De sju kraven presenteras i rapporten Hög tid för jämställda löner, framtagen av fackförbunden Kommunal, Vårdförbundet, Akademikerförbundet SSR, Legitimerade Sjukgymnasters Riksförbund och Vision.
Även om det tidigare svenska lönesystemet med särskilda lägre kvinnolöner avskaffades på 60-talet, är gapet mellan kvinnors och mäns löner alltjämt stort. Kvinnor tjänade i genomsnitt 4400 kronor mindre i månaden än män 2010 – det blir 52 800 kronor på ett år.
Fackförbunden konstaterar i rapporten att "[d]et är hög tid att ta nästa steg mot en arbetsmarknad utan strukturell diskriminering av kvinnodominerade yrken".
Gudrun Schyman från Feministiskt Initiativ ser positivt på att fackförbunden nu går ihop över organisationsgränserna i frågan om jämställda löner. Hon instämmer också till stor del i fackförbundens krav.
– Vi är helt överens om att det behövs politiska initiativ, man kan inte längre säga att det här är en fråga för arbetsmarknadens parter, säger Gudrun Schyman.
Inbyggd i svenska modellen
Det centrala problemet, som både fackförbunden och Feministiskt Initiativ identifierar, är den strukturella diskrimineringen av kvinnodominerade yrken. Fackförbundens rapport tar upp några exempel på hur denna tar sig uttryck: en barnmorska tjänar 10 000 kronor mindre i månaden än en civilingenjör, en tandsköterska tjänar 12 000 kronor mindre än en företagssäljare.
– Sektorsdiskrimineringen är ju inbyggd i den svenska modellen och i Medlingsinstitutets direktiv, säger Schyman.
Hon menar att det finns ett motstånd inom politiken mot att lägga sig i lönefrågan. De fem fackförbunden föreslår att det statliga Medlingsinstitutet ska få nya direktiv att analysera och föreslå åtgärder mot löneskillnader mellan kvinno- och mansdominerade sektorer. Ett liknande förslag presenterade Feministiskt Initiativ för ett år sedan i rapporten Jämställda löner – tomma ord?
– Enligt de direktiv som Medlingsinstitutet har i dag är inte jämställda löner på dagordningen. Direktiven måste förändras, konstaterar Schyman.
Men de flesta politiker säger sig ändå vara för jämställda löner?
– Alla säger det, men hittills har inte ett enda parti i riksdagen visat hur man ska gå tillväga. Det är skandal, säger Schyman.
Ses inte som ett problem
De fem fackförbunden skriver i rapporten att det första nödvändiga steget för en förändring är att synliggöra löneskillnaderna. Trots att frågan länge har varit på dagordningen i feministiska sammanhang, är kunskapen om löneskillnader inte särskilt spridd, menar Schyman.
– De flesta blir väldigt förvånade när man tar fram fakta och visar hur mycket pengar det blir som skiljer kvinnor och män under ett helt arbetsliv, säger Gudrun Schyman.
Hon upplever att det finns ett motstånd mot att ta till sig fakta. Vissa hyser en föreställning om att löneskillnaderna mellan kvinno- och mansdominerade sektorer inte är ett problem. Ett aktuellt exempel är författaren och före detta chefredaktören på DN, Svante Nycander, som i en replik till de fem fackförbunden ifrågasätter att det finns en strukturell lönediskriminering av kvinnodominerade sektorer och hävdar att den mansdominerade industrin bör tjäna mer.
Att det fortfarande är mindre lönsamt att arbeta inom ett kvinnodominerat yrke beror enligt Gudrun Schyman på att den politik som förs ger det resultatet. För att lönerna ska bli jämställda krävs ett fortsatt kraftfullt opinionsarbete som når in i de politiska partierna.
– Vi har ju fått partier med nya partiledare som säger sig vara feminister – det förpliktigar, säger Gudrun Schyman.
