Etableringsstöd till internationella jättar, nu senast Monsanto, väcker upprörda känslor i Uruguay. I takt med protesterna och varningar om konsekvenserna för jordbruken växer antalet medborgarodlingar i städerna, berättar Ana Valdés.
Mina odlande vänner är i uppror. Den uruguayska regeringen, en vänsterregering, som består av före detta politiska fångar som har suttit tretton år i fängelse, har skrivit på en överenskommelse med Monsanto, det ökända företag som mer än alla andra har blivit symbol för transfetter och genetisk manipulerade odlingar.
Monsanto har fått av den uruguayska regeringen lov att introducera i landet en variant av genetisk manipulerad sojaböna som enligt Monsanto är mer motståndskraftig mot insekter och kommer inte att behöva stora mängder av bekämpningsmedel.
Pat Mooney, kanadensaren som grundade gruppen ETC och som fick 1985 det alternativa Nobelpriset för sitt arbete mot plundringen av jordens resurser, har protesterat kraftigt och skrivit till den uruguayska regeringen och varnat för riskerna det innebär att släppa loss ett frö som är laddad med genetiska förändringar i ett land som är beroende av jordbruket.
Till avtalets försvar
Bondeföreningar och miljöorganisationer har också protesterat och hävdar att Uruguay, traditionellt ett land med stora prärier och mängder av boskap, riskerar att förvandla sig till en sojarepublik som enbart producerar billig soja för export.
Monsanto, som spenderar hundratals miljoner dollar i rättegångar mot bönder som vägrar att acceptera företagets krav, vill få ett fotfäste i Uruguay och lovar transparens och kunskapsutbyte. Landets jordbruksminister blev tillfrågad av några aktivister och försvarade avtalet med Monsanto med argumentet att landet saknade resurser för att driva avancerad genetisk forskning och att Monsanto erbjöd regeringen sin know how och expertis.
Parallellt med Monsantos härjningar växer medborgarodlingar nu i varenda park, tomt eller terrass. Folk odlar själva sina egna grönsaker och citronmeliss, vitlök och cibulette har blivit självklara ingredienser i salladen för många stadsborna nu.
Att bli matoberoende är en ambition för många som tycker att landet håller på att förvandlas till en koloni av multinationella företag som liknar Monsanto. Botnia och Stora Enso, som här heter UPM, har fått lov att bygga Uruguays första kärnkraftsanläggning och alla undrar varför inte folket har blivit konsulterad i en folkomröstning, en resurs som är vanlig i Uruguay och som har använts för många viktiga beslut.
Den finska gruppen Metsällito är också en av dem som äger en del av de ifrågasatta uruguayska pappersmassefabrikerna. Märkligt nog verkar det enklare för de internationella jättarna att få etableringsstöd och resurser i utbyte mot vaga löften om att skapa arbetstillfällen.
