Fyra kvinnor presenterar sig: Anne Sexton, Aphra Behn, AB, Fanny Mendelssohn, FM, och Josephine Baker, JB. Bakom de kända namnen döljer sig de i det här sammanhanget okända medlemmarna i Guerrilla Girls On Tour! som dessutom döljer sig bakom varsin gorillamask. Anonymiteten har varit en grundsten i konceptet ända sedan det ursprungliga Guerrilla Girls bildades 1985 i New York. 2001 fortsatte de som tre från varandra fristående grupper, med nytillskotten Guerrilla Girls On Tour! och Guerilla Girls BroadBand. Det är första gången aktivistgruppen är i Sverige och de är det med anledning av WPIC, där de förutom att framföra sitt performance ska hålla i en work shop.

– Det är alltid spännande att uppträda för eller befinna sig i en grupp människor som redan är på din sida, säger Fanny Mendelssohn.

AB: Ja, eftersom vi kämpar för kvinnliga dramatikers rättigheter är det väldigt trevligt att vara bland uteslutande sådana, det är en unik situation.

AS: Det känns som att när man är här har man ett finger på pulsen av vad kvinnor runt om i världen skapar och vad som inspirerar dem. Som kvinnan från Kairo vi lyssnade till tidigare, om att samla in berättelser från revolutionen, det blir inte mer aktuellt än så.

FM: Och det är en så stöttande miljö också. Jag tror att kvinnor inom teatern i synnerhet är så väldigt konkurrensinriktade och vänder sig emot varandra. Så att vara på ett ställe där det handlar om samarbete och att lära från varandra känns fantastiskt.

Guerrilla Girls on Tour!, GGOT, kallar sitt performance för Feminists are funny.

AB: Det är vår signaturshow som förändrar sig hela tiden eftersom vi försöker få med aktuella händelser som har med kvinnofrågor att göra, och även inkorporera något av historien från den plats där vi befinner oss, som vi turnerar till. Vi pratar om vår ”history” och vår ”herstory”. Det är egentligen en hyllning till feminismen, och genom att vara roliga försöker vi engagera publiken, publiken ska delta. Du vet, att bekämpa sexism kan vara väldigt deprimerande, vi försöker skruva till det, göra det humoristiskt.

JB: Det är energiskt, vi dansar och sjunger mycket och gör saker som man inte nödvändigtvis förväntar sig.

Så ni har gjort efterforskningar om Sverige inför det här?

Alla: Ja!

FM: Jag gjorde mycket efterforskningar om jämställdhet i allmänhet i Sverige, och som amerikan blir jag nästan gråtfärdig när jag hör politiker uttala sig på en så hög nivå om jämställdhet. Det finns förstås fortfarande problem här också, ni behöver oss fortfarande, men jag tycker det är väldigt spännande att komma hit och göra showen, och vara bland människor som redan tänker på de här frågorna och bryr sig om dem.

AB: Vi har också... vi har ätit väldigt mycket smörgåsbord.

Gapskratt utbryter, och jag blir ombedd att förklara vad själva definitionen av smörgåsbord egentligen är. Jag gör så gott jag kan och kontrar med att fråga vad definitonen av aktivism är.

FM: Hm. Det är frågan. Jag tror att vad det är förändras över tid, men jag tycker att det handlar om att ha en stark röst i kritiken av förtryckande normer, och vad det betyder beror på var i samhället du befinner dig och var i utvecklingen det samhället befinner sig.

AS: Vi rör definitivt om i grytan. Det märker jag på det gensvar vi får efter våra föreställningar. Såvida du inte alls lyssnar kan du bara inte sitta där och inte tycka något om det vi säger. Antingen står folk upp och applåderar eller så lämnar de lokalen. Om du ser vår show så kommer du att bli tvungen att bestämma dig för vad du tycker om någonting, vare sig det är en instinktiv reaktion eller ah, på det sättet har jag aldrig tänkt på det, eller, det här säger mig ingenting för jag är en postmodern feminist.

Vad har aktivism för potential att förändra, Pussy Riot är ju ett aktuellt fall?

AB: Det är mycket... alla känner ju till dem nu och det är tack vare alla aktivister... och ja, Madonna. Men hon hade förmodligen inte känt till dem om det inte varit för all aktivism runt omkring.

FB: Och sociala medier har förändrat så mycket hur information sprids, det tror jag har hjälpt mycket i det här fallet. Och den egyptiska kvinnan vi just hörde tala (Sondos Shabayek, reds. Anm.), hon sa uttryckligen att under protesterna i Kairo skrev hon inga artiklar alls, all hennes journalistik ägde bokstavligen rum på Twitter.

Det maskerade inslaget hos samtliga falanger av Guerrilla Girls är förstås omdiskuterat, men fördelarna överväger. Strävan efter att sätta fokus på sakfrågan istället för på individerna ger resultat.

JB: Ibland blir folk lite tagna men det drar ju uppmärksamhet till sig också. Så det får folk att ställa frågor, och har de en gång gjort det kan det leda till något större.

FM: Jag tycker personligen att när du bär masken förändrar det hur du förhåller dig till världen som aktivist. Jag känner mig totalt fri när jag bär masken på ett sätt som jag önskar att jag alltid gjorde.

Vilka nackdelar finns det?

AB: Folk kallar oss fega, säger, ta av masken, jag behöver ingen mask för att säga vad jag tycker. Men folk kan säga vad de vill för det finns definitivt en fördel med att ha masken som de inte förstår. Men det är väl det att i åratal har kvinnor varit anonyma och okända och vissa har svårt att ta till sig konceptet med att ta döda kvinnors namn och bära mask, inte avslöja vår verkliga identitet, som om kvinnor inte vore värdiga att framträda med sina egna namn. Jag antar att jag förstår deras poäng men vi använder det på motsatt sätt.

Hur tror ni att feminismen kommer att utvecklas den närmsta framtiden?

AS: Jag är väldigt inspirerad av hur feminismen utvecklas i arabländerna. Det tycker jag är underbart, och de har så mycket teknik till sitt förfogande att det kan uppstå en global gemenskap på ett sätt som inte var möjligt förut. I vilken del av världen du än befinner dig så kommer det att finnas kvinnor som stöttar dig och vill höra din historia.

JB: För att återgå till sociala medier, det finns helt klart mer av en röst nu. De har verktyg för att skapa ett alternativ och lära resten av världen vad som händer i deras liv. Det är fantastiskt. Vi utvecklas! Som art.

AS, AB: Och som gorillor...

Vad händer för GGOT härnäst?

AB: Vi ska organisera en aktion mot sexismen inom teatern i New York den 24 september. Det är illa i hela världen med det är riktigt illa i New York. Man vill gärna tro att det är en så fantastisk plats där det finns massor av möjligheter för kvinnor, men det finns stora teatrar som inte sätter upp några pjäser av kvinnor över huvud taget, och kommer undan med det.

Inte länge till, uppenbarligen.