På årsdagen av Egyptens revolt mot Mubaraks regim ordnade Amnesty i samarbete med Kvinna till Kvinna och Solidaritet med Egypten en manifestation i Stockholm. Talarna var Amnestys generalsekreterare Lise Bergh, egyptiska bloggaren Mina Naguib och Ramses Egyptsson från Solidaritet med Egypten samt generalsekreterare för Kvinna till Kvinna Lena Ag.
Feministiskt Perspektiv publicerar här Lena Ags tal från manifestationen och hälsningar som Kvinna till Kvinna mottagit från kvinnorättsaktivisterna de samarbetar med i Egypten på årsdagen av revolutionen som inte är över:
”Vi fortsätter våra protester.
Vi är inte rädda. Vi är arga. Vi är modiga.
Men vi behöver omvärldens stöd!
Så sade Azza Kamel demokratikämpe och människorättsaktivist till oss den andra februari förra året.”
Azza Kamel hade flyttat in på Tahrirtorget tillsammans med sin dotter och tusentals andra egyptier. När beskedet om Mubaraks avgång kom jublade hon i telefonen.
Några månader senare bjuder vi in henne till Almedalen. Hennes budskap är tydligt:
Ha tålamod med oss.
Tappa inte hoppet.
Det kommer kanske ta tio år innan vi är framme, men jag är optimistisk och tror på det som sker.
Så även om hoppet finns – finns också oron i dag. Oron för att revolutionen kommer att gå demokratikämparna ur händerna. Vi är i ständig kontakt med kvinnoaktivister från Egypten och Mellanöstern. Efter att ha spelat en aktiv roll i kampen för frihet och rättvisa inser kvinnoaktivisterna nu att friheten inte i första hand verkar ämnad för dem.
Aktivisten Mozn Hassan (Nazra Feminist Studies) har dokumenterat militärens övergrepp sedan revolutionen. Hon säger att militären medvetet använder sexuellt våld och trakasserier mot kvinnor.
Syftet är att hindra kvinnor från att spela en fortsatt central roll i kampen för demokrati. Och att sprida rädsla och därmed få familjer att be sina mödrar, systrar och döttrar att stanna hemma. Förövarna vet att de sexuella övergreppen får mångdubbel verkan. Kvinnorna får själva bära skammen för gärningsmännens handlingar.
Mozn Hassan ber oss därför att ge:
Stöd och skydd till kvinnoaktivister.
– Jag menar inte skyddade platser till hjälplösa kvinnor, säger hon. Utan skydd i form av synliggörande och påtryckningar som gör att kvinnor kan demonstrera och vara en aktiv del i demokratibygget.
Trots motstånd och hot fortsätter aktivisterna kampen för demokrati och frihet.
De protesterar mot militärrättegångarna mot civila.
De kräver att dem som dödat demonstranter ställs inför rätta, att offer får upprättelse.
Att militärrådet lämnar över makten till ett civilt styre.
De varnar för nya lagar som är på gång. Lagar som kommer att inskränka organisationsfriheten och är ett hot mot ett fritt civilt samhälle.
I måndags höll det nyvalda parlamentet sin första session. Enbart en handfull kvinnor röstades in och nära 500 män. Över 70 procent av platserna gick till islamister (det muslimska brödraskapet och salafisterna).
Våra samarbetspartners är oroliga. Hibaaq Osman, (Karama) säger att det inte bara är de islamistiska och konservativa partierna som svikit kvinnorna utan även de liberala och demokratiska partierna. Hon säger att stödet till kvinnors politiska deltagande borde vara ett mått på hur engagerade partierna och dess ledare verkligen är för demokrati och förändring.
Avslutningsvis vill jag skicka med en hälsning från aktivisterna Azza Kamel och Mozn Hassan till oss här idag. Så här hälsar de till oss:
”Revolutionen fortsätter
Vi, egyptiska kvinnor, kräver att inte marginaliseras.
Vi kommer att kämpa för att stötta kvinnors rättigheter på den politiska agendan. Vi kommer att kämpa för vår plats. Och vi kommer att kämpa förr att jämställdhet skrivs in i den nya konstitutionen.
Vi ber er, visa solidaritet med oss.
Sätt press på era regeringar.
Hjälp oss att bygga vår egen historia. Respektera vår frihet och värdighet. Även om de står i konflikt med egna politiska intressen.
Vi fortsätter nu vår kamp för att uppnå våra drömmar.”
