Under Asylforums andra dag presenterade RFSL en rapport – författad av juriststudenten Aino Gröndahl – som konstaterar att Sverige skickar hbtq-personer till länder där samkönade relationer är kriminaliserade och där hbtq-personer utsätts för förföljelse. Aino Gröndahl har analyserat 70 asylärenden med fokus på hur Sverige bedömer risken att utsättas för förföljelse.

Enligt rapporten förekommer det att Sverige skickar tillbaka människor till länder där homosexualitet är förbjudet – med uppmaningen att söka hjälp undan förföljelse från landets myndigheter.

– Jag blev chockad när jag upptäckte det, sade Aino Gröndahl under seminariet.

Tillsammans med RFSL:s ordförande Ulrika Westerlund skriver Aino Gröndahl i en debattartikel i Aftonbladet att det är orimligt att begära att en person ska förväntas söka skydd av samma myndigheter som enligt landets lagstiftning är skyldiga att vidta åtgärder mot personen på grund av dennes sexuella läggning.

Ett annat problem som tas upp i rapporten är att hbtq-personer får avslag på sin asylansökan med motiveringen att de inte har levt öppet. Här ger den svenska lagens förarbeten motstridiga tolkningsmöjligheter. Å ena sidan sägs det i förarbetena att det kan ha betydelse för riskprövningen ifall någon har dolt sin sexuella läggning i hemlandet. Samtidigt framhålls det att ingen ska tvingas dölja en så grundläggande egenskap som sin sexuella läggning. Enligt RFSL krävs det ett förtydligande av Migrationsöverdomstolen, som hittills aldrig har prövat ett fall där sexuell läggning utgör förföljelsegrund.

Brister i bemötandet

Ytterligare ett problem som Aino Gröndahl lyfte fram var att asylsökande homo- och bisexuella förväntas leva öppet för att anses riskera förföljelse. Samtidigt som ”öppenhet” i det närmsta blir ett krav för asyl, framgår det inte i förarbeten eller praxis hur begreppet ”öppenhet” ska tolkas.

Aino Gröndahl presenterade rapportens resultat under onsdagens Asylforum på Stockholm Pride. Under seminariet berättade tre hbtq-personer om sina upplevelser av den svenska asylprocessen. Dessutom visades en video där ytterligare en person, Lita, berättar sin historia.

Awas, som Feministiskt Perspektiv har följt under en längre tid, kan du läsa om i en separat artikel. Marlene från Kirgizistan berättade om de problem hon mött som transperson i mötet med de svenska myndigheterna. Hon blev bland annat placerad på ett boende med enbart män, där hon kände sig allt annat än bekväm.

Khaleddiya från Saudiarabien berättade om hur han upprepade gånger trakasserades av av sedlighetspolisen på grund av sin homosexualitet. Han har fått avslag på sin asylansökan i Sverige av såväl Migrationsverket som Migrationsdomstolen. Det finns dock en möjlighet att han beviljas prövning i Migrationsöverdomstolen, även om detta är mycket ovanligt.

Khaleddiya säger att han skulle bli arresterad och offentligt piskad samt även riskera dödsstraff om han tvingades åka tillbaka.

Khaleddiya, Alex, Awas och Marlene tillsammans med moderatorn Anna-Maria Sörberg och arrangören Emy Åstrand.

Även Migrationsverket hade bjudits in till seminariet, och representerades av Sofia Sjöö, samordnare i hbtq- och genusfrågor på Migrationsverket. Hon medgav att det finns en rad områden där Migrationsverket behöver bli bättre vad gäller exempelvis bemötandet av asylsökande hbtq-personer, i synnerhet transpersoner. Hon sade också, efter att ha lyssnat på de tre berättelserna, att Migrationsverket måste ha större fokus på risken för framtida förföljelse.

Tillämpar det svenska sättet

Flera stora frågor, där Sveriges och Migrationsverkets agerande ifrågasattes, blev dock hängande i luften. Khaleddiya ifrågasatte till exempel förfarandet med ”individuella bedömningar” i de fall där Migrationsverket skickar tillbaka homosexuella till länder där homosexualitet är kriminaliserat. Sofia Sjöö försvarade det nuvarande systemet där det i varje fall görs en individuell bedömning som innefattar alla delar av den asylsökandes historia, och som fokuserar på risken för framtida förföljelse. Indirekt tycktes hon mena att det kan finnas omständigheter när det är försvarbart att skicka tillbaka människor även i de fall som Khaleddiya frågade om.

Migrationsverkets närvaro på Pridefestivalen har i år liksom tidigare år varit omdebatterad. Khaleddiya, som är en av Asylforums arrangörer, förklarade i en intervju med Feministiskt Perspektiv strax innan seminariet varför Asylforum valde att bjuda in Migrationsverket.

– Du kan inte få någon att göra vad du vill att de ska göra utan att prata med dem först. Och det svenska sättet att göra det är att sitta runt ett bord och diskutera och diskutera… I slutändan hoppas vi att de beslut som tas hädanefter – när vi har haft de diskussioner som vi ska ha med dem under forumet – ska vara till fördel för medlemmar i hbtq-rörelsen, i synnerhet asylsökande.

Forumet otryggt för papperslösa

Det förs just nu diskussioner kring polisens, militärens och Migrationsverkets deltagande i Pride. Känner du till om det finns medlemmar i hbtq-communityt som känner sig hotade av deras närvaro?

– Ja, kanske de som är papperslösa. Det är ett allvarligt ämne. Frågan är varför de här personerna ska leva utan papper överhuvudtaget. Varför finns det inte något sätt att införliva dem i samhället? frågar sig Khaleddiya.

Han menar att Sverige borde kunna hitta bättre sätt att hantera asylsökande som fått avslag än att deportera dem mot deras vilja.

– Det är inte deras fel att de lämnade sitt land, de lämnade sitt land för att de föddes med – några kallar det en välsignelse, några kallar det en förbannelse – att vara homo- eller bisexuell. De lämnade sitt land för att de behöver skydd.

Jag vill backa till frågan om ifall du har hört någon asylsökande eller papperslös hbtq-person uttrycka oro över att delta i Pride när polis, militär och Migrationsverket är närvarande?

– Ja, till exempel är det i dag en person som verkligen är rädd för att komma hit till forumet. Hon har sett säkerhetsvakternas närvaro på Kulturhuset. Hon är ”illegal” och är verkligen nervös för att komma hit. Jag är ledsen för hennes skulle, för hennes historia behöver verkligen berättas, och den bästa personen att berätta den är – hon själv.