Onsdagen den 28 november höll ABF debatten Kampen om Mannen i Folkets Hus lokaler vid Järntorget i Göteborg. Deltog i debatten gjorde Johan Lundberg, Ulf Mellström, Pelle Billing och Tomas Wetterberg samt samtalsledaren Sewilius Berg. Förberedande frågor som presenterats via hemsidan och broschyrer var bland annat: Vilka kämpar om mannen? Vad kämpar man om? Varför är det så viktigt att vinna?

Genus och feminism

Det första ämnet som behandlades var männens tankar kring genusvetenskap, feminism och män. Enligt Ulf Mellström har genusvetenskap genom historien handlat om ett radikalt läger gentemot ett könskonservativt läger. Tomas Wetterberg menade att genusvetenskapen bevittnar en kamp om vem som anser sig ha rätten att tolka jämställdhet och feminism.
Debattörerna delade snabbt in sig i två läger baserat på deras argument och åsikter; jämställdisterna som bestod av Johan Lundberg och Pelle Billing och de feministallierade, Ulf Mellström och Tomas Wetterberg.

Pelle Billing menade att hans personliga åsikter om genus och jämställdhet reflekterade individens frihet, att individen ska få leva på det sättet som bäst passar honom eller henne. Han ville även framhålla att maskulinitet ofta behandlas som något negativt och våldsamt och när vi talar om mäns negativa sidor får kön extra stor betydelse. Det finns även viktiga mansfrågor som vi inte känner till och inte diskuterar eftersom genusvetenskapen har utvecklats från feminismen och därför är ensidig och så är även den grundläggande analysen om makt, påstod Billing.

Johan Lundberg ville också framhäva att individualism var viktigt och han var kritisk mot feminismen och vad han kallade dess kollektiva kategorier. Tomas Wetterberg var inte övertygad av Lundbergs påstående och kontrade genom att debattera för det faktum att genusvetenskapen och feminismen vill befria individen från normativa könsroller. Ulf Mellström höll med och sa att genusvetenskapen vidgar gränserna och försöker skapa en bättre värld för både män och kvinnor.

Tomas Wetterberg vidhöll en viktig poäng genom hela diskussionen, nämligen att män måste ta ansvar för genusdebatten och prata om män i förhållande till kvinnor eftersom vi inte lever isolerade. Därmed måste vi också diskutera normer och normativt tänkande. Egentligen borde vi inte ens behöva reflektera över mansroller och kvinnoroller och att vi tillhör en av grupperna, menade Wetterberg.

Biologi eller social konstruktion?

Efter diskussionen med fokus på genusvetenskap skiftade argumenten till biologi eller social konstruktion och mäns våld mot kvinnor. Här ville Pelle Billing att vi skulle tänka på språket vi använder och istället referera till vissa mäns våld mot kvinnor; igen för att framhäva att män generellt representeras negativt. Även här var debattörerna delade i två läger. Jämställdisterna menade att det finns stora biologiska skillnader mellan män och kvinnor, att män offras i krig och att fler våldsamheter begås mot män eftersom det biologiskt sett är viktigare att värna om kvinnor.

De feministallierade menade tvärtom, att kvinnor är offer för mer våldsamheter i till exempel krigssituationer och konstaterade att mäns våld mot kvinnor i hemmet verkligen inte bevarar eller skyddar kvinnan. Pelle Billing sköt sig själv lite i foten när han påstod att bara ca 17 kvinnor dör av våld i hemmet varje år och att de männen som misshandlar kvinnor till döds är missbrukare eller psykiskt sjuka.

Tankarna och åsikterna kring femnism, genusvetenskap och biologi och social konstruktion är viktiga men samtidigt har vi hört de här argumenten och påståendena förut. När jag hörde talas om debatten och namnet Kampen om Mannen antog jag att diskussionen skulle fokusera på studier och forskning kring män och maskulinitet med fokus på normativ och stereotypisk manlighet (i reklam, TV, tidningar osv.) och även vidröra debattörernas åsikter om patriarkatet och de hierarkier bland män som skapas av den sociala dominansen och tron på en hegemonisk maskulinitet. Jag hade även hoppats att debatten skulle beröra de olika typer av maskuliniteter som finns och därmed ifrågasätta den hegemoniska maskuliniteten som endast ser ”riktiga” män som vita, och utbildade med stora tillgångar, stereotypiskt maskulina och heterosexuella.

Jag blev även aningen förbluffad när flera män i publiken beskrev den brist på material inom genusvetenskapen som behandlade män och riskfyllda situationer, normer, våld och främst självmord. Just de här ämnena är mycket stora inom forskningen av män och maskuliniteter och det finns mycket gott om användbart och välskrivet material. Det finns också många tidskrifter som helt vänder sig till forskning om män och maskuliniteter. Personligen tror jag att problemet låg, för dessa män, i det faktum att feminism och genusvetenskap anses synonyma. Därmed känner de att feminismen inte tilltalar män och deras problem även fast studierna om män och maskuliniteter tillhör genusvetenskapen och fokuserar just på män (vilket på något vis glöms bort). Jag håller med Tomas Wetterberg här, män måste ta mer ansvar för debatten.