Vi ses i Jonas Sjöstedts rymliga arbetsrum på riksdagshuset i Stockholm. På väggen har han hängt upp bilder av sina barn. Han har fyraåriga tvillingar och en vuxen dotter. Hittills tycker han att det går bättre än förväntat att förena rollen som partiledare med att vara förälder.
– Men det bygger på att vi bor i Stockholm, för annars kan jag inte hämta och lämna på dagis. Jag vill inte vara borta från familjen så mycket. Det funkar, men det kräver disciplin och planering. Jag hämtar eller lämnar nästan varje dag.
Jonas Sjöstedt tycker att han har lyckats ganska bra med att lyfta feministiska frågor under sin första tid som partiledare för Vänsterpartiet. Han ger sig själv betyget fyra av fem.
– Jag tycker det är tydligt att Vänsterpartiet är det enda parti som har ett genomtänkt feministiskt perspektiv på politiken.
Menar du i riksdagen, eller överlag?
– Överlag. När vi pratar om äldreomsorg har vi både fokus på det som är kvinnors arbetsmarknad – låga löner, deltider, otrygga anställningar – och fokus på att det är kvinnor som får ta över arbetsuppgifterna när äldreomsorgen inte fungerar. Jag tycker att vi försöker föra in feminismen i alla politikens områden, även i klimatfrågan till exempel, områden som för många vid första anblicken inte har ett feministiskt perspektiv. Vi är tyvärr ganska ensamma om att göra det i rikspolitiken.
På kongressen i januari slog Vänsterpartiet fast att det är dags för en feministisk offensiv. Jag frågar Jonas Sjöstedt när den ska börja märkas.
– Ett viktigt steg blir när vi sätter vårt kvinnonätverk i sjön på nästa partistyrelsemöte. Det är en ganska viktig förändring för Vänsterpartiet. Vi kommer att bilda ett kvinnonätverk som framför allt när det gäller det interna arbetet kommer att ha en helt avgörande roll. Men de kommer också att bli viktiga företrädare i de här frågorna för partiet, säger Jonas Sjöstedt.
Är det de som ska driva den feministiska offensiven?
– Nej, utåt kan det aldrig bara vara några som driver feminismen. Feminismen måste genomsyra hela politiken. Däremot tror jag att för partiets interna arbete – utbildning och synliggöra genusstrukturer i partiet – kommer nätverket att ha en viktig roll.
Enligt Jonas Sjöstedt har Vänsterpartiet ett stort arbete framför sig vad gäller den interna feminismen. Könsmaktsordningen korsar genom såväl samhälle som individ, resonerar han, och det är något som partiet ständigt påverkas av.
– Man blir aldrig färdig, det tror jag är viktigt att inse. Ibland är vi bra men vi behöver bli mycket bättre på att feminismen ska genomsyra hela partiet och därmed också vår politik.
Han tar två av Vänsterpartiets hjärtefrågor som exempel på områden där det är avgörande att ha ett genusperspektiv: situationen inom äldreomsorgen och de osäkra jobben.
– Den grupp som har sämst villkor på arbetsmarknaden i dag är unga kvinnor. Där är osäkra anställningar det normala, om man överhuvudtaget har jobb.
Är det arbetsmarknad och äldreomsorg som är fokus i den feministiska offensiven?
– Det är det vi har jobbat med nu, men politiken måste bestå av många fler delar. Skulle jag peka ut en strategisk reform där jag tycker det är viktigt att Vänsterpartiet tar strid så är det individualiserad föräldraförsäkring, därför att den återskapar maktrelationerna på arbetsmarknaden, säger Jonas Sjöstedt.
Därutöver lyfter han fram att Vänsterpartiet också ska jobba mot löneskillnader och mäns våld mot kvinnor. Det senare handlar i första hand om att staten måste garantera ett stabilt och långsiktigt stöd till kvinnojourerna, vilket Jonas Sjöstedt passade på att lyfta upp i en debattartikel på internationella kvinnodagen.
Jonas Sjöstedt valdes till partiledare med röstsiffrorna 179-39 mot Rossana Dinamarca.
I en intervju med Feministiskt Perspektiv strax efter kongressen uttryckte Jonas Sjöstedt en förhoppning om att det om ett år ska det gå att se att Vänsterpartiet har blivit ett mer feministiskt parti med honom som partiledare. Framför allt ska detta märkas i den konkreta politiken, framhåller han.
– Vi måste prata om vad vi vill göra, lägga förslag om till exempel kvinnojoursverksamhet och om otrygga jobb – att allmän visstid ska bort, att man ska minska antalet timanställningar.
"Konkret" är ett ord som återkommer många gånger under intervjun. Ordet är centralt i Vänsterpartiets ambition att göra feminismen mer begriplig. Jonas Sjöstedt tycker själv att feminism är något självklart, men han stöter ofta på fördomar mot begreppet. Det tror han har sin förklaring i att feminismen ifrågasätter starka maktstrukturer som alla människor påverkas av.
– Om man däremot pratar om lika lön, våld mot kvinnor eller otrygga jobb – då kan samma person som vid första reaktionen var fördomsfull säga att "ja men det är ju helt självklart, det håller jag med om". På det sättet måste vi bryta ner feminismen till vad det handlar om för frågor, och också kunna diskutera själva maktstrukturen: varför är det så där? Jo därför att det finns en maktordning.
Vänsterpartiet har slagit fast att partiets politik "på ett konkret sätt ska flytta fram kvinnors positioner i samhället". Jag frågar vilka kvinnor det handlar om.
– Könsmaktsordningen finns ju i hela samhället, för alla kvinnor. Men det är klart, vi lägger inte huvudfokus på bolagsstyrelser utan framför allt på de grupper som är särskilt utsatta. Man kan se på dem som inte kommer in på arbetsmarknaden, på våldsfrågan eller på asylskäl till exempel.
Ni pratar om att det är viktigt att hbt-personers, kvinnors och barns asylskäl ska tas på allvar. Hur ska det gå till?
– Genom ändrad lagstiftning. Man måste ge så tydliga instruktioner till Migrationsverket att vi får en praxis som gör att personer som är förföljda på grund av till exempel sexuell läggning inte utvisas.
På Vänsterpartiets kongress gjorde delegaterna klart att sex timmars arbetsdag ska vara en viktig fråga för partiet. En arbetsgrupp jobbar med frågan och ska presentera ett förslag på hur arbetstidsförkortningen ska gå till och finansieras om ungefär ett år.
– Jag skulle tro att huvudinriktningen blir att man kortar normalarbetstiden, till exempelvis genom att man först går till 37 timmar och sen siktar på 35. Målet är ju sex timmars arbetsdag, säger Jonas Sjöstedt.
Han tillägger att arbetstidsförkortning är en viktig del i att minska könsbaserade ojämlikheter på arbetsmarknaden – som att kvinnor i högre utsträckning arbetar deltid, får lägre lön och sämre pension.
När det gäller löneskillnader mellan män och kvinnor, tycker du att politiker ska lägga sig i den frågan mer än i dag?
– Ja, framför allt eftersom politiker är så stora arbetsgivare så har man ett väldigt ansvar. Jag tycker att man i varje kommun och varje landsting ska ha full koll på hur det ser ut hos sig själva, och ha en plan för att könsbaserade skillnader ska bort.
Men den privata sektorn ska politikerna inte lägga sig i, anser Jonas Sjöstedt. Han säger sig dock ha stor sympati för dem som driver låglönepotter i fackföreningsrörelsen.
Kan du tänka dig att driva på för att ändra direktiven till Medlingsinstitutet, som vissa har föreslagit?
– Det kan jag inte svara på, jag måste fundera på det. Men det utesluter jag inte.
Jonas Sjöstedt upplever att förutsättningarna för att få upp feminismen på dagordningen är inte är de bästa i dag. Han beskriver det som att jobba i en uppförsbacke, där inte minst mediernas intresse är svalt.
En fråga som flera medier dock visat stort intresse för är diskussionen kring könsfördelningen i Vänsterpartiets nya ledning. Både inom och utom partiet har det riktats kritik mot att Vänsterpartiet, som kallar sig ett feministiskt parti, valde män till de tre centrala posterna partiledare, partisekreterare och gruppledare. Jonas Sjöstedt anser att kritiken är orättvis.
– Vi har kvinnlig majoritet i riksdagsgruppen, partistyrelsen och i verkställande utskott. Jag delar inte bedömningen att partisekreteraren är vår näst viktigaste person. För mig är det vår ekonomisk-politiska talesperson och finansministerkandidat, Ulla Andersson. Skulle man peka ut en tredje viktigaste så skulle jag säga att det är Josefin Brink, som inte bara är vice ordförande utan också ansvarig för arbetsmarknadspolitiken. Jag tycker vi har en ganska jämn könsfördelning på de ledande posterna i partiet.
Samtidigt finns det områden där partiet inte har lyckats med könsbalansen, menar han, till exempel kommunstyrelserna och de kommunala bolagsstyrelserna där partiet har en kraftig överrepresentation av män.
– Det måste vi styra upp till nästa val.
Som svar på tal till kritikerna har Jonas Sjöstedt också påpekat att partiet har ett kollektivt ledarskap. Det innebär bland annat att han försöker kliver åt sidan för att låta andra personer i ledningen företräda partiet, framför allt Ulla Andersson och Josefin Brink. Om en arrangör inte nöjer sig med någon annan än partiledaren, händer det att partiet väljer att helt avstå från medverkan.
– Jag tror att man måste göra så, annars hamnar man som litet parti i att det blir en enpersonsshow. Det tror jag är dåligt för partiet och jämställdheten, och jag tror att man blir mycket mer sårbar om man personifierar politiken på det sättet.
Inför valet av partisekreterare förespråkade vänsterpartisterna Ulla Hoffmann, Alice Åström och Marianne Ericsson att Vänsterpartiet skulle välja en kvinna till posten. De skrev i Flamman att partiet inte kan "bygga vidare på en förlegad tradition att kvinnor alltid ska väljas till vice-positioner och att kvinnors erfarenheter ständigt får stå tillbaka på de yttersta toppositionerna".
Vänsterpartiet valde Aron Etzler, men Jonas Sjöstedt håller inte med om att kvinnor fick stå tillbaka i valprocessen. Han upprepar att han ser vice ordförande-posten som en viktigare företrädare för partiet än partisekreteraren och att det går att forma en aktiv roll där vice ordförande pratar i Almedalen, på sommartal och tar tunga debatter i riksdagen.
Men ligger det någonting i deras kritik?
– Nej, jag tycker att det är i grunden en orättvis kritik, jag tycker inte att vi har en skev könsfördelning i partiledningen.
Avslutningsvis är jag nyfiken på hur Jonas Sjöstedt förhåller sig till Feministiskt Initiativ. Inför förra valet skrev han på sin blogg att det var synd att Fi inte hade sökt något valtekniskt samarbete med de rödgröna.
Är det något som du kommer att fråga dem om inför nästa val?
– Jag har ingen inbjudan till Fi om valsamverkan och jag har heller inget mandat att ge det som partiordförande, det kan bara partiledningen göra. Men när jag kikar på det som Fi har lyft fram kan jag tycka att till allra största del – med några få undantag – är vi kopior av varandra i de flesta feministiska frågor, Vänsterpartiet och Fi. Fi måste ju bestämma över sig själva. Men jag tycker det är viktigt att se att det finns mycket samsyn, och det finns naturligtvis också ett konkurrensförhållande. Jag tror att man måste fundera på hur feminismen blir starkast.
Men kan du tänka dig att ni kommer att göra en sådan inbjudan?
– Jag kan inte utlova det. Men vi är öppna för att ha kandidater från andra partier och oberoende kandidater på våra listor. Det är fullt möjligt i Vänsterpartiet och vi har haft det förut.
Jonas Sjöstedt säger att han i huvudsak ser det som positivt att det finns tydliga, starka krafter som lyfter feminismen i politiken. Han tycker att det är viktigt att ha en idédebatt med Fi.
– Jag har väldigt svårt att se Fi som någon motståndare i politiken. Men det finns naturligtvis en risk om det är jämnt mellan de rödgröna och regeringen i nästa val att Fi – om de ställer upp och får lite röster – indirekt, fastän de inte alls avser det, bidrar till att vi får en ny borgerlig regering som är katastrofal för feminismen därför att den helt saknar feministisk politik. Politik handlar ju ändå om att vinna och påverka. Och jag tror inte att Fi har förutsättningar att etablera sig som en politisk kraft med verkligt inflytande. Då kanske det hade varit bättre att ha starkare feminism i de andra partierna. Men det är ju lite patronizing att säga åt andra partier vad de ska göra.
