Kumbia Queers är resultatet av en banbrytande bandfusion som Södra Teatern beskriver såhär:

När Argentinas vildaste tjejpunkband She Devils träffade den karismatiska sångerskan Ali Gua Gua från Mexikos kvinnliga punkkollektiv Ultrasónicas uppstod högljudd musik. Det skedde i Buenos Aires för fem år sedan.

Ali Gua Gua framhåller att deras olika utgångspunkter har stor betydelse och är en värdefull del av samarbetet över band- och landsgränser. Det gäller både hur medlemmarna ser på världen och musiken.

– Var och en för med sig en särskild talang, säger Ali Gua Gua.

Den enda nackdelen hon kan se är flygpriserna. Resan är lika lång för henne till Buenos Aires som till Europa.

Mördad frihet

När jag frågar om deras normbrytande framträdanden provocerar säger hon att det varierar.

– Jag har alltid tyckt att det personliga är politiskt. Åtminstone i mitt land är livet svårt för tjejerna, de har svårt att få göra vad de vill och får ständigt frågan när de ska gifta sig eller varför de inte är gifta än.

Hon berättar att det senaste presidentvalet ”då vi påtvingades en president” och den unga demokratirörelsen #yosoy132 har väckt en ny form av politiskt engagemang som hon inte kände tidigare, inte på samma sätt som sina argentinska bandkolleger.

Så hon lämnar över luren till Patricia Pietrafesa som tillsammans med Pilar Arrese och Ines Laurencena tog initiativ till Belladonna-festivalen långt innan Argentina fick världens mest progressiva könsidentitetslag.

Vid sina framträdanden med She Devils kände de sig instängda i de vanliga festivalformaten, och satsade på att skapa en egen organisation med utrymme för rebelliska kvinnor, olika konstnärliga uttrycksformer och utbyte av idéer.

Visst är Patricia glad över de könspolitiska framsteg som gjorts i Argentina men hon betonar att mycket återstår, inte minst med tankte på att abort fortfarande är förbjudet. She Devils har tillsammans med gruppen Fun People gjort en låt med titeln Aborto ilegal asesina mi libertad (illegal abort mördar min frihet). De egna projekten och spelningarna fortsätter, även om Kumbia Queers just nu står mest i fokus. Inte minst med nya albumet Pecados tropicales (tropiska synder) som släpps i dagarna.

Magisk upplevelse

Under fem år har nu Kumbia Queers turnerat över hela världen, bland annat till Queertopia i Norberg förra året och två festivaler i Malmö. Och ofta blir de tillfrågade att komma tillbaka. I Hamburg är de för tredje gången när vi talas vid över telefon efter soundcheck.

– Vi kan inte sluta. Det är en känsla av frihet och glädje som är beroendeframkallande, säger Patricia Pietrafesa.

Den känslan, förmedlad genom Kumbia Queers musik, tror hon tar udden av eventuella förbehåll en publik kan ha inför deras otraditionella scenspråk. För trots hundratals framträdanden på de mest skilda scener – kvinnofängelser, familjefestivaler, äldreboenden för att nämna några, så har de blivit väl mottagna ”till 99 procent”.

Och det som väcker negativa reaktioner handlar enligt Patricia Petrafesa oftast om ej infriade förväntningar på musiken, på grund av tekniskt strul, eller att någon trott att de ska spela antingen punkrock eller cumbia – inte den blandning som blivit Kumbia Queers säregna och dansdrivande stil.

– Så fort vi börjar spela dras folk med och börjar dansa till musiken, som är det allra viktigaste. Upplevelsen är magisk, att kunna påverka så att människor känner sig bekväma och släpper loss, var vi än kommer.