Medlemmarna i Pussy Riot önskar att detta tal ska läsas upp och spridas världen över. Feministiskt Perspektiv publicerar nu talet i sin helhet som är skrivet av en av de tre nu dömda medlemmarna, Nadezjda Tolokonnikova.
Den här processen är avslöjande och uppenbar. Mer än en gång kommer makthavarna att rodna och skämmas. Varje etapp i processen – har visat själva definitionen av laglöshet.
Hur kunde det bli så? Att vårt uppträdande – från början en ganska liten och lite klumpig aktion kunde växa till en så stor olycka?
Jag blir extremt upprörd av orden ”så kallad” i statsåklagarens tal angående modern konst. Jag vill påpeka att alldeles likartade formuleringar användes under rättsprocessen mot poeten Brodskij. Hans dikter kallades för ”så kallade dikter”, och vittnena hade inte själva läst dem. På samma sätt hade en del av våra vittnen inte själva sett händelserna.
När vi ber om förlåtelse benämns uppenbarligen även det som ”så kallat” i det kollektiva åklagarhuvudet. Och det är en förolämpning, eftersom vi i sanning har bett om förlåtelse.
Fortfarande har ni inte förstått, eller så låtsas ni, när ni talar om detta som falska ursäkter. Jag förstår inte vad ni mer behöver höra.
Och därför är den här rättegången för mig en så kallad ”rättegång”. Och jag är inte rädd för er. Jag är inte rädd för er, inte för lögnerna och fantasierna, den dåligt pyntade falskheten i domen, från den så kallade ”domstol”. För ni kan bara ta i från mig denna så kallade ”friheheten”.
Det är den enda sorten som existerar i Ryska federationen.
Men ingen kan ta i från mig min egen frihet. Den lever i ordet, den kommer att leva tack vare offentligheten.
Det är ärligheten och öppenheten, det är sanningssökandet som gör oss alla lite friare.
Det kommer vi att se.
