Det var så sent som i oktober 2011 som Palikotpartiet valdes in i Polens parlament och en tongivande företrädare är Anna Grodzka. Efter valkampanjen och framgångarna kan hon redan se att det blivit viss skillnad.

– Den stora skillnaden är att man pratar mycket nu om transexuella. Det görs uttalanden i medier och skrivs böcker om sådant som bara för några år sedan var tabuämnen.

Feministiskt Perspektiv träffar Anna Grodzka på Sjöfartshotellet vid Slussen, där hon bor under Pride-festivalen, inbjuden av Polska institutet som finansieras av polska staten och har till uppgift att sprida kunskap om Polen och polsk kultur. Michal Piotrowski är projektledare på institutet och tolkar samtalet.

Att Polen har valt in en öppet transexuell person i parlamentet, hur förklarar Anna Grodzka det? Det har ännu inte hänt i Sverige…

– Det kanske beror på att svenska folket är mycket mer förståndigt och att inga svenska transpersoner skulle våga sig på en uppgift som är så våghalsig, säger hon.

Med våghalsig syftar Anna Grodzka på de personliga konsekvenserna av att bli en så pass offentlig person:

– Beslutet att ställa upp i valet är en direkt följd av min aktivism inom det polska civilsamhället. En del av vår verksamhet var att sprida kunskap om transpersoner och en del i det var att komma ut själv. Med tanke på våra mål har arbetet varit framgångsrikt, men det har inte varit lika roligt på det privata planet.

Under sin tid som aktivist var Anna Grodzka en transperson. Nu är hon bara en kvinna, men den transexuella bilden kommer hon i och med sitt politiska uppdrag alltid att få leva med. Därför rekommenderar hon inte transpersoner att komma ut med samma självklarhet som när det gäller homosexuella människor.

– För att det inte ska låta för sorgligt kan jag säga att det ger mig väldigt stor glädje att kunna fortsätta sprida kunskap om transpersoner, säger hon.

Många av de samarbeten som Polska institutet driver bryter mot den gängse bilden av Polen som ett väldigt konservativt samhälle, och visar på stora förändringar…

– I stort sett stämmer den bilden med verkligheten. Fortfarande försöker den katolska kyrkan att påverka det demokratiska systemet i Polen. På samma gång har vi en stark opposition till det, både i media och andra politiska krafter. 10 procent av väljarna röstade på Palikot-partiet, och vi har vunnit de flesta rösterna på våra frihetsfrågor och vårt motstånd mot kyrkans inflytande.

– Trots de väldigt mörka sidorna av kommunismen måste jag ändå säga att kvinnor hade mycket mera rättigheter under den tiden. Feministiskt hade utvecklingen kommit till en högre nivå. Vid självständigheten 1989 började de högre makterna ta bort kvinnors rättigheter. Samma sak gäller situationen för transexuella personer. Fram till 1991 hade vi gratis läkarvård och könskorrigering gjordes gratis. Efter reformerna har vi varken gratis hormonbehandling eller fri läkarvård för transexuella personer i Polen.

– Även i en positiv historisk utveckling går det ibland bakåt. Jag hoppas verkligen att inga bakslag sker i Sverige. Man måste kämpa tills man vunnit helt och hållet, säger Anna Grodzka och höjer näven rakt upp i luften.

Hur är relationen mellan hbt-rörelsen och den feministiska rörelsen?

– Vi har ett väldigt tätt samarbete mellan feministiska organisationer och hbt-organisationer. Allt vi gör får stöd av feministiska organisationer och alla deras aktioner får stöd av oss. Vi går tätt bredvid varandra. Jag sitter till exempel som vice ordförande för Kvinnogruppen i det polska parlamentet, där jag som ledamot samarbetar med ett antal kvinnoorganisationer i Polen.

Finns det inga konflikter?

– Inom parlamentets kvinnogrupp hade vi enormt stora problem bara med att rösta igenom ett avtal som den polska regeringen redan skrivit på, ett avtal som EU-kommissionen tagit fram om våld mot kvinnor. Till och med mellan kvinnoorganisationerna blev det en enorm debatt. Att skriva på var inte självklart ens i den gruppen. Det finns enormt starka motsättningar som är relaterade till den katolska traditionen och en strävan att värna den polska familjen, till och med bland polska kvinnor. Samtidigt pågår en positiv utveckling.

Vad tar du med dig från Pride-veckan i Stockholm och mötet med andra politiker?

– När jag är utomlands, även här så klart, märker jag att det överallt är mycket kvar att göra. En stor skillnad mellan Sverige och Polen är att det som hos er redan är en verklighet fortfarande är mål för oss att nå. Jag träffade Barbro Westerholm (Folkpartiet), en av de främsta initiativtagarna till jämställdhetslagen här i Sverige, och hon gav oss många goda råd.

– Jag hoppas att hon ska komma till sejmen i Polen. Jag blev också vän med Hans Linde (Vänsterpartiet). Vi satt i samma panel och hade ett bra möte och jag hoppas verkligen på ett tätare samarbete med hans parti i framtiden. Och jag har stora planer på att sprida ett gott ord om Polska institutet, som verkar vara den nordligaste av polska institutioner som sprider frihet och jämlikhet och mänskliga rättigheter!

Sedan skojar Anna Grodzka om att uttalandet kan bli dödskyssen för institutets verksamhet om det skulle spridas i Polen. Michal Piotrowski skrattar och berättar att hennes och Robert Biedrons besök på Stockholm Pride faktiskt blivit väldigt uppmärksammat i polska medier.

Anna Grodzka och Robert Biedron gick i Pride-paraden…

…tillsammans med Polska institutets Michal Piotrowski, som bar en hatt i rött och svart med påfågelfjädrar tillhörande nationaldräkten från Krakow-området, det område vars väljare röstade in Anna Grodzka i det polska parlamentet.