Efter filmvisningen kunde vi alla konstatera hur ovanligt det är att kvinnor över femtio syns i media. Bara där har Roks gjort något unikt tyckte Anna-Klara Bratt.

Samtliga i panelen var överens om att våld mot äldre kvinnor och män är väldigt tabubelagt. Det saknas kunskap om dess omfattning och när anhörigvården ökar blir det också svårare att få en helhetsbild kring vårdtagarens livssituation. Att det dessutom saknas grundläggande kunskaper och brist på rutiner vad gäller våld mot äldre inom samtliga av samhällets institutioner var det heller ingen som motsade.

På det stora hela var panelen överens om det mesta. Till exempel att mäns våld mot äldre kvinnor har näst intill helt osynliggjorts i vårt samhälle och att det i många fall även finns en ovilja att se våldet. För att ha någon chans att uppmärksamma det måste de rätta frågorna ställas.

”Tjata, tjata, tjata”

Vårdpersonalen behöver vara medveten om de varningssignaler som råder i relationen. Det ska finnas inskrivna rutiner, exempelvis om att man ska ha för vana att tala med kvinnan ensam. Samtidigt måste kunskapen finnas på olika nivåer – på samhällsnivå, hos åklagare och på institutionerna där de äldre befinner sig.

Anna-Klara Bratt frågade panelen vilka reaktioner de möts av när de tar upp frågan i respektive parti?

– Det har blivit lättare med åren – alla lyssnar men man får tjata, tjata och tjata på att det ska bli något gjort. Därför tror jag att denna film kommer att vara ett jätteviktigt komplement då det inte går att ducka för att detta faktiskt är människor av kött och blod, säger Barbro Westerholm.

Désirée Pethrus tyckte heller inte att själva frågan var svår att få gehör för men ansåg att den är komplex och lätt hamnar mellan stolarna eftersom samarbete mellan olika samhällsinstanser saknas.

Lena Olofsson menade att fördomar om att äldre personer inte har en sexualitet problematiserar synliggörandet av det sexuella våldet.

– Att kvinnor blir våldtagna det vet vi, att det dessutom oftast sker i hemmen eller av någon närstående vet vi också. Då måste vi ta till oss att övergreppen inte slutar bara för att man är i behov av vård på grund av ålderdom, säger Lena Olofsson.

Meeri Wasberg lyfte eldsjälarnas betydelse.

– Det finns en massa eldsjälar på institutionerna som både besitter kunskap och vilja. Men när de försvinner så försvinner engagemanget. Därför måste det finnas skriftliga rutiner och vetskapen om problemet måste vara med hela tiden.

Nationell kartläggning

Huvudansvaret för att se till att frågan tas på allvar ansåg samtliga ligga på socialdepartementet, men även finansdepartementet som har hand om pengarna.
Désirée Pethrus menade att utbildning för alla som arbetar inom äldreomsorgen och samverkan mellan olika sektioner måste till.

Barbro Westerholm berättade att både Japan och Israel har gjort en nationell kartläggning och kommit fram till att våld mot äldre är ett folkhälsoproblem. Nederländerna har satsat 10 miljoner kronor per år för att komma åt våldet mot äldre personer.

– De ser med stort allvar på detta problem och det borde Sverige också göra, säger hon.

Andra nödvändiga åtgärder som framfördes var registerutdrag på vårdarna, som står för en del av våldet. Det måste finnas ett telefonnummer dit det går att ringa anonymt och detta ska tydligt meddelas.

En verksamhetsanpassad grundutbildning med fortbildning som fokuserar på könsmaktperspektiv och hela psykologin som råder kring våld och övergrepp.

Kontentan av panelsamtalet blev att våld mot äldre och främst mot kvinnor är vanligt och att det inte görs tillräckligt för att motverka våldet. Kunskapsbristen och nedmonteringen av äldrevården försvårar krafttag kring problematiken.

Liksom andra former av våld mot kvinnor tas detta inte på tillräckligt stort allvar. Äldre är dessutom dubbelt utsatta då våldet kommer från både personal, partnern och de anhöriga. Vanliga sjukdomar som demens skapar än större utsatthet, då sjukdomstillståndet kan utnyttjas och det är lätt undkomma ansvar.

Roks film kommer att visas i riksdagen.