Hellesund beskriver sig själv som en singellivets försvarare. När hon ser till sitt forskningsmaterial uttrycker majoriteten av de intervjuade däremot en önskan om att leva i ett långtidsorienterat, monogamt förhållande. Hon säger att oavsett inställning till parförhållanden är det viktigt att förstå varför många längtar.
– Sättet vi tänker på och upplever kärlek är präglat av den tid och plats vi lever på.
Hon går tillbaks i norsk historia till 1948. Då tog den nystartade homoföreningen DNF 48 beslut om att de inte kunde acceptera diskriminering av ogifta, att en individs värde inte är beroende av förmåga, vilja eller möjlighet att bilda par och att de skulle jobba för att skydda även andra former av relationer än traditionella äktenskap.
Det var formuleringar som under lång tid kom att påverka norsk homopolitik. Därifrån till 2009 då äktenskap för homosexuella infördes i Norge har det skett en förändring i synsätt, menar Hellerud. Ur sina studier har hon dragit slutsatsen att homosexuell kärlek kan normaliseras genom parförhållanden.
– Det är en paradox att lesbiska och bögar kämpar så för äktenskapet i en tid då äktenskapets betydelse minskar.
Äktenskap blev huvudfråga
Skillnader mellan samboskap och äktenskap är inte stora och skilsmässor är vanligt. Ändå har hbt-rörelser i hela västvärlden gjort äktenskapslagstiftning till en huvudfråga. Under 70-talet fanns i väst en mer öppen och utforskande hållning till olika samlevnadsformer medan traditionell familjeorientering ökade på 80-talet. Med stöd i forskare som Jens Rydström och George Chauncey framhåller Hellesund hivkrisens betydelse för homosexuella äktenskap.
I USA aktualiserades frågan av att homosexuella som miste sin partner i aids inte hade samma rättigheter som heterosexuella makar. I Sverige fick homoaktivister större tillgång till hälsosamarbete med myndigheter på grund av hiv och därmed lättare att ställa krav. För de som upplevt homosexualitet som så problematiskt och samhället som så fördömande att de övervägt att ta sitt liv blir respektabiliteten viktig, säger Hellesund. Aids och sex i parker och på toaletter kan ställas mot äktenskap som något ansvarsfullt och omhuldat av samhället.
Parförhållande synonymt med lycka
I Hellesunds självmordsstudie sattes likhetstecken mellan parförhållande och ett lyckligt liv. Det var något många under ungdomen sett som omöjligt att uppnå. Hellesund benar ut olika sätt att förhålla sig.
I en kultur där det ses som viktigt att hitta sig själv, vara sig själv och stå för det är att uttrycka kärlek i nära relationer en viktig grund för självförverkligande. En av de intervjuade i studien, som växt upp på en liten ort, berättade att skratt och fester inte räckte. Det gav inte utlopp för det mest väsentliga, som handlade om kärlek och även sexualitet vilket är tätt förknippat. Eftersom homosexualitet sågs som syndigt fanns en rädsla att uttrycka känslorna. Då personen vid tjugonio års ålder försökte skjuta sig ledde det till en förändring med flytt till annan ort och nya möjligheter.
Ett annat förhållningssätt är att genom att vara i ett parförhållande blir det möjligt att vara homosexuell. Fokus flyttas från inre bekännelse och identitet till ett vardagsliv med positiva förtecken. Det blir lättare att tala om homosexualiteten när det går att göra det genom att berätta om sitt liv med en partner. En kvinna i studien tyckte att det blir mindre intimt och tragiskt att prata om en partner än bara i förhållande till sig själv.
Homosexualiteten i sig kan göra att det framstår som omöjligt att vara en del av vardagssammanhang. Parförhållandet ger tillgång till vanligheten.
En trygg hamn
Ett tredje förhållningssätt Hellesund urskiljer är att se parförhållandet som en trygg hamn. Parförhållandet kan förstås som grunden i ett hem och ett skydd i mötet med omvärlden. Hellesund framhåller också hur ett parförhållande kan upplevas som nödvändigt för att skapa utveckling i livet. Det blir ett sätt att försöka ha kontroll över framtiden, att spela efter ett välkänt manuskript.
En man som deltog i undersökningen förälskade sig bara i kvinnor men hade sex bara med män. Det gjorde det svårt för honom att hitta en identitet, delvis på grund av parförhållandenormen. Han uttryckte att familj, gemensam bostad och att vara en del i ett par måste vara lycka. Något andra fick men inte han. Medan de som passade in i normen kunde uppnå vad han uppfattade som lycka i en stigande rulltrappa stod han kvar på marken.
Det finns många berättelser om kärlek. En är den stora dramatiska berättelsen som trotsar alla gränser. Något man måste följa för att vara sann mot sig själv. Kan det vara så att det mot den historiska, tragiska bakgrunden blir mer romantiskt att vara homo i ett lyckat parförhållande undrar Hellesund. Och hur gör vi om vi vill lyfta fram alternativa berättelser?
Positiv svängning efter lagstiftning
Är det socialt tillåtet att tycka sig ha ett gott liv utan ett parförhållande? Trots att vi lever på så många olika sätt står sig parförhållandenormen stark och påverkar vilka attityder vi intar och möts av.
Genom att undersöka hur attityder till homosexualitet förändrats statistiskt efter den nya äktenskapslagstiftningen 2008 går det att se en stark svängning åt det positiva hållet, berättar Hellesund.
– Det är ett faktum att juridiska förändringar påverkat hur vi förhåller oss i samhället i stort.