I slutresolutionen finns nu en skrivning om att ”genusbaserad analys bör användas i utvecklingen, implementeringen och utvärderingen av alla policyer som gäller Arktis”. I våras riktade Maria Stenberg en skriftlig fråga till de nordiska ländernas regeringar i våras. Där varnar hon för riskerna med utflyttningen av framför allt kvinnor från regionen för den regionala ekonomin.

”Det råder ett stort kvinnounderskott i Arktis. Kvinnorna i norra Kanada och Alaska, såväl som norra delarna av Finland, Norge och Sverige flyttar för att utbilda sig, få bättre jobb och bättre skola till sina barn, och det största underskottet av kvinnor och barn finns i delar av norra Ryssland och Grönland, där det går ungefär 85 kvinnor på 100 män.” konstaterar hon i skrivelsen.

Stöd till företagande

När de traditionella samhällsstrukturerna förändras påverkas också de traditionella könsmönstren. Maria Stenberg pekar på konsekvenser som ökat våld mot kvinnor och en hög frekvens självmord bland grönländska män.

Hon jämför utflyttningshotet med hur klimatförändringar hotar jakt- och fångstkulturen i Arktis och undrar vad regeringarna tänker göra åt saken framöver. Men frågan är än så länge obesvarad. De nationella åtgärder, i förekommande fall, som togs upp i svaren var redan avslutade. Maria Stenberg undrar fortfarande hur regeringarna ska förhindra att utflyttningen och könsobalansen blir ett större hot mot regionen än klimatförändringarna.

– Regeringarna i de arktiska länderna borde ha en strategi för hur man ska utbilda och leda in kvinnorna i framtidens arbetsliv. Särskilt viktigt vore det att stöda kvinnligt företagande, säger Maria Stenberg efter mötet på Island.

I fokus för CPAR-konferensen stod just den ekonomiska utvecklingen och företagande samt samspelet mellan forskning, befolkning och samhällen i regionen.