2008 hotade Stefan Löfven och IF Metall att lämna LO om "kvinnopotter" skulle bli aktuellt igen. Han hävdade att en särskild satsning på potter för att jämna ut löneskillnader mellan sektorer kunde äventyra samarbetet med industritjänstemännen. Ett annat argument mot potterna var att de skulle missgynna lågbetalda kvinnor inom områden där kvinnorna är i minoritet. Stefan Löfvens motstånd har på sina håll tolkats som bristande stöd för jämställda löner.
Kommunals tidigare ordförande Ylva Thörn reagerade kraftfullt mot ett Stefan Löfven hade om att löneskillnaden mellan män och kvinnor skulle bero på att kvinnor ofta har mindre kvalificerade arbeten.
– Det handlar faktiskt om att man även i IF Metall måste vara medveten om att det finns strukturella löneskillnader. De finns på hela arbetsmarknaden och vad jag vet även inom IF Metalls avtalsområden, sade Thörn då till Svenska dagbladet.
I samma artikel reagerade även S-kvinnors dåvarande vice ordförande Anne Ludvigsson på utspelet mot jämställdhetspotter:
– När fackförbundet IF Metalls ordförande Stefan Löfven säger nej till jämställdhetspott visar han att han inte har förstått sammanhangen mellan rådande maktordning och kvinnors arbete och löner. Det handlar om solidaritet och samhällsansvar.
När Stefan Löfven föreslogs bli partiledare för S gick Kommunals nuvarande ordförande Annelie Nordström ut med ett pressmeddelande där hon uttrycker sitt stöd. Hon framhåller att Kommunal och IF Metall samarbetat det senast året för att "minska mäns våld mot kvinnor" och att hennes erfarenhet är att "Stefan har ett engagemang för en mer jämställd arbetsmarknad och för kvinnornas situation".
– Vi vill gärna fortsätta diskutera jämställdhetsfrågor med Stefan Löfven i hans nya roll. Kommunals medlemmar drabbas på många sätt av en ojämställd arbetsmarknad. Självklart väntar vi oss att Socialdemokraterna driver en politik för att motverka dettam skriver Annelie Nordström i pressmeddelandet.
Men ändå. Fanns det ingen lika eller mer lämpad kvinna som var beredd att ställa upp och vad beror det i så fall på? Feministiskt Perspektiv ställde frågan till Lena Sommestad, S-kvinnors nuvarande ordförande:
– Om du i detalj skulle kunna analysera en process som denna, när Socialdemokraternas VU söker en kandidat till partiledarposten, då skulle du säkert finna en lång rad föreställningar och händelseförlopp som påverkas av de normer och värderingar som styr oss som män och kvinnor. Men i detta fall är min bedömning att valet av Stefan Löfven faktiskt handlar om att han är en person som förenar viktiga egenskaper och erfarenheter som behövs just nu i partiet. Hans gedigna erfarenhet som ledare spelar en viktig roll, liksom hans fristående position i relation till exempelvis olika distrikt i partiet.
– En kvinna som har motsvarande erfarenheter, men är på väg mot pension, är Wanja Lundby Wedin. Hon har som fackföreningsledare i både Sverige och Europa verkligen visat på kvinnligt socialdemokratiskt ledarskap. I fackföreningsrörelsen i stort finns för övrigt flera kraftfulla kvinnliga ledare. De är dock inte som Stefan Löfven ledamöter i Socialdemokraternas verkställande utskott. Andra kvinnliga ledare inom socialdemokratin, som Margot Wallström, har tackat nej. Åter andra, som Annelie Hulthén eller Helene Fritzon, verkar som kommunala ledare.
– En detalj att uppmärksamma till sist: kvinnor är i majoritet i Socialdemokraternas mäktiga VU. Så en hel del har ändå hänt med kvinnors representation.
Du har själv många som förespråkar dig starkt. Varför var det helt uteslutet för dig att ställa upp eller att bli nominerad?
– Denna gång blev det aldrig någon formell nomineringsprocess. Ändå fick jag tacka nej många gånger, framförallt till media. Personligen är jag just nu mycket nöjd med att vara ordförande för S-kvinnor. Därtill är jag övertygad om att det i detta läge behövs en partiordförande med annan bakgrund och erfarenhet än jag.
Snabbt stängdes den korta öppningen för att inom överskådlig framtid, åtminstone i teorin, för första gången kunna få en kvinna som svensk statsminister. Vilken betydelse har det för partiet och för Sverige?
– Som S-kvinnors ordförande hade jag förstås helst velat se en kvinnlig partiordförande. Under mer än hundra års historia har partiet bara haft en kvinnlig ledare. Vad statsministerposten beträffar börjar Sverige sticka ut som ett land som inte har haft en kvinnlig statsminister. I land efter land ser vi kvinnliga regeringschefer. Att män har dominerat så starkt på de högsta positionerna är självklart ett resultat av ett parti, som ännu inte har nått ända fram ifråga om jämställdhet. Först i början på 1990-talet lyckades de socialdemokratiska kvinnorna driva igenom varvade listor och fortfarande råder inte full jämställdhet på förtroendeposterna
– Det är viktigt att fortsatt jobba för jämställdhet i partiet! För S-kvinnors del blir det nu, med en ny man som partiledare, extra viktigt att driva på för att se till att Socialdemokraterna bygger upp en ny partiledning där kvinnor har positioner med makt och synlighet. Carin Jämtin har de senaste veckorna stigit fram som en stark kvinnlig ledare. Det inger hopp.
