Ett av skälen till att många i Gaza nu verkar se detta som en seger är att till skillnad från det senaste Gazakriget, den israeliska så kallade Operation Gjutet bly årsskiftet 2008-2009, i vilken Israel utlyste en ensidig vapenvila, har denna vapenvila skett genom en överenskommelse mellan Hamas och Israel. Den innehåller förutom ett eld upphör från båda sidor också krav om att Gazas gränsövergångar ska öppnas för resor och varutransporter.

På torsdagskvällen är Shahd Abusalama, 21 år och student från Gaza city, på restaurang med sina vänner. På frågan om hon tror att vapenvilan kommer att hålla, eller om villkoren i den faktiskt kommer att uppfyllas, svarar hon:

– I kväll firar vi bara, vi försöker njuta av det här ögonblicket, vi förtjänar lite glädje.

Enligt Shahd Abusalama är en annan viktig skillnad genomslaget av sociala medier och det stöd som hon och Gazaborna har fått genom till exempel Facebook och Twitter. På det sättet har den isolering som många Gazabor kände då brutits. Hon märkte det själv genom att antalet besökare på hennes blogg ökade från några hundra per dag till över 20 000 dagligen under den senaste veckan, och hon har intervjuats av tidningar i USA och Europa.

Den israeliska armén, IDF, har å sin sida jobbat hårt bland annat på Twitter. Efter att Hamasledaren Ahmad al-Jabary dödades i en utomrättslig avrättning skickade IDF ut en bild på honom med ordet ”eliminerad”, varpå Hamas svarade med att skriva att de hade ”öppnat helvetets portar”. Detta krig om de sociala medierna har uppmärksammats flitigt under den senaste veckan och utspelades inte bara mellan Hamas och IDF. En israelisk journalist från Jerusalem Post väckte stor ilska då hon på Twitter efterlyste djurägare i södra Israel för att kunna skriva om hur deras husdjur drabbades av oro av varningssirenerna från inkommande raketer. Gruppen Anonymous sade sig ha hackat ett stort antal officiella israeliska sajter, och Israels vice premiärminister Silvan Shaloms Twitterkonto kapades i onsdags.

Shahd Abusalama menar att palestinierna vann kampen om de sociala medierna, och hänvisar till att så kallade hashtags, som #Gazaunderattack eller #PrayforGaza, på Twitter var större och trendade mer än de som stödde den israeliska sidan.

– Det var underbart. Den här gången kände vi att vi inte var ensamma. Under Operation Gjutet bly så hade vi bara el under ett par timmar varje dag, nu hade vi el mycket större del av tiden vilket gjorde att vi kunde dela våra berättelser och göra våra röster hörda, säger Shahd Abusalama.

Hon beskriver de senaste åtta dagarna som en lång mardröm. Hon har knappt sovit. Dagarna och nätterna har flutit ihop, ackompanjerade av ständiga explosioner från bomber och missiler från stridsflygplan- och helikoptrar, krigsfartyg och stridsvagnar. Smärtsamma minnen från de 22 dagar för fyra år sedan som krävde 1 400 palestiniers liv kom upp till ytan på nytt. Liksom då började antalet palestinska dödsoffer flimra förbi i allt snabbare takt förra helgen.

Inte bara siffror

För att förhindra att dessa människor reducerades till en ansiktslös statistik började Shahd Abusalama att publicera varje persons namn och ålder på sin blogg, Palestine From My Eyes. Under rubriken ”För vi är INTE bara siffror” står Ahmad al-Jabary, Hamasledaren listad som nummer ett. Den militära chefen dödades samma morgon som han mottog ett utkast på ett förslag om en länge vapenvila med Israel, framförhandlad liksom den som nu gäller, av Egypten, i samarbete bland annat med israeliske Gershon Baskin, krönikör på Jerusalem Post, som också deltog i förhandlingarna som ledde till den stora fångutväxlingen då Gilad Shalit släpptes förra året. Innan mordet på al-Jabary fanns det allstå långtgående planer på en vapenvila, vilket väcker många frågor kring varför Israel ansåg sig ha rätt att gå till attack.

Hans namn följs av Mohammed al-Hams, 28 år, Rinan Arafat, 7 år, och Omar al-Mashharawi elva månader. Plats nummer 54 till 62 upptas av en enda familj, al-Dalou. Fyra barn i familjen dödades. Yousef Mohammed Jamal al-Dalou var med sina tio år den äldsta, och ettårige Ibrahim, hans lillebror, den yngsta av barnen al-Dalou som dog. Omständigheterna kring attacken är inte klara men från israeliskt håll har det både förklarats som ett misstag och med att det funnits en militär måltavla, Yahiya Abayah, i huset.

Civila och militära måltavlor

Den utpekade personen fanns dock inte bland de döda, och pappan i familjen, Jamal al-Dalou, som var ute när missilerna som utplånade såväl hus som familj föll, förnekar bestämt att någon sådan person befunnit sig i huset.

– Jag har tvingats begrava så många medlemmar av min familj, mina barnbarn. Hur ska jag finna ord för det? Jag kan ställa frågan hur de kunde göra detta, men det kommer inte att komma något svar. De bryr sig inte om människors liv, sade han till The Independent.

Frågan om någon militär måltavla fanns i huset spelar heller knappast någon roll vad gäller legitimiteten i attacken. Då huset var fullt av civila var det oundvikligt att de skulle falla offer. Journalisten Sherine Tadros från Al Jazeera English, en av två internationella reportrar på plats under förra Gazakriget, frågade i en artikel i Huffington Post huruvida närvaron av vad Israel anser är en legitim måltavla rättfärdigar dödandet av tio civila. Hon ifrågasatte också att många journalister okritiskt accepterade Israels uppgift om att de haft en militär måltavla i huset, och därmed tonade ned den första mer indignerade rapporteringen om attacken.

Shahd Abusalama förklarar att många Gazabor ser vapenvilan som en seger för det palestinska motståndet, lett av Hamas. Hon anser att raketbeskjutningen från Gaza är berättigad utifrån palestiniernas rätt att försvara sig mot Israel som fortfarande ockuperar Gaza och koloniserar Västbanken. På invändningen att både stater och väpnade grupper enligt internationell rätt är förbjudna att använda civila som måltavlor svarar Shahd Abusalama att raketbeskjutningen måste ses utifrån det ojämlika maktförhållande som råder mellan Israel och palestinierna:

– Vi har inga avancerade vapen, och de använder civila som måltavlor hela tiden.

Det finns dock inga undantag från förbudet att använda civila som måltavlor och därför utgör raketer mot Tel Aviv, Ashdod eller andra israeliska städer grava brott mot internationell rätt, liksom bussbomben i Tel Aviv i onsdags. Det dådet stärkte också många israelers redan stora stöd för den israeliska operationen, den så kallade Molnpelaren, i Gaza, och till skillnad mot Gazaborna var många israeler emot vapenvilan.

Lidandet förenar folket i Gaza

Shahd Abusalama har dock rätt i att det råder en stor assymmetri mellan parterna, och att det saknas proportion då den starka militärmakten Israel använder F16-plan, Apachehelikoptrar, drönare och militärfartyg för att slå mot den geografiskt så lilla, men samtidigt tätbefolkade, och militärt underlägsna Gazaremsan. Detta avspeglas inte minst i antalet dödsoffer.

Under Gjutet bly för fyra år sedan dödades 13 israeler, i Gaza dödades 1 400 palestinier. Sedan 2006, då Hamas vann det palestinska parlamentsvalet, har sammanlagt 47 israeler dödats av eld från Gaza. Antalet palestinier i Gaza som dödats av israelisk eld under samma tid är 2 879.

Den senaste veckan dödades fem israeler och 162 palestinier. Shahd Abusalama menar att de palestinska offren i alla fall hedras genom avtalet:

– Dessa människors, våra martyrers, liv har inte gått till spillo för ingenting eftersom avtalet ska öppna gränserna och bryta belägringen.

Märker du om stödet för Hamas stärkts?

– Ja absolut. Det finns konflikter men det här lidandet har enat Gazaborna. Stödet för Hamas har ökat, men det är en seger som delas av alla palestinska grupper och alla palestinier, säger hon.