Under torsdagen meddelande fotografen Elisabeth Ohlson Wallin att hon drar tillbaka utställningen Ecce Homo, som hon hade tänkt donera till Moderna Museet. Bakgrunden är Makode Aj Lindes konstverk Painful Cake.
Vi ställde tre frågor till Elisabeth Ohlson Wallin:
Du skulle ha donerat Ecce Homo till Moderna men har dragit tillbaka donationen, varför?
– Som kvinna och feminist så är händelsen chockerande och obegriplig. Tårtan är uppäten och borta. Kvar är fotografier och och en videofilm av händelsen. Vi som inte var där ser endast vita medelklass och överklass människor som skrattar och skär i kvinnans underliv. Detta är vad som är kvar av verket och det är problematiskt. Jag har fått mycket kritik av liberala tänkare som tycker att jag vill censurera och att jag som är en provokatör inte ska bidra till att kritisera den konstnärliga friheten. Bara för jag kallas provokatör betyder det inte att jag inte kan bli provocerad. Precis som om provocerad konst ser lika dan ut – som en produkt du gillar eller inte gillar.
– Jag kan inte på svartas bekostnad skratta åt händelsen och säga att det var roligt att konstnären ”lurade” kulturministern att skära i tårtan. Att slåss för HBT rättigheter är som en fis i rymden mot att slåss för svartas situation. Det kan jag intyga efter det här.
Konst är känslor, och vi känner alla olika för olika konstverk. Jag tycker som medmänniska att det är min plikt att reagera om jag känner att verket förtrycker. Och jag har också ett ansvar som en känd konstnär att markera vad jag tycker om händelsen om jag kan. Jag kunde markera starkt genom att dra tillbaka min donation.
Moderna har tydliggjort på sin hemsida att de bara hade upplåtit lokalen till KRO. Makode Aj Lindes konstverk var beställt av KRO. Påverkar det din din inställning till Moderna Muséet?
– Moderna ska ändå ha ansvar vad som händer i deras lokaler. Så fungerar det i övriga samhället.
Om Ecce Homo inte hamnar på Moderna, är det fortfarande din avsikt att ställa utställningen till allmänhetens förfogande? Vet du var?
– Vet inte än. Tänk om det kunde starta ett HBTQ museum det hade varit drömmen, det finns i andra länder. Då skulle bilderna gå dit direkt!
