”Vi kunde inte ha gjort något sånt här för två år sedan.” Det säger Cleo, en transkvinna som the Newyorker intervjuat om Ugandas första Pride-festival som ägde rum samtidigt som Stockholm Pride pågick.
Den lesbiska aktivisten Kasha Jacquelin Nabagesera höll ett bejublat tal på lördagseftermiddagen, bland annat om att hålla Gay Pride på världens värsta plats för hbt-personer. Ett 100-tal personer hade trotsat rädslan att fängslas men trots konstanta attacker var Nabagesera delvis sarkastisk. Många hbt-personer i Uganda är trötta på att höra om landet som ett helvete för homosexuella.
Därför blev den första Pride-paraden någonsin också en manifestation av nyanserna, att glädje och förtryck existerar sida vid sida.
Hbt-aktivister i Uganda driver en juridisk process mot ministern för ”etik och integritet” Simon Lokodo. Detta på grund av hans ansträngningar att stänga ner alla aktiviteter som rör hbt-rättigheter och alla organisationer som kan kopplas till hbt-aktivister.
The Newyorker berättar om Claire som under paraden sade att: ”Även om Lokodo skulle komma i dag, skulle han inte kunna stoppa oss.”
Men när paraden var över kom polisen och gjorde en razzia mot samlingen, under förevändning att en samkönad vigsel skulle äga rum och grep tre deltagare, en fotograf och avkrävde andra vittnesmål, som en påminnelse om hoten som fortfarande finns mot homosexuella. När polischefen till slut släppte alla fortsatte firandet.
Artikeln avslutar med att citera Ambrose, som hade hand om försäljningen av t-tröjor med pridetema och slår fast att dynamiken nu har förändrats i Uganda:
”Det här är vi. Vi är här för att stanna. Och vi ska inte bege oss någonstans.”
