Att vara ung och tjej i högerns Sverige är att ständigt tvingas ta smällen för nedskärningar och försämringar. Regeringen för en politik som befäster orättvisorna mellan killar och tjejer. I förra veckan presenterade Sveriges Kvinnolobby i rapporten Duktiga flickor kostar inte. Rapporten är en granskning av regeringens budget för 2012, som tydliggör att på alla undersökta områden gynnades killar på tjejers bekostnad.

Den svenska arbetsmarknaden är starkt könsuppdelad, sett såväl till vem som jobbar med vad som till arbetsvillkor. Otrygga tidsbegränsade anställningar är ett stort problem för alla unga på arbetsmarknaden, men också något som starkt präglas av kön. Sex av tio unga tjejer har någon form av otrygg anställning och i flera kvinnodominerade branscher är en visstidsanställning det normala.

Svaret på de strukturella orättvisorna på arbetsmarknaden, borde vara en feministisk arbetsmarknadspolitik som ser till att tjejer och killar får lika villkor på jobbet. Men regeringens ovilja till att möta unga kvinnors behov på arbetsmarknaden är total. Högerns arbetsmarknadspolitiska åtgärder riktade till unga tillfaller i betydligt högre utsträckning killar än tjejer.

Den ökade ohälsan bland unga tjejer är ett stort samhällsproblem. En tredjedel av alla tjejer på gymnasiet upplever ängslan, oro eller ångest. Undersökningar visar att unga tjejer tar ut betydligt mer antidepressiva och lugnande än tidigare. Många har svårt att sova och har besvär som till exempel huvudvärk, nedstämdhet och andra stressrelaterade symptom. Det är vanligt att de inte trivs i skolan och två av tre 15-åriga tjejer känner sig stressade av skolarbetet.

Trots att tjejers psykiska ohälsa är större än killars, prioriterar flera av regeringens åtgärder på det här området i högre utsträckning killar. Ett tydligt exempel, som tas upp i Sveriges Kvinnolobbys rapport, är att kostnaden för en utskriven patient från barn- och ungdomspsykiatrin – en vårdform som domineras av tjejer – bara är tio procent av samma kostnad för den killdominerade slutna ungdomsvården.

Att vara ung tjej är inte detsamma som att vara ung kille. När livsvillkoren ser så olika ut, måste politiska åtgärder, som på ytan kan verka generella, omfattas av ett tydligt könsperspektiv för att inte riskera att förstärka orättvisor mellan män och kvinnor. Sveriges Kvinnolobbys rapport är viktigt för att den tydliggör just detta. Om man har ambitionen att riva ned de strukturer i samhället som överordnar män, går det inte att ha en politik som är könsblind.

Det är orimligt att unga tjejer tvingas betala priset för högerpolitiken. Och prislappen är hög – otrygga anställningar, stress och ohälsa. Den ökande otryggheten och minskande jämställdheten är inte av naturen given och omöjlig att göra något åt. Med politiska beslut som går i en annan riktning och som speglar andra intressen är samhället möjligt att förändra. Från finansminister Anders Borg förväntar jag mig mindre snack och mer verkstad. Det är dags för en politik som omfördelar makt och resurser från killar till tjejer.