När man klipper en ny bit bromskabel till sin cykel måste man se till att metallhöljet kapas i en jämn kant, berättar vår mekanikinstruktör Zoe och visar på kabeln i sin hand.

– Ta de här tängerna och testa.

Hon delar ut redskap till mig och de fyra andra tjejerna i lokalen och vi försöker. Det är ganska svårt.

Feministiskt Perspektiv har tidigare talat med historikern Sheila Hanlon om cykling runt förra sekelskiftet. Då var cykeln ett redskap för revolt. Den hjälpte till att ändra dammodet – kvävande korsetter försvann och byxor blev vanligare – och den gav kvinnor transportfrihet.

I dag är cykling en vardagsaktivitet. Men den speglar fortfarande orättvisor i samhället. Trots att dagens vägnät är finansierat av allmänna skatter, är det till största delen anpassat för de som har råd att åka bil.

Merparten av bilisterna är män, och i stadsplaneringsstyrelser sitter samma vita medelklassmän som senare sätter sig bakom ratten. Trafikmaktordningen är också en könsmaktsordning.

”Bilisterna demoniserar alla cyklister”

I Storbritannien är det ännu tydligare än i Sverige: I Sverige är ungefär hälften av alla cyklister kvinnor, men i Storbritannien utgör de bara 25 till 30 procent. Flera brittiska organisationer försöker göra något åt det.

Jenni Gwiazdowski är London Bike Kitchens grundare. De började med mekaniklektioner för tjejer för ungefär ett år sedan, berättar hon. Första gången dök inte en enda person upp, men nu kommer ungefär fem varje vecka.

Fler ryms inte ändå. Egentligen tycker hon inte att det är någon större skillnad på att vara en kvinna eller man och kalla sig för cyklist idag – inte jämfört med hur det var för hundra år sedan.

Bilisterna demoniserar alla cyklister. Den första lektionen i kvinnornas mekanikserie hade temat “att ta plats på vägen”.

Agressivare än cyklister.

Men cykelmekanik är ofta ett mansdominerat område.
En av deltagarna på workshopen är Annisa Chand, som också arrangerar cykelturer för tjejer i gruppen Tower Hamlet Radiant Riders.

– Sexism existerar definitivt på vägarna, säger hon. Kvinnliga cyklister blir trakasserade, men inte manliga.

London Bike kicthen är inte den enda brittiska organisationen som vill få fler kvinnor att cykla. Allt fler föreningar dyker upp, från det Brittiska Cykelförbundets kvinnonätverk Breeze som startade 2011, till Cycles and Suffragettes i Leciester som ordnar cykelturer i kläder från tjugotalet.

Aurora Trujillo är delägare i cykelverkstadskooperativet Freewheelers i Leciester. Precis som Jenni Gwiazdowski menar hon att den största skiljelinjen går mellan dem som kör bil och dem som cyklar, och att bilister generellt sett är mer aggressiva än cyklister.

– Men om en cyklist är självsäker och tar upp utrymme känns det ibland som att bilisterna blir mer irriterade om det är en kvinna. Kvinnor känner sig mer osäkra, de cyklar närmare trottoaren.

År 2009 var hela 10 av 13 cyklister som dödades i Londontrafiken kvinnor, trots att färre kvinnor cyklar än män. Enligt en opublicerade rapport från Londons transportmyndighet verkar de ojämna siffrorna bero på att cyklande män tenderar att strunta i lagen och ställa sig framför lastbilar i korsningar, medan kvinnor oftare väntar bakom rödljusen i förarens döda vinkel.

Även Freewhelers är på väg att starta lektioner där man tränar sig att ta mer plats på vägarna.

Mekanik ger styrka

För Aurora Trujillo kändes det viktigt att alla Freewheelers grundare var kvinnor, även fast män som ville bli medlemmar också var välkomna.

– I tidigare projekt som jag har varit involverad i blev det så att männen fixade cyklarna, medans vi kvinnor gjorde designdelen. Men jag ville lära mig att reparera en punktering. Jag ville inte vara tvungen att förlita mig på min make eller pojkvän.

Hon menar att det finns en koppling mellan mekanikkunskap och säkerhet i trafiken.

-Om du känner din cykel känner du dig säkrare på den. Då får du mer självförtroende. Mekanik ger styrka.

Tower Hamlets Radiant Riders är inte den enda cykelföreningen i Londonstadsdelen Tower Hamlets.

Här driver också Janice Djalloul och hennes make Tower Hamlets Cycling Club, som ger cykellektioner för muslimska kvinnor varje vecka.

Stadsdelen är en av Londons fattigaste, med en medellivslängd bland de lägsta i huvudstaden.

– Det är få som cyklar här, på grund av både kulturella, religiösa och ekonomiska orsaker, säger Janice Djelloul. Folk har inte plats för en cykel. Eller så har de inte råd att köpa en.

Janice Djelloul bestämde redan från början att föreningen skulle ha klubbcyklar till hands för medlemmarna. För att få med sig hela området var de också tvugen att nå ut till kvinnorna.

– Många muslimska kvinnor kan inte umgås obehindrat med män de inte känner. Därför började vi med lektioner för bara kvinnor.

– Ibland får de cyklande kvinnorna förvånande blickar, och när de rör sig utanför Tower Hamlets har de ibland fått rasistiska kommentarer. Men föreningen går bra. Många som börjar cykla i klubben fortsätter själva, och de som jobbar börjar cykla till arbetet.

Många kvinnor i Tower Hamlets är överviktiga eftersom de känner att de bara har rätt att vara hemma, berättar Janice Djelloul.

– Men när våra medlemmar väl har lärt sig cykla vill de gärna gå vidare och börja med andra sporter också.

Ändra på genuskantringen

En av de största frågorna för de kvinnliga cyklisterna vid förra sekelskiftet var kläder. Enligt undersökningar från de senaste åren från Cycling England och Lancaster University är en av de vanligaste orsakerna till att brittiska kvinnor inte cyklar idag, förutom trafikbilden, är att de är rädda om sitt utseende.

Men Aurora Trujillo tror att klädbekymren egentligen kan stå för något annat.

– Jag tror att kvinnor tar utseendeproblem som ursäkt för att inte cykla, men det är inte det verkliga skälet. Jag tror att den största anledningen till att inte fler kvinnor cyklar är att vägarna inte är säkra och att cykling ses som konstigt.

Janice Djelloul känner inte heller igen sig i problemet.

– Ingen i vår grupp oroar sig för att deras look ska förstöras. De oroar sig över vad de kan ha på sig. När vi berättar att de kan ha sina vanliga kläder blir de lättade. Många av våra medlemmar tillkommer efter att ha sett oss när vi är ute och cyklar. De visste inte att man kan ha vår typ av kläder och ändå vara cyklist.

Även om cykling är en vardagsaktivitet idag, finns revolten fortfarande i cykelmaskinen. Mekanisk kunskap och cykling på vägar och stigar kan kanske ändra på genuskantringen i den brittiska trafikmaktordningen.

– Vi kan aldrig förändra folks åsikter om vi inte går ut och gör något praktiskt, säger Janice Djelloul och fortsätter:

– Det handlar om att göra kvinnorna friare.