I gryningen den 24 maj hittades Rosa Elvira Cely av brandkår och polis. Hon hade flera gånger ringt ångestfyllda samtal till larmcentralen via sin mobiltelefon och det visade sig att hennes kropp var illa åtgången, med tecken på strypning, ett hårt slag mot huvudet och allvarliga skador i underlivet, varifrån det strömmade blod.

Rosa Elvira Cely fördes i ambulans till akuten på sjukhuset Santa Clara där personalen aldrig tidigare skådat något så brutalt och fruktansvärt. Vid operationen upptäcktes att såväl bäckenben som livmoder trasats sönder av en gren. Efter fem dygn av intensivvård dog hon.

De ansvariga för brottet har identifierats, bland annat tack vare vad Rosa Elvira Cely själv kunde berätta när hon hittades.

Rosa Elvira Cely var 35 år, hade en dotter på 12 år och höll på att avsluta sina gymnasiestudier. Hon jobbade som försäljare av sötsaker och telefontid vid en gatukorsning i huvudstaden Bogotás östra del på dagarna och pluggade på kvällarna. Förövarna gick på samma skola men en annan kurs.

Protest efter kvinnorkampanj

Fabiola Calvo, samordnare för det colombianska nätverket för journalister med ett genusperspektiv, berättar att våldtäkten som dödade Rosa Elvira Cely först, som vanligt, bara blev korta notiser i tidningarna. Men kampanjer som startades av kvinnoorganisationer för att uppmärksamma det brutala mordet fick genomslag och gick som en löpeld genom sociala medier. Mordet väckte till slut ramaskri och den första massiva gatuprotesten mot det sexuella våldet mot kvinnor i Colombia. Den 4 juni gick tusentals colombianer ut på gatorna och även landets president, Juan Manuel Santos gjorde uttalanden och skrev på twitter att ”Alla colombianer fördömer varje form av våld mot kvinnor.” Under 2011 rapporterades över 51 000 fall av våld mot kvinnor i landet.

Nätverket som journalisten och forskaren Fabiola Calvo leder har gjort en analys av mediernas hantering av ”kvinnomordet som väckte samveten”. Bland annat konstateras att flera journalister frågade sig om mördaren var ett monster eller en pervers psykopat? Andra frågade sig om det handlade om ett så kallat passionsbrott, vilket enligt nätverket innebär en betydande nedvärdering av det våld som begås mot kvinnor: ”Att koppla brottet till erotiska och/eller känslomässiga relationer gör kvinnan till medbrottsling och orsak till det brott hon utsätts för samtidigt som förövaren fråntas sitt ansvar.”

Mediernas uppgift?

Å andra sidan är den stora mängd artiklar där Rosa Elvira Celys personlighet lyfts fram också typisk. Hur kunde hon utsättas, hon som inte var en sådan kvinna som är ute och festar, utan var tidigt på jobbet och pluggade på kvällarna? Underförstått att vissa kvinnor får räkna med att utsättas för våld.

Det är viktigt att medier inte förstärker den typen av föreställningar och stereotyper, menar Fabiola Calvo. Hon ser våldtäkten, tortyren och mordet på Rosa Elvira Cely som en impuls för journalistiken att söka nya vägar.

”Mediernas uppgift är att bidra med information och analyser av kvinnohatet, machokulturen, sexismen, ojämställdheten, bristen på jämlikhet och omöjligheten för kvinnor att nyttja offentliga utrymmen, alltid inom en kontext som tar hänsyn till strukturella faktorer och bygger på källor med kunskap om kvinnors mänskliga rättigheter.” slår genusjournalisternas nätverk fast i sin rapport.