”Käre Boris, läget är katastrofalt”, skriver Zagorka Golubovic den 10 februari i ett öppet brev till president Boris Tadic inför valet i Serbien.

Hon har sett politiska ledare komma och gå, och med dem olika versioner av förtryck, hierarkiska strukturer, skenmanövrer och undfallenhet.

I brevet till Tadic skriver Zagorka Golubovic att han måste se över och korrigera de kontroversiella privatiseringar som skett, om han önskar se ett demokratiskt Serbien.

EU-strävan och nationalpopulism

Zagorka Golubovic är professor emeritus i socialantropologi och en av grundarna av Institutet för filosofi och samhällsvetenskap i Belgrad. Hon har levt och forskat i Belgrad under Tito, Milosevic, Marovic och nu Tadic – i Federala Folkrepubliken Jugoslavien, Förbundsrepubliken Jugoslavien, Statsförbundet Serbien och Montenegro och nu Republiken Serbien.

Bland närmare 6,7 miljoner väljare finns en ny generation serber som röstar i vårens president-, parlaments- och lokalval. De yngsta väljarna är uppvuxna med följderna av 1990-talets krig, NATO-bombningar och isolering. Presidentvalet står nu mellan EU-positive president Boris Tadic (Demokratiska partiet, DS) och nationalpopulisten Tomislav Nikolic (Serbiska progressiva partiet, SNS).

Brev som nådde massorna

I sitt öppna brev till Tadic ställer Golubovic frågor kring ekonomin, frågor som hon anser att folket borde få klarhet i eftersom hon ser dem som centrala för landets utveckling. Frågor som hon menar handlar om medborgarnas framtid.

Det öppna brevet nådde massorna, och framförallt det politiska etablissemanget som inte längre kunde värja sig mot journalisternas frågor, vars allmänintresse nu var uppenbart.

Även om ekonomin nu varit i fokus i den serbiska debatten och valkampanjen, har politikerna främst berört ekonomin i samband med anslutningen (eller inte) till EU. Många av de frågor som Zagorka Golubovic har ställt återstår fortfarande att besvara – oegentligheter, ibland på EU:s initiativ, återstår att korrigera.

Misslyckade privatiseringar

I brevet ger Golubovic flera exempel på företag som sålts för mer eller mindre symboliska summor, företag med spetskompetens och internationell konkurrenskraft, och hänvisar till egna och kollegers studier som alla visar på en stor mängd privatiseringar som lett till katastrofal utveckling för företagen och landet.

Hon skriver bland annat: ”Varför har du i flera år tolererat utlysning av för landet dåliga privatiseringar, vilka påbörjades av Vojislav Kostunica och har fortsatt under den period som du har varit vid makten, utan att insistera på att riva upp kontrakten med de nya ägarna, som avsiktligt har drivit de köpta företagen i konkurs och bokstavligen förstört ekonomin? (Man skulle kunna hävda att det inte ingår i Din jurisdiktion att blanda dig i ekonomin, men följderna av dessa transaktioner påverkar hela samhället och är därmed presidentens domän.).”

Avgörande för landets framtid

De många privatiseringarna, och de konkurser som blev följden, har lett till utbredd arbetslöshet. Det i sin tur har lett till att en del arbetare gått samman och stämt de som sålt och köpt företagen, vunnit i domstol och sedan själva köpt och drivit företagen – med vinst.

Enligt Golubovic, som även sitter i det serbiska anti-korruptionsrådet, är presidenten ansvarig för landets öde – om landet skall demokratiseras eller inte.

– Det handlar inte längre om ekonomin, privatiseringarna, utan om vilken riktning landet skall gå i, säger Zagorka Golubovic och tillägger:

– Presidenten fastställer strategierna för utveckling och måste hålla i minnet de strategiskt viktiga tillgångar som Serbien förlorar så snart de är sålda.