften i det peruanska samhället Oyon efterlevs. Men gruvföretaget Buenaventura, som Första AP-fonden investerat i, kallade in poliser som sköt skarpt mot en demonstration och dödade en av aktivisterna.
– Man kan knappt tro att vi lever på 2000-talet. Det är som om vi hade gått tillbaka till 1400-talet, säger hon.
Carmen Ugarte är van vid kyligt väder. Hon bor i bergen, tillhör urbefolkningen i Oyon, ett samhälle strax utanför huvudstaden Lima där gruvföretaget Buenaventura håller på att utarma allt liv. Första AP-fonden investerar pengar i bolaget, så vad hon har att berätta berör i högsta grad Sverige och svenska pensionssparare.
Nyligen besökte hon Sverige just för att berätta, inbjuden av Latinamerikagrupperna. Hon hoppas att solidariska grupper i Sverige kan bidra till att pengarna som investeras i Peru används på ett bra sätt. Hon tycker att vi måste fråga oss varför svenska pengar investeras i Buenaventura och intressera oss för vad konsekvenserna blir.
– Det verkar inte som om de här fonderna håller koll, att de vet vilken effekt de här investeringarna har. De skadar allt för oss, hälsa, utbildning, vår kultur. Politiskt sett misshandlar de oss och hela den biologiska mångfalden. Många barn har problem med ögoninfektioner och andningsbesvär på grund av alla förorenande mineraler som cyanid, bly och zink. Hela floran och faunan i vår flod har dödats, våra odlingar dödas och våra fröer ger inte längre någon skörd, säger Carmen Ugarte.
Urfolken i Peru har rätt till samråd om beslut som påverkar miljön i deras områden. Konventionen som ger den rätten har varit undertecknad länge, men det är först under det senaste året som samrådsmöten hållits. Och enligt Carmen Ugarte har urbefolkningen ändå inget inflytande. Hon säger att det finns många exempel där det funnits analyser och underlag med väldigt negativa riskbedömningar och miljökonsekvensbeskrivningar och ändå ges tillstånd till fortsatt brytning.
– Vi kan ge råd, men myndigheterna fattar besluten.
– Just nu har vi många klagomål på gruvan för att de inte efterlever de överenskommelser vi har. De skriver på men gör inte som vi kommit överens om. När vi protesterar går de till arbetarna och säger att vi försöker kasta ut gruvan. Och då säger arbetarna att vi måste ge gruvan mer mark för annars har de inga jobb.
Från offer till förövare
Carmen Ugarte leder kvinnoavdelningen i Corecami, den regionala grenen av en nationell organisation för samhällen som berörs av gruvnäringen i Peru och som även tillhör det andinska nätverket för ursprungsfolk, Caoi.
– Gruvföretaget har tagit hit arbetarna från andra håll i landet. Vi har problem med våldtäkter, drogmissbruk, alkoholism och många gånger påverkas våra egna familjer. Våra flickor får barn i väldigt tidig ålder. De uppnår inte någon grundläggande utbildningsnivå, vilket håller dem kvar i hemmet.
Nu lever Carmen Duarte och andra ledare i Oyon under hot på grund av protester där urbefolkningen krävt att företagen åtminstone ska leva upp till ingångna avtal. 13 lokala ledare har åtalats för grov misshandel och dråp och riskerar mellan 2 och 25 års fängelse för att människor som deltagit i protester skadats och för att en av dem dödades.
– De åtalar inte hela samhället. Alla vi som åtalats är ledare. Vi anklagas för att vi har sagt att vi ska försvara vårt samhälle. Från att ha varit attackerade har vi förvandlats till förövare. De säger att vi har dödat, fast det var poliserna som sköt på gruvföretagens order. De respekterar inga rättigheter. De skickar polisen att skjuta och skyller sedan på oss.
Carmen Ugarte berättar att de själva anmält gruvföretaget till den lokala ombudsmannamyndigheten för mänskliga rättigheter, men att det inte är någon rättslig instans så det enda de erbjudits är medling.
– Vi befinner oss i ständiga konfrontationer med såväl gruvföretaget som gruvarbetarna. De säger att gruvan måste få fortsätta, men vi som är därifrån vill inte det, de har förintat vår mat, de har dödat våra djur och ibland är det svårt för en kvinna som är van vid ett hälsosamt liv med tillgång till rent vatten och allt. Nu och framöver är allt förorenat. Många av våra grannar har tvingats migrera för att deras djur ska må bättre. Den typen av problem lever vi med i Oyon, säger hon.
I ursprungssamhällena kallas gruvarbetarna för ”colonos”. Begreppet anspelar på kolonisering, och Carmen Ugarte anser att utvecklingen går bakåt i tiden. Hon säger att kvinnors liv var betydligt bättre innan gruvföretagen fanns i området.
– Jo, för vi jobbade sida vid sida allihop och levde av djuren och jordbruket. Vi hade inte de här problemen med föroreningar. Våra laguner levde, vi hade foreller i floden, det har vi inte längre. Det fanns en mångfald av djur, massor av frukt. Nu ger fruktträden en bråkdel av vad de gav tidigare. Det fanns hur många potatissorter som helst. Nu ser vi inte det. De sorter som finns verkar nästan missbildade. Vi har en dal som är helt död.
Kvinnoavdelningen i Corecami har lagt fram många förslag till produktiva projekt, men har hittills inte fått chansen att utveckla något.
– Som kvinnor har vi många problem och det har med bristande kompetensutveckling att göra. I våra samhällen har vi problem med fysiskt våld från makens sida, våld inom familjen och små möjligheter för kvinnor att vara ledare eller ens delta i samhällsdebatten. 80 procent av kvinnorna bestämmer ingenting. På möten är det deras män som bestämmer och kvinnor har inte möjlighet att ta på sig uppdrag utan att be männen eller familjen om lov.
Inga investeringar i kvinnorna
Därför har kvinnoavdelningen också tagit konflikter med gruvföretagen om att kvinnor inte får tillgång till kompetensutveckling för gruvarbete eller stöd för produktiva projekt så att män och kvinnor kan fortsätta vara jämlika.
– Gruvföretagen har gått in och exploaterat våra gemensamma rättigheter, rätten till vår kultur, till vår identitet och rätten till att leva väl. Allt det har påverkats av gruvföretagen, vi har blivit av med allt. Vi vill att kvinnor ska ha tillgång till kompetensutveckling, men det görs inga sådana investeringar. Vi har presenterat många förslag för att kunna bevara våra grödor, vårt vatten och kunna ha friska djur så att vi kan producera mjölk och textilier och fortsätta med uppfödningen. Ibland får vi stöd från en lokal utbildningsfond, ibland stöder de oss med frukt och så gör vi några små seminarier, men vi har ingen egen budget som är en del av samhället.
Carmen Ugarte konstaterar att genomslaget är minimalt för såväl kvinnornas kamp som kampen mot vad hon kallar gruvföretagens invasion.
– Gruvnäringen håller på att ta över vår kultur. Vår identitet håller på att dö. De har till och med dödat vårt sätt att prata, quechuan, när det kom folk från olika håll började vi alla prata spanska.
Första AP-fonden har investerat 118 miljoner kronor i gruvföretaget Buenaventura.
– Det kan ju vara så att Sverige inte känner till hur de här investeringarna påverkar, fast gruvorna ligger så nära Lima. Då kan de komma dit och titta själva, säger Carmen Ugarte.
