Om Parental alienation syndrome (PAS) kommer in i den amerikanska psykiatriföreningens diagnosmanual får det konsekvenser även för vårdnadstvister i Sverige. Nu pågår en kamp för att förhindra att det händer.
I dag, fredag, är sista dagen att lämna in synpunkter på revideringar av den femte upplagan av the Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM-5). Det är en diagnosmanual som ges ut av the American Psychiatric Association (APA).
Kvinnoorganisationen NOW befarar att fadersrättsrörelsens påtryckningar har gett resultat, och att diagnosen PAS kan komma att inkluderas i manualen, men under något annat namn.
NOW har skrivit till APA för att förklara sin mycket kritiska hållning och uppmanat andra att göra samma sak. Bland annat framhåller organisationen att:
”PAS är en taktik som används av advokater vars klienter (i första hand fäder) söker vårdnaden om sina barn. De här fäderna står ofta inför anklagelser om våld i hemmet och/eller sexuella övergrepp på sina barn, och användningen av PAS är en förlängning av ett kontrollerande beteende som pågått i åratal.”
Feministiskt Perspektivs Gerda Christenson har tidigare skrivit om hur svensk socialtjänst använder sig av PAS i vårdnadstvister, om barns rättslöshet och bakgrunden till ”diagnosen” (se faktaruta).
Lars Jalmert, genusforskare, professor i pedagogik vid Stockholms universitet och psykolog, konstaterar att PAS saknar vetenskaplig grund. Han varnar för konsekvenserna av det som nu pågår i USA:
– Om PAS (eller liknande) kommer in i DSM-5 så ger det en slags legitimitet eftersom DSM i praktiken fungerar som rättesnöre för psykiatriska diagnoser. I sin tur kan det leda till att även svenska domstolar tar hänsyn till grundlösa beskyllningar om att ena parten ljuger, i exempelvis vårdnadstvister.