Sven Sundin, utbildningsråd på Skolverket, oroar sig över elever som går utanför ramarna och ger uppmaningar som strider mot skolans läroplan. Det är ett slag i ansiktet på alla de unga som arbetar på att förändra förlegade och begränsande normer till förmån för oss alla.

I Lärarnas tidning (nummer 10-11, augusti 2012) beskrivs de förödande konsekvenser som ungdomar, som väljer könsmässigt icketraditionella gymnasieprogram, riskerar att drabbas av. Dessa elever riskerar ofullständiga slutbetyg, hoppar oftare av innan gymnasietidens slut, har sämre studieresultat och blir oftare arbetslösa än andra elever, visar statistik från Skolverket.

Sven Sundin, utbildningsråd på Skolverket, säger i artikeln: ”Till exempel har flickor bättre betyg än pojkar på alla olika utbildningar förutom just på pojkprogram som fordon, energi och bygg. Och pojkarna har sämre på omvårdnad och barn- och fritid. /…/ om de mot förmodan får ett jobb så är det vanligare att de jobbar med något annat än vad utbildningen avsåg.”

Efter detta konstaterade skulle vi hoppats att Sven Sundin förtydligade skolornas uppgift att följa riktlinjerna i läroplanen, samt påtala vilka åtgärder som kommer att sättas in för att underlätta för de elever som gör otraditionella gymnasieval. Elever som på många sätt fungerar som pionjärer vilka vågar gå emot en kraftig ström av normer och utmana förlegade könsroller, ofta helt utan förebilder av samma könsidentitet som de själva. Lärarkåren är ju som bekant minst lika traditionellt könsuppdelad som elevgrupperna.

Men döm om vår förvåning när Sundin istället avråder från att uppmuntra elever att välja otraditionellt. Sundin menar att eleverna självklart ska läsa efter ”intresse, talang och vad man önskar” men att man aldrig ska uppmuntra en elev som är osäker på vad den vill bli att välja otraditionellt för: ”det finns bara negativa saker med det”. Med samma logik borde Sundin även avråda barn till icke-akademiker eller invandrare att söka till program som leder till högre utbildning eftersom även dessa får det svårare på arbetsmarknaden.

Sven Sundins oro över en arbetsmarknad som inte kan ta emot till exempel tjejer i mansdominerade branscher är förståelig, men att därför avråda tjejer från att söka sig till dessa branscher istället för att sätta press på att förändra branschen påminner om de argument som används av utbildningsrådet Abolfazl Hasani för att utestänga kvinnor från vissa universitetskurser i Iran. Även Hasani uppger en illvillig arbetsmarknad som motiv, och nu tillåter inte universitetet i Teheran längre kvinnor att studera ”ämnesområden som inte passar hennes natur”, till exempel matematik, skogsbruk och naturvård.

Hur ser det då ut på rådgivningsfronten? Är syokonsulenter som försöker forcera fram normöverskridande gymnasieval ett utbrett problem?

I ett uttalande från en studie- och yrkesvägledare i samma tidning blir just det dolda traditionella könstänkandet som styr majoritetselevernas val synligt. I år har fler flickor än pojkar valt till naturprogrammet. Att flickorna valt just natur menar studie- och yrkesvägledaren beror på att flickorna är ”osäkra och vill skjuta upp beslut” om yrkesväg till senare. Pojkarna däremot, menar hon, är ”säkrare på vad de vill och håller fast vid det”. Detta schablonartade sätt att beskriva flickor som osäkra och pojkar som beslutsamma illustrerar rätt tydligt de förväntningar på vad flickor och pojkar, män och kvinnor, anses vara, göra och vilja.

Utbildningsrådet Sundin visar tyvärr bristande kunskaper i normkritiskt tänkande och går dessutom emot skolans egna styrdokument. I gymnasieskolans nya läroplan står att ”Eleverna ska uppmuntras att utveckla sina intressen utan fördomar om vad som är kvinnligt och manligt”. Vidare står att ”Skolan har ett ansvar för att motverka traditionella könsmöns­ter”.

Det är här vi önskar att Sundin och Skolverket skulle lägga sin energi, istället för att varna elever som vågar tänka nytt och gå utanför ramarna:

• Se över studie- och yrkesvägledningen, låt fler elever få en inblick i flera möjliga yrkesval.
• Kräv att könspolära utbildningar sätter in ordentliga åtgärder för att underlätta för pionjäreleverna och visa tydlighet även mot elevpraktikplatser – vilka redan nu är skyldiga att ha en handlingsplan mot kränkande behandling.
• Se till att de lagar och styrdokument som redan reglerar detta följs.
• Gör också en insats för att säkra att de läromedel som finns anlägger ett normkritiskt perspektiv som öppnar upp för fler möjligheter och ger nya förebilder.
• Kräv att likabehandlingsplaner på skolor, arbets- och praktikplatser fungerar i praktiken
  och styr upp retoriken inom skolverket.