Egalias döttrar, Gerd Brantenbergs satiriska roman från 1977 om landet Egalia, där kvinnan är skapelsens krona och mannen begränsad till avel och allmän fägring, är fortfarande lika tankeväckande. Teater Konfronts tolkning av Brantenbergs klassiker får premiär nästa vecka på Teater Tribunalen, under namnet Egalia.

– Vi har ju uppdaterat den lite, modifierat innehållet. I boken är männen hemmapappor, nu har vi låtit det handla mer om till exempel individuell föräldraförsäkring, säger regissören Maja Björkquist när Fempers träffar henne på ett fik på Hornsgatan, mittemot Tribunalen där repetitionerna är i full gång.

Tillsammans med Johanna Holmström och Ann-Marie Fritiofsson utgör Maja Björkquist Teater Konfront, ”ett forum för konstnärlig verksamhet”. De har alla kopplingar till Tribunalen och möttes där för ungefär tre år sedan.

– Vi kände att vi var likasinnade och sa att vi borde göra något tillsammans. Johanna höll på att skriva en pjäs då och vi bestämde oss för att göra den.

Kombinerar med egna erfarenheter

Pjäsen ifråga var Lucretia, som spelades i fjol. Under arbetet lästes en hel del litteratur, bland annat Egalias döttrar, som Maja Björkquist fastnade för och så föll det sig att Brantenbergs roman blev ämnet för Björkquists regidebut. Det är en uppsättning som inspireras av boken snarare än följer den till punkt och pricka.

– Vi satt och pratade ganska länge om hur vi skulle göra. Vi skulle försöka göra ett manus av boken och började spåna och skriva lite på det. Men sen kände vi att det var för svårt och det blev för mycket från oss själva. Vi tyckte att det skulle vara intressantare att utgå från boken och jobba tillsammans med ensemblen utifrån våra egna, alltså allas, erfarenheter, i kombination med texten. Så det vi har gjort är att vi har plockat ut vissa partier som vi tycker är intressanta – intressanta tankar, intressanta relationer, och så har vi jobbat med egna erfarenheter kring de temana. Så det är mer konceptet som Gerd använder sig av som vi har tagit fasta på.

Har det varit något speciellt som ni vill lyfta fram?

– Det finns så mycket så det är svårt att välja. Men eftersom vi är unga, mellan 20 och 30 ungefär, så har vi med ganska mycket tankar kring frihet och familjen, kan man vara fri och ha barn till exempel?

Ungpojksdrömmar, åberopande av Fru Gud och suckande över skvallrande mantimmer. Brantenberg vänder på flera av språkets konstruktioner för att belysa våra invanda föreställningar om kön, och den aspekten har också Konfront tagit fasta på.

– Det visar på hur språket i Egalia härstammar från Matriarkatet, kvinnorna, även om det i svenska språket inte alltid är så. Men det finns många exempel. Tjejsamla är en. Där normen för att samla bygger på mäns samlande, ofta lite maniskt. Medan tjejer oftare samlar lite sporadiskt. Det sporadiska samlandet skulle lika gärna kunna vara norm och killsamla undantaget. Eller varför överhuvudtaget könsbestämma ett beteende genom språket? Detta tycker vi är viktigt att lyfta fram. 

Egalias döttrar befolkas av flera minnesvärda karaktärer; från den upproriske Petronius som vill bli sjökvinna till den osäkra herken Uggelberg som till sist finner sin plats i maskuliströrelsen.

- På ett sätt finns själva personerna kvar, men vi har gjort det mer allmängiltigt och fokuserar på strukturella problem mer än individuella. Vi har flutit bort en del från själva karaktärerna. Har man läst boken känner man säkert igen personer eller repliker, men det är inte nödvändigt att ha läst boken.

När Teater Konfront bildades fanns viljan att ägna sig åt någon form av samhällskritik, samtidigt som man inte vill låsa in sig för mycket i ett enda koncept.

– De två pjäser vi börjat med har ju en tydlig feministisk inriktning, men det har mest blivit så. Man väljer ämnen som ligger en nära. Men att vi dessutom jobbar separatistiskt i denna produktion var ett tidigt val, då bokens manskaraktärer bygger på kvinnors erfarenheter kändes det viktigt låta det handla om våra egna erfarenheter.

Slipper ignoreras

Även när det gäller det praktiska runt omkring försöker Konfront att vända sig till kvinnor i första hand.

– Man får mothugg så klart, ”ni gör ju samma sak som männen”, att vi stänger folk ute. Men just i det här projektet är det så, och man ska väl låta kvinnorna organisera sig i första ledet i den feministiska kampen. Tidigare erfarenheter från andra projekt, bland annat inom amatörteatersammanhang, är att ofta lyssnar ingen på ens idéer, sen kommer en man och presenterar samma idé fem dagar efteråt. Att jobba separatistiskt är ett sätt att komma ifrån att bli ignorerad på det sättet.

Arbetet med pjäsen har således varit utmanande på flera plan. Hur förhålla sig till bokens på samma gång realistiska och absurda innehåll till exempel?

– Vi har kämpat med detta, att det ska vara allvarligt och roligt samtidigt. Men det går nog mest åt det absurda, med ett underliggande allvar.