Happy new year! Nyår är den högtid som utan tvekan genererar högst konsumtion av champagne. Detta mytomspunna, bubblande vin som får symbolisera alltifrån makt och klassamhället till kitschig bling bling. Vissa väljer den för att den matchar hummern, några har väntat på en särskild årgång sen for ever, andra tycker helt enkelt att den blixtrar ikapp med raketerna och paljetter, men vadå? Det gör väl alla bubblor? Eftersom undertecknad både pluggar och jobbar med vin vill jag påstå att så inte är fallet.

Vad jag också vill påstå är att det finns ett släkte som det är oerhört viktigt att undvika i dessa festtider, då de är särskilt förekommande så här års. Jag pratar om champagnesnubbarna, och de kan dyka upp på precis vilken nyårsfest som helst (nästan). De kan vara en jobbarkompis till någon, en gammal kursare eller en mindre lyckad blind date. De har uppenbarligen råd – men inte alltid smak– och avslöjar sig med allra största sannolikhet genom att droppa något av följande (samtliga citat är hämtade från verkligheten):

1. Han klagar på att det inte är äkta champagne. Klassiskt citat: ”Tyvärr, jag har aldrig kunnat med cava.” (Eller crémant eller något annat mousserande som inte är champagne, för den delen*.)

Vad tråkigt att du måste befinna dig i samma rum som någon från SAS Premium club! På nyårsafton dessutom! Ja, Champagne är lyxigt. Det handlar om njutning, (och vem som äger rätten att njuta). De flesta håller nog ändå med om att tillfället gör drycken och den här champagnesnubben kommer aldrig att göra ditt bättre. Om du orkar kan du ju kanske innan du går att hinna försöka nyansera hans värld. Berätta att det till exempel faktiskt finns mindre bra champagne på samma sätt som att det finns fantastiskt mousserande från andra platser än detta ursprungsskyddade område. Det skulle ju vara kul om han åsyftade att det är tråkigt när folk bara köper massproducerat skräp utan att reflektera över konsekvenserna (att det ligger misär bakom billig massproduktion är ett lika stort samhällsproblem vare sig det gäller skitviner eller toppar från ). Det skulle också vara kul i fall han aktivt stöder strejkande vingårdsarbetare. Tyvärr är det sällan fallet med champagnesnubbar.

2. Han hävdar sig vilja beskriva vinet, men lyckas bara uppta andras tid med sin unkna kvinnosyn. Klassiskt citat: ”Men alltså, hur kul är det med någon som bara lägger sig på rygg och ger med sig direkt? Man vill ju ha lite motstånd!”

Spännande! Det finns ju även recensenter som beskriver att vissa viner innehåller ”renrasig frukt” och universitetsföreläsare som under föreläsningar kan komma med yttranden som ”Nu lämnar vi de uppstyrda herrarna i Cognac och Skottland med alla sina lagar och regler och åker till de lite skönare snubbarna som skiter i det mesta, lite mer ’wazzup Jamaica man’ ”. Det blir 2013 och det är dags att folk börjar fatta vad språk ständigt (re)producerar.

3. Han vill ”blindprova”, det vill säga få hemlig dryck i glaset och få glassa med att gissa rätt. Klassiskt citat: ”Jag känner mineraliteten, syran och strukturen, och samtidigt en elegant hint av bakad citronfromage. Det måste vara en Blanc de Blanc”

Du kanske tänker något i stil med att det är nyår för i helvete, och du blir inte minsta imponerad av detta försök till show. Trösta dig med att det är oerhört ovanligt med den supernäsa och kunskap som behövs för att kunna luska ut druvor, producentstil, år, klimat, plats och lagring. För att vara en champagnesnubbe behöver man inte ha begåvats med något av detta.
De flesta lyckas gissa rätt därför att de känner personen som utför testet och häller den hemliga drycken i glaset, och därför vet vad hen brukar köpa. (Varför exempelvis jag framstår som proffsig när min mamma blindtestar mig och jag jämt gissar Chapel Hill. Förklaringen till varför en klassisk champagnesnubbe gissade Krug’s årgångschampagne när det var just Chapel Hill på en av Systembolagets champagneprovningar vet jag däremot inte). Det går, men jag håller med om att det är oartigt att ta av någons tid – på fest! – för att utbilda sig själv i ursprungstypicitet.

Vinkulturen i Sverige är fortfarande ung, det finns inget rituellt eller vördnadsfullt kring den. Champagnesnubbar gör dock knappast någonting för att omvärlden ska få en djupare förståelse, intresse och respekt för dryck – snarare tvärtom. Vi – och vinet – förtjänar mer respekt än så. Om du träffar någon av ovanstående, gå vidare omedelbart och låt oss hoppas på ett nytt år och en bättre värld. Ta med hans glas innan du glider vidare bara, och skåla med någon som har en aningen softare syn på livet. Något som handlar om njutning kan aldrig bli njutbart i dessa personers närvaro. Skål för det!