Före den sexuella revolutionen var den stora europeiska berättelsen om sexualitet att skillnaden mellan civiliserade och ociviliserade människor var att de förstnämnda ägde självdisciplin, måttlighet och kristen moral på sexualitetens område. De andra var perversa, översexuella, djuriska. Kontroll över de vita kvinnornas sexualitet var grundläggande för kulturen och nationen, homosexualitet var degenererande och rasblandning ledde till förfall.

Under de senaste femtio åren har denna berättelse radikalt förändrats. Västerlänningar tänker och upplever sig själva som sexuellt frigjorda och de andra som sexuellt hämmade och sexuellt förtryckande. Frigjord sexualitet har blivit en västerländsk eller modern sekulär identitetsgrund, liksom jämställdhet och ”sexuella rättigheter”. Det som mest iögonfallande sägs skilja civiliserade från barbariska länder och människor – vilket används för att rättfärdiga våld och exkludering av sådana som klassificeras som icke frigjorda.

Samtidigt har det skett en illiberal vändning inom sexualmoralen: en nostalgi för femtiotalets idealiserade könsordning där kvinnor var kvinnor och män var män ger sig till känna hos högerpopulister, kristna kyrkor och aktivistgrupper arbetar för sexuell återhållsamhet och mot abort och preventivmedel. En viss slags feminism, inte minst i Förenta staterna, som ser heterosexualitet som den viktigaste mekanismen för kvinnors underordning, har på sina ställen gått i allians med konservativa grupper i kampen mot vissa sexuella praktiker. Myndigheternas intervention mot kränkningar av individens kroppsliga och psykiska integritet har blivit en av den vårdande statens mest oantastliga legitimeringsgrunder. Detta har samtidigt bidragit till en rädsla medborgare emellan, vilken är en viktig komponent i produktionen av isolerade individer.

Det finns en nymoralistisk syn på nakenhet, äckel för kroppen, rädsla för barns sexualitet. På en rad områden råder det delade meningar feminister emellan: hur ska vi tolka utvidgningen av applikationsområdet för begreppet våldtäkt? Bör vi stödja återkomsten av sexuella brott som brott mot samhället? Leder sadomasochism till kvinnors förnedring och grövre våld mot kvinnor eller är den tvärtom en subkultur som vi kan lära oss av i hanteringen av våld och sexualitet? Är prostitution ett sexuellt övergrepp mot kvinnan eller är vår avsky mot prostitution en rest av den civilisatoriska diskursen? Hur ska vi tolka den grupp unga människor som identifierar sig som asexuella och kräver erkännande som ultimata avvikare i en genomsexualiserad samhällsordning?

Jag vill härmed bjuda in till en grundlig och bred diskussion om feminism och sexualitet med start om en vecka. Skicka dina bidrag till [email protected]