Få som arbetar inom den hushållsnära tjänstesektorn är anslutna till facket. Ännu färre är aktiva medlemmar. Eftersom de flesta jobbar i människors privata hem kan facket inte rekrytera på det gamla vanliga sättet, genom arbetsplatsbesök. Därför bestämde sig Kommunal för att testa nya sätt att nå ut. Genom mejl, sms och annonser på fyra olika språk lyckades de nå anställda som inte tidigare varit aktiva i facket.

– Vi frågade om de ville vara med i en referensgrupp, berätta vilka frågor de tycker är viktigast och vad de vill förändra på jobbet, säger Ellinor Perlefelt, kommunikatör på Kommunal.

Ett 40-tal personer hörde av sig till Kommunal och förra veckan träffades 13 av dessa, som valts ut till en referensgrupp. De arbetar för företag inom den hushållsnära tjänstesektorn, främst med städning, barnpassning och fönsterputsning.

Hinner inte äta lunch

Borit Karlsson är sedan ett år tillbaka anställda av företaget Hemfrid i Uppsala. Mestadels städar hon i privata hem. Tidigare har hon bland annat varit doktorand i idéhistoria och vikarierat som lärare.

– Jag tog licentiatexamen 2002. Sedan fick jag barn, kom ifrån allting och flyttade ut på landet. Efter att ha harvat runt på diverse jobb tog jag det här jobbet på Hemfrid, där jag fick fast jobb, berättar hon.

Borit Karlssons arbetsdagar består av flera städpass, 2-6 timmar långa, hos privata kunder. Ibland hinner hon inte äta lunch eftersom transporttiden mellan kunderna är alltför snålt tilltagen. Hon får själv betala för bensinkostnad och parkeringsavgifter. För dem som inte har egen bil blir det ännu stressigare.

– Många äter sin lunchmacka på bussen, det är ju galet. Det här är ett slitsamt jobb och man behöver riktiga raster, säger Borit Karlsson.

Restid och ersättning för resor var några av de saker som deltagarna i den nybildade referensgruppen diskuterade på sin första träff. Ett annat problem som kom upp var bristande framförhållning från arbetsgivare. Ellinor Perlefelt berättar att många i branschen är anställda på deltid och känner att de ständigt måste vara beredda på att rycka in för att få ihop fler timmar. Detta skapar en otrygghet, eftersom de anställda inte vet hur mycket de kommer att få jobba eller hur stor lönen blir varje månad.

Isolerat jobb

Andra problem som diskuterades var delade turer – där arbetet delas upp i flera pass med en längre obetald rast emellan – och riskerna med att jobba i människors hem, till exempel att behöva kliva barfota i våtutrymmen och rädslan för att skada sig när man jobbar ensam.

– Det är viktigt att träffa andra, det märks att vi alla har samma erfarenheter. Ofta är det här jobbet ganska ensamt. Vi har knappt personalmöten, alla jobbar på ute hos sina kunder och man har ingen känsla av att höra ihop. Det blir snabbt väldigt torftigt, säger Borit Karlsson, som tycker att det behövs mer stimulans och möjlighet att vidareutbilda sig.

Hemfrid hade ett tjugotal anställda innan det blev tillåtet att göra skatteavdrag för köp av barnpassning, städning och andra typer av hushållsarbete, så kallat Rut-arbete. I dag har företaget uppåt 70 anställda, berättar Borit Karlsson, varav en övervägande majoritet är kvinnor.

– Det gick med en väldig fart när Rut-avdraget infördes. Jag kan tänka mig att de som hade avdraget innan Rut var riktiga höginkomsttagare, men nu behöver det inte vara rika familjer med jättevillor man städar hos, många har mer normala inkomster.

Några kunder har berättat för Borit Karlsson att städhjälpen har räddat deras äktenskap. Andra skäms för att ha städhjälp. Hon tror att det hänger kvar från förr, då städning var något som tillhörde överklassen. Vissa kunder bad till exempel den som städade inte skulle komma i firmabil.

– De ville inte att det skulle synas att man kom från ett städbolag. Det är som att man ska göra ett jobb men inte synas så mycket. Det är ju sjukt, det här ska vara ett jobb som vilket som helst – inte något jäkla hembiträde i det fördolda som ska tassa på tå. Hela den biten måste bort, säger Borit Karlsson.

För dyrt ha städhjälp själv

Själv skulle hon inte ha problem med att någon utförde ett arbete hemma hos sig själv. Varför inte betala för till exempel städning om man har möjlighet? frågar hon sig.

Ändå skulle hon själv inte köpa städning, dels för att hon har det ”för bråtigt” hemma – hon vet hur viktigt det är att det är undanplockat – men det handlar också om pengar. Borit Karlssons lön är 18 500 kronor för heltid.

– Det är riktigt dålig lön, och är man två med så dålig inkomst så har man inte råd att ha städning. Jag skulle aldrig lägga pengarna på det.

Mötet med den nya referensgruppen inom Kommunal gav Borit Karlsson inspiration och hon vill fortsätta engagera sig. Nästa steg för Kommunal blir att sätta ihop en medlemsutbildning som kommer att erbjudas till samtliga som har sagt att de vill fortsätta engagera sig, cirka 30 stycken. Den mindre referensgruppen ska också ge Kommunal förslag om vad facket ska prioritera i avtalsrörelsen.

Vad är det viktigaste för facket att göra i branschen, tycker du?

– Att se till att kollektivavtalet faktiskt följs. Bara det är en ganska stor uppgift som inte är så lätt att komma till rätta med, eftersom det är så dålig fackanslutning, men också svårt att nå dem som redan är medlemmar i facket. Det är väl en sak att börja med, att försöka få till någon slags kontaktyta, säger Borit Karlsson.

Kommunal måste tänka långsiktigt, anser hon, och få anställda att börja fundera över sin situation och lära känna sina rättigheter.

– Som det är nu tror jag många bara kämpar på fastän det är stentufft, man kanske inte reflekterar över hur illa det är. Jag tror tyvärr inte att det är så många som tänker att de faktiskt borde försöka förändra, många ser det som ett tillfälligt jobb. Så ska det inte behöva vara – det här jobbet har sina goda sidor. Det är omväxlande, det finns säkert städjobb som är tristare.