Virginia Woolf tänker sig i essän ”Ett eget rum“ att Shakespeare hade en underbart begåvad syster. Detta för att visa på det materiella och kulturella motstånd en kvinna med Shakespeares geni skulle ha mött under Shakespeares tid. Det finns dock många begåvade kvinnor i historien som tidigare uppmärksammats eftersom de varit systrar till manliga berömdheter. Flera av dem finns i musikens värld.

Om Shakespeare hade en underbart begåvad syster, det vet vi inte, men vi vet att Wolfgang Amadeus Mozart var bror till ett annat musikaliskt underbarn: Maria Anna ”Nannerl” Mozart, och vi vet att Felix Mendelssohn av många ansågs dela sin begåvning full ut med systern Fanny Mendelssohn (senare Fanny Hensel).

Eländig kvinnonatur

Shakespeares fiktiva syster hette Judith. Här heter systrarna Nannerl Mozart (f.1751) och Fanny Mendelssohn (f.1805) och de var allt annat än fiktiva. Båda ansågs vara underbarn. Om någon kommer i närheten av att ”mäta hettan och styrkan av ett skaldehjärta när det sitter fängslat och insnärjt i en kvinnokropp”, som Woolf skriver, så kan det vara dessa musikaliska kvinnor. Fanny Mendelssohn skrev i ett brev:

”att man får sin eländiga kvinnonatur framdragen av skaparen varje dag och vid varje steg man tar i livet är en sak som skulle kunna göra en förbannad och få en att förlora just denna kvinnlighet, om det inte vore för att avskyn bara skulle bli värre då”

Denna ”eländiga kvinnonatur” var, förutom att den genom familjeförbud avbröt många kvinnors karriärer vid giftasmogen ålder, bland annat avgörande i valet av det instrument som en ung flicka skulle spela. ”Att spela fiol eller orgel är inte förenligt med det kvinnliga könets gracer” kunde man till exempel läsa i en tysk uppfostringsbok från 1800. Både Fanny och Nannerl utbildades huvudsakligen i pianospel medan bröderna fick lära sig många fler instrument samt komposition.

När Fanny förlovade sig reste brodern Felix iväg på sin första stora utbildnings- och promotionresa i Europa. Hon fick stanna hemma, precis som Shakespeares fiktiva syster, när brodern reste ut i världen. Men i sitt äktenskap skulle hon komma att få det som Virginia Woolf huvudsakligen efterfrågade i sin essä ”Ett eget rum”, nämligen rum för sitt skapande. Samma år som hon födde sitt första barn skrev Fanny en orkesterouvertyr och alla sina kantat som hon uppförde under familjekonserter.

Som konsertarrangör av familjekonserter och som kompositör revolutionerade Fanny Mendelssohn det musikaliska framförandet med så kallade ”musikaliska rum”, framföranden där gränser mellan åhörare och musiker suddas ut. Och sång-genren, som hon som kvinna tilldelats under uppväxten, gjorde hon till ett experimentellt område. Fanny var med och utvecklade genren ”sång utan ord” som ofta förknippas med brodern Felix.

Förbud, motstånd och resignation

Felix gav även ut Fannys sånger under sitt namn, eftersom han själv och fadern förbjudit Fanny att offentliggöra sina musikaliska verk. Att Fanny var den egentliga upphovskvinnan till flera av verken sägs dock har varit bekant för många redan då. Kort innan sin bortgång vågade hon dock, i strid med manliga familjemedlemmars förbud, offentliggöra några av sina verk under eget namn. Konsertridån som skiljer en kvinna från sin publik är i bland tung som järn. Familjeförbud tycks väga extra tungt.

Och tunga vägde även förbuden på det unga underbarnet Nannerl Mozarts axlar. Fadern, som tidigare skrivit att ”min dotter är en av Europas bästa pianister, trots att hon bara är 12 år!” tvingade henne nu att stanna hemma eftersom hon var i giftasmogen ålder. Hon protesterade. Brodern Wolfgang Amadeus försökte trösta henne och bad henne komma till Wien för att försörja sig som musiklärare där. Hon blev dock i enlighet med faderns önskan kvar i hemstaden Salzburg.

Nannerl Mozart rymde inte som Shakespeares fiktiva syster, hon tog inte som henne sitt liv i förtvivlan, utan lydde sin far i resignation. Stor musikalisk talang behöver inte medföra talang för upproriskhet. Hon giftes bort med en äldre änkeman med flera barn, fann trots hushållsarbete tid att musicera i timtal varje dag och arbetade som pianoinstruktör efter makens död.

Fanny Mendelssohn lyckades få utrymme i sitt eget äktenskap för sina konstnärliga förmågor, och komponerade sammanlagt runt 500 verk. Andra kvinnliga kompositörer, som Clara Schumann, kunde komponera flera större verk först då de fått ett eget rum i sin bostad. I och med detta gav de Virginia Woolf rätt. Eget utrymme har dock varit få kvinnor förunnat under historiens gång.

Shakespeares fiktiva systers desperata sökande kan tyckas mer hjältemodigt än Nannerls och Fannys pendlande mellan protest, förtvivlan och resignation. Men de lyckades kämpa sig till musikaliska rum under sin levnadstid. Begåvade kvinnor syntes föga i dåtidens offentliga musikliv. Ofta spreds deras musik och rykte snarare i den privata sfären. Senare forskning offentliggör emellertid denna privata sfär där så många genier levde och verkade.