Jag hälsar på Antropologimuseet, som påminner mycket om Etnografiska Museet i Stockholm. En imponerande samling av mer än 170 000 föremål, klassificerade i olika grupper och beteckningar.

Ett tiotal arkeologer och etnologer arbetar envist för att få fram minnena från landets första invånare, när stora djur levde och betade här. Dinosaurier och rester av förhistoriska djur har hittats både i Argentina och Uruguay och verkar härstamma från den tiden där Afrika och Sydamerika var samma kontinent.

Jag hittar nästan ett helt skelett och frågar chefen på museet om det är någon som har gjort anspråk på kvarlevorna. Men han skrattar och säger att det finns knappt någon arvtagare till de första indianerna som bodde här, de var jägare och nomader och de blev nästan utrotade i slutet av 1800-talet.

Dagen efter mitt besök till museet öppnar jag tillsammans med andra antropologer en utställning om hur sydamerikanska indianer visades runt i Europa som de vore djur. Det är det franska Nationella Biblioteket som i sin ägo har bilder av indianerna, som tillhörde stammar i både Chile och Argentina.

De hade ett bättre öde än de sista av Uruguays indianer, som såldes till en fransk cirkusentreprenör som turnerade med dem på olika marknader och som blev grymt besviken när de dog av olika sjukdomar. Det fanns en kvinna bland de fem indianer som skeppades över från Rio de la Plata, Guyunusa. Hon var gravid och lyckades fly, än i dag finns inte ett spår av henne i Paris.

Men presidenten Francois Mitterand hävdade att det var hans gammelmormor och att han hade Charruablod i hans ådror.

Den franske entreprenören balsamerade de uruguayska indianernas kroppar och sålde dem till Musée de L’Homme där de visades till bara för några år sedan. Den uruguayska regeringen och arvtagare till Charruaindianerna lyckades få Frankrike att repatriera kvarlevorna som i dag är begravda i den Nationella Panteonen, där landets befrielsehjältar vilar sedan 1800-talet.

Guyunusa är som indiansk kvinna inte ensam om sitt öde. En mexikansk indianska, Julia Pastrana, visades runt i Ryssland, Norge och Sverige och är kvar som mumie på Rättpatologiska Institutet i Oslo. Hon var född 1834 och led av en ovanlig sjukdom som täckte hennes kropp med hår, hon liknade en apa.

En amerikansk företagare gifte sig med henne och tog henne över hela världen, hon visades upp som ett medicinskt fenomen. I Ryssland fick hon ett barn som visade sig lida av samma sjukdom som hans mor. Hon och barnet dog och fadern lät balsamera dem och fortsatte sin världsturné med mumierna.

Han dog på ett sinnesjukhus och mumierna försvann 1921 men hittades igen, först i Sverige och sedan i Oslo där forskarna med särskilda tillstånd kan undersöka dem.

Guyunusa och Julia Pastrana är bara två av dessa anonyma indianer som européer såg som underhållande djur.