Inför utrikesdeklarationen och påföljande debatt i onsdags publicerade Kvinna till Kvinna en debattartikel om vikten av att utrikesminister Carl Bildt omsätter ord i handling.

Organisationen samarbetar med kvinnorättsaktivister i flera av de värst konfliktdrabbade områdena på jorden, och har noterat att kvinnors säkerhet och deras medverkan i fredsprocesser oftast lämnas åt biståndspolitiken att hantera.

Efter erkännandet av kvinnors centrala roll i allt fredsarbete genom att Nobelpriset tilldelades tre kvinnor, däribland den feministiska hjälten Leymah Gbowee, var förväntningarna stora.

”Kvinnor” med i årets deklaration

Och visst kom kvinnors roll upp fler gånger i denna utrikesdeklaration än tidigare år. Bland annat lät det så här:

”Kvinnor är en drivande kraft för ökade demokratiska fri- och rättigheter, vilket vi såg under omvälvningarna i arabvärlden. Sverige ger särskild prioritet till genomförandet av Förenta nationernas resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet samt resolution 1820 om sexuellt våld i konfliktsituationer.” 

Kvinna till Kvinna ser uttalandena som ett steg framåt, men betonar samtidigt att ord är en sak och att det nu är viktigt att granska hur högtidstalen omsätts i praktik. Generalsekreterare Lena Ag frågar sig i sin blogg vad Carl Bildt ska göra i egenskap av utrikesminister för att driva på så att kvinnors rättigheter garanteras. Det hon tidigare kritiserat hårt är att utrikesministern sällan nämner vikten av kvinnors medverkan, och mycket sällan i samband med sina resor tagit tillfället i akt att träffa de politiskt aktiva kvinnor som utesluts ur de officiella sammanhangen och förhandlingar i fredsprocesser.


Feministiskt Perspektiv ställde frågan vid pressträffen som hölls av utrikesminister Carl Bildt och biståndsminister Gunilla Carlsson i samband med utrikesdebatten i riksdagen.

Du pratade mer om kvinnors rättigheter än du brukar och jag undrar om det betyder att jämställdhetsfrågor prioriteras upp och i så fall hur det kommer att märkas i ditt arbete?

– Väldigt mycket av det vi har att göra med på biståndssidan, men sedan är det klart att frågan fått en lite annan kraft när vi nu diskuterar den arabiska våren, för där har vi det i centrum för den politiska dialogen på ett annat sätt än vad som kanske var fallet tidigare. Det dilemma vi har med den arabiska våren, det finns många dilemman, men något tillspetsat har jag sagt att vi går från sekteristiska diktaturer till demokratier som har starka islamistiska inslag. Det innebär att det finns en risk för att den demokratisering som vi av andra skäl välkomnar, kan leda till en försämring av kvinnans position. Det innebär att de frågorna har kommit ännu mer i fokus. Vi hade dem i fokus i arabvärlden tidigare också, men de kommer ännu mer i fokus i och med, titta på det egyptiska valutslaget, mindre än två procent kvinnor kom in i parlamentet, det var mer tidigare, så frågan har hamnat mer i fokus där.

Ingen plats för följdfrågor

Några följdfrågor blev det inte utrymme för, och det finns alltså inget i svaret som antyder vare sig någon skärpt prioritering av jämställdhetsfrågor eller förändringar i det egna arbetet. Det verkade onekligen som om frågan var ovan för Carl Bildt. Och kanske inte heller hans bästa gren. För även om Arabvärlden står i fokus i många avseenden, är det knappast enda området där kvinnors rättigheter kränks eller där bristen på jämställdhet är ett hinder för utveckling, demokrati och säkerhet. Något intresse att få mer konkreta svar på själva frågan visade inte det övriga pressuppbådet, som snabbt och möjligen besvärat kastade sig vidare till de ”riktiga” frågorna.

Visst hade det kunnat vara där problemet låg. Att Carl Bildt faktiskt gör allt för att lyfta vikten av kvinnors medverkan i utrikespolitiken och dryftar aborträttigheter med Polen, Malta och Irlands utrikesministrar så fort han får chansen – medan medierna väljer att rapportera om helt andra saker.

Men nej, han tog inte chansen i år heller. Att kvinnors rättigheter lyfts något mer i den senaste utrikesdeklarationen tycks vara ett resultat av yttre omständigheter snarare än någon uppvärdering av frågan, även om det inte sades rakt ut.

Feministiskt brandtal av Linde

Hans Linde, V, som höll ett feministiskt brandtal i förra årets utrikespolitiska debatt är inte imponerad av de tillkomna skrivningarna i utrikesdeklarationen. Enligt hans uppfattning ser Carl Bildt kvinnors rättigheter uteslutande som en biståndsfråga.

Problemet med det framgår av den debattartikel som Lena Ag skrev inför presentationen, så vi publicerar den igen i sin helhet här.