På USA:s ambassad i Uruguay vakade relativt nytillträdda ambassadören Julissa Reynoso in presidentvalets resultat tillsammans forna företrädare för den uruguayska Tupamaro-gerillan varav flera nu sitter vid makten. Ana Valdés erinrar sig en annan tid och ett helt annat politiskt klimat.
Halva Montevideo är avspärrat, den stora bunker där USA:s ambassad huserar är belägrad av bilar. Många uruguayska politiker är bjudna som gäster ikväll för att följa den amerikanska valvakan. Ambassadören i Uruguay är född i Dominikanska Republiken och har spanska som modersmål, hon har en gedigen utbildning och har studerat vid Cambridge i England och vid Harvard i USA. Det är den här karismatiska diplomaten som har lyckats omvandla de skeptiska uruguayarna och fått den uruguayska vänstern att resa till USA på studiebesök.
Det finns i dag flera avtal mellan USA och Uruguay än under högerregeringarnas tid och det gör många förvånade. Hur har USA lyckats att tvätta bort stämpeln av den gråa eminensen som stödde den uruguayska diktaturen med vapen och pengar.
Våra officerare skickades till det ökända Escuela de las Américas i Panamá för att träna sig i förhörstekniker. Tillsammans med andra militärer från hela kontinenten skapade man strategier för att bekämpa kommunismen och försäkra sig om att USA:s bakgård, som Sydamerika kallades då, var USA-vänlig och tillät de stora amerikanska multinationella företagen att arbeta ostört.
Kalla krigets offer
Alla fackföreningar sågs som suspekta och mycket av den träning som militärerna fick då handlade om att bryta ned oönskade strejkar och att garantera företagarna ett lugnt socialt klimat.
CIA skickade regelbundet tjänstemän och experter till regionen och på sjuttiotalet var Sydamerika platsen där det kalla kriget skördade flest offer. I Salvador och Guatemala försvann mer än hundratusen människor, de flesta indianer.
Nunnor och präster dödades på löpande band, Salvadors ärkebiskop Arnulfo Romero, som hade tagit de fattigas parti, sköts till döds i sin egen kyrka. En hel jesuitförsamling avrättades under en natt av dödsskvadroner som var direkt finansierade och tränade i USA. Sju präster, församlingens tjänstekvinna och hennes sextonåriga dotter, låg skjutna till döds på gräsmattan utanför deras hus.
Jag besökte platsen för några år sedan och blev visad till platsen av änklingen till tjänstekvinnan, som hade överlevt massakern på grund att han arbetade någon annanstans den kvällen. Han såg att jesuiternas enda brott var att de undervisade i befrielseteologin och lärde de fattiga bönderna att läsa.
En av de dödade, prästen Ignacio Ellacuria, som var sextionio år när han mördades, var en viktig teolog som tillsammans med brasilianaren Leonardo Boff och spanjoren Jon Sobrino, lade grunden för befrielseteologin, rörelsen som sågs av USA och av Vatikanen som ett hot mot den amerikanska kontrollen av kontinenten.
Det förflutnas skugga
I dag är Leonardo Boff tvungen att ha en låg profil och han förbjuds att undervisa. Högergruppen Opus Dei, en av den katolska kyrkans mest militanta gren, som stödde både Franco och Pinochet, har ett hårt grepp över kyrkorna i Central- och Sydamerika.
I Uruguay mördades CIA tjänstemannen Dan Mitrione 1970 av gerillagruppen Tupamaros. Han dömdes av ett underjordiskt folks domstol som fann honom skyldig till grova brott mot de mänskliga rättigheterna. Han tränade upp uruguayska poliser i tortyr och använde hemlösa tiggare som försöksobjekt, de flesta dog men en överlevde och kunde berätta om vad som hände samt peka ut honom som ansvarig.
Hans död fick allvarliga politiska konsekvenser och tre år senare var Chile, Argentina och Uruguay styrda av USA vänligt militära diktaturer. Många dödades och fängslades och hundratusentals skickades i landsflykt.
Den grekiske filmregissören Costa Gavras gjorde en film om hans död, Etat de Siege, som inte kunde visas i Uruguay under diktaturen. Skådespelaren Yves Montand spelade Mitrione. Richard Nixon hade hotat att döda många uruguayska politika fångar om Mitrione avrättades. Men förhandlingar misslyckades och Mitrione dödades med ett skott.
Jag satt i fängelse med en av dem som var med och vaktade honom och hon berättade vilka skrupler dessa unga Tupamaros hade haft när de skulle besluta om att befria honom eller döda honom.
Den amerikanska ambassadören i Montevideo talar inte gärna om den perioden men man undrar vad hon tänker när hon skakar hand med Uruguays president José Mujica, en av dem som godkände Mitriones avrättning när han var en viktig Tupamaro-ledare.