Jag misstänker att Lena Adelsohn Liljeroth gick och la sig igår kväll nöjd i tanken (a) att hon hade gjort en insats för att försvara konstnärlig frihet, (b) att hon hade hjälpt till att uppmärksamma könsstympning av kvinnor i Afrika, (c) att hon hade bidragit till att påminna världen om kolonialmakternas [dvs. britternas, fransosernas, holländarnas och jänkarnas] vidriga koloniala förflutna (du vet det där med slavarna osv.).
Jag tror inte att hon tänkt (a) att detta har något med Sverige eller svensk kolonialism att göra, (b) att den svenska konstnären i användningen av Sara Baartmans kropp, inte bara bidrog till att avhumanisera/förnedra henne, utan även gör våld på alla svarta kvinnors kroppar.
Jag misstänker att både LAL och Makode Linde förstod att det svenska kulturetabilssemanget skulle förhålla sig förstående, tillåtande, uppskattande. Vad svarta kvinnor/feminister tycker är ju ändå inte relevant. Deras röster hörs inte så ingen behöver lyssna på dem.
BAKGRUND
Det var i samband med att Konstnärernas riksorganisation, KRO, firade 75-årsjubileum som ett antal konstnärer bjöds in att göra tårtkonstverk. Firandet hölls på Moderna museet i samband med World Art Day den 15 april och hade temat yttrandefrihet, kampen mot censur och konstens frihet att utmana och provocera.
Lena Adelsohn blev ombedd skära i en tårta av konstnären Makode Aj Linde. Tårtan var formad som den rasistiska stereotypa karikatyren av en svart kvinnas bål med konstnärens målade ansikte skrikandes var gång gästerna skar upp en bit av tårtan.
Det som har upprört är bland annat en film där kulturministern står och skär i tårtan och hennes skratt blandas med konstnärens desperata skrik. Afrosvenskarnas riksförbund har krävt att hon avgår, liksom Antirasistiska Akademin.
