Regina Martínez Pérez var den fjärde journalisten som mördats i delstaten Veracruz sedan i somras. Den 20 juni förra året mördades journalisterna Miguel Ángel López Velasco och dennes son Miguel Ángel Solana och i slutet av juli hittades kriminaljournalisten Yolanda Ordaz de la Cruz halshuggen. Alla tre arbetade på tidningen Notiver i Veracruz.

Sara Lovera, talesperson för Casa de los Derechos de Periodistas, ett nyetablerat skyddat boende för journalister, är tidigare kollega och har följt Regina Martínez Pérez karriär under mer än 20 år. Lovera berättar att inte var högljudd, inte anslöt sig till några kampanjer, men beskrev dem:

– Hon hade inga barn och bara en älskare – journalistiken. Under många år har hon avslöjat hur bönder lurats på sina marker, hon åkte till bergen, till kusten, var som helst där det fanns hot mot urfolk eller bönder, där en ledare mördats. Hon lyfte på alla stenar vid fall av korruption, respekterades för sitt journalistiska arbete, för sitt engagemang, för att hon alltid tog fram alla fakta, beredd att säga upp sig om en tidning tog ifrån henne sin yttrandefrihet. Hon var en sådan journalist som verkligen behövs i ett land som förblöder.

En annan kollega, Laura Castro Medina, berättar om rapporteringen om Náhuatl Ernestina Asencio, en urfolkskvinna som dog efter att ha utsatts för misshandel och sexuellt våld av militärer i bergen i Zongolica. För Regina Martínez Pérez spelade det ingen roll hur otillgängligt området var, hon åkte dit för att få information i första hand. Landets president Felipe Calderón hävdade att Náhuatl Ernestina Asencio dött av en akut magåkomma, för att förklara blödningarna från anus, och båda journalisterna utsattes för hot och påtryckningar för att de skulle sluta skriva om mordet.

”Det var värst för henne. Hon blev till och med ställd inför rätta för att ha sagt sanningen om det som hände. Hon lät sig aldrig skrämmas, utan fortsatte att granska och offentliggöra verkligheten i vår problemfyllda delstat Veracruz. Precis som hon gjorde till den sista dagen i sitt liv”, skriver Castro Medina.

Journalister över hela landet har varit ute på gatorna och protesterat mot mordet på Regina Martínez Pérez. Slagorden har vittnat om kårens beslutsamhet att inte låta sig tystas. Sanningen försvinner inte genom att en journalist dödas.

Oron för attackerna mot yttrandefriheten är stor. Organisationen Free press unlimited har lanserat programmet Reporters respond för att ställa resurser till förfogande när journalister behöver ersätta skadad utrustning, sjukvård eller få beskydd för att kunna slutföra ett arbete som medför stora risker.

Så sent som den 24 april antogs en ny lag för journalister och människorättsförsvarares beskydd. Lagen innehåller konkreta krav på åtgärder för att säkerställa att staten tar sitt ansvar för de personer som på grund av sitt arbete som journalist befinner sig i fara. I samma veva gick Amnesty international ut med en kampanj och en namninsamling för att myndigheterna i Mexiko ska vidta nödvändiga skyddsåtgärder och sätta stopp för straffriheten som omger hoten och våldet mot journalister.

– Att informera borde aldrig kosta någon livet, säger Alberto Herrera, chef för Amnesty International i Mexiko.

Igår hittades de torterade kropparna efter ytterligare tre journalister i Veracruz.

Vi tror, helt visst,

på ditt arv;

de skrivna orden

suddas inte ut

varken med korpar

schakaler eller soldater

de lever

med sina rädslor

och vi

med upprorisk smärta

i denna april av maj

blir vi Regina

ditt minne

Skrivet av kollegerna på tidningen Proceso