Jag vet inte vad som gjorde mig argast. Att en ung man tog sig rätten att tafsa mig på rumpan? Att mitt glada humör byttes i skam och sorg och att jag fick min lediga dag förstörd? Eller att mannen jag var i sällskap med, den där dagen på marknaden i Jerusalem, hade mage att säga att han kände sig kränkt eftersom händelsen visade att förövaren inte respekterade honom?

Sexuella trakasserier är vardag för många kvinnor över hela världen. Mellanöstern är definitivt inget undantag. Enligt siffror från Amnesty har 80 procent av alla kvinnor i Egypten utsatts. Trots det är det ytterst få som polisanmäler, eftersom samhället lägger skulden på kvinnorna själva.

Kairo 678 är en verklighetsbaserad historia om tre kvinnor som vägrar att finna sig i det.
Det är Fayza som en dag får nog av männens tafsande händer på bussen och sticker honom med sin hårnål. Det är Seba som bestämmer sig för att lämna sin man och börjar hålla kurser i feministiskt självförsvar när hennes man säger att han inte ens klarar av att se på henne efter att hon utsatts för sexuella övergrepp. Och Nelly, som gör en polisanmälan, trots att alla avråder eftersom hon riskerar att svärta ner inte bara sin och fästmannens familjs heder, utan hela landets rykte.

Det är en mycket välspelad film som visar hur strukturellt det sexuella våldet är. Det sker överallt och existerar inom alla samhällsklasser. Det är en film som visar på manliga härskartekniker och hur kvinnorna som utsätts skuldbeläggs av omgivningen, varandra och sig själva.

Men det är också en film som väcker hopp. När kvinnorna tar kampen mot samhället och rättsväsendet leder det till en offentlig diskussion, som i sin tur leder till nya lagar mot sexuella trakasserier.

Tyvärr betyder den nya lagen inte att de sexuella övergreppen har försvunnit. Tvärtom är det fortfarande ytterst få som vågar anmäla. Egypten rankas fortfarande som ett av de sämsta länderna i världen när det kommer till kvinnors rättigheter.

Under den arabiska våren kämpade kvinnorna sida vid sida med männen, och vi var många som hoppades att det var början på en förändring. Så blev det inte. Kvinnorna fick inte mer inflytande i politiken. Tvärtom förknippas kraven på kvinnors rättigheter och deltagande med den gamla regimen, eftersom det var en fråga som drevs av Mubaraks hustru.

Våldet mot kvinnorna fortsätter, poliser trakasserar dem under demonstrationerna och flera kvinnor berättar att läkarna tafsar dem på brösten när de söker vård för tårgas i ögonen.

Det gör Kairo 678 till en skrämmande aktuell och viktig film.