Lars Ohly avslutade sitt partiledarskap med att annonsera en feministisk offensiv. Jonas Sjöstedt valdes att plocka upp den kastade handsken. Feministiskt Perspektivs Märit Rönnols har ställt några väl valda frågor till den nyvalde V-ordföranden.
I snart en vecka har Jonas Sjöstedt varit Vänsterpartiets nya partiledare.
Har du börjat landa?
– Näej, det kan jag inte påstå, säger han med ett skratt.
Efter mycket debatterande blev så vänsterpartiets nya ledare en man. Är det ett problem för feminismen?
– Jag hoppas att jag kan bevisa att vi blir ett bättre parti för feminismen med mig som man. Jag vet att det är många som bevakar mig för att se hur det går, och det tycker jag är bra. Jag vill att det om ett år går att se att partiet blev ett mer feministiskt parti med mig som ledare.
I intervjuerna efter kongressen har det varit få frågor om feminismen?
– Ja väldigt lite, det är väl typiskt för feminismens ställning i den politisk debatten i dag. En kvinna skulle säkert fått fler frågor om det. Arbetstidsfrågan har en tydlig koppling till kvinnors ofrivilliga deltidsarbete och deltidsarbetslöshet, och kvinnors ansvar för hem och familj. Där har feminismen också lyfts i intervjuer, men inte annars.
Är det lika lätt med feminism i teori och praktik?
– Nej, faktiskt. Och det är ett av problemen för V – teorin är djupt förankrad i partiet, men feminismen är inte begriplig utanför partiet. Att den handlar om allt, om makt ekonomi, våld. Det finns mycket fördomar mot feminism, ibland känns det som att de växer… Vi måste göra feminismen begriplig, utan att göra begränsa normkritiken. Exempelvis våld mot kvinnor; när vi pratar om det är det feminism.
Först behöver kanske partiet vara med på det här tåget?
– Det är inte så lätt att få med alla. Motsåndet består mest av tystnad, att man inte pratar om det, inte lyfter feminismen. Vi måste utbilda oss själva, i partiet har vi samma maktstrukturer som i övriga samhället. Feminismen måste genomsyra oss och utbildningarna.
Ni ska driva frågor om miljö och välfärd starkt. Hur högt prioriterad fråga är feminismen?
– Dels kommer vi driva frågor om kvinnors rättigheter i sig, sen i olika områden, tex på arbetsmarknaden. Kvinnor har sämre villkor. Det behövs ett könsperspektiv på anställningstrygghet, sysselsättningsgapet ökar mellan män och kvinnor, bland annat.
– Miljö har genusperspektiv – framför allt hela klimatfrågan. Höginkomsttagare orsakar högre utsläpp, och de som tjänar mest är männen. Det finns också studier som visar att kvinnor med höga inkomster inte orsakar lika mycket utsläpp som män med samma lön. Vår unika roll i miljödebatten föra in klass och genus.
Vilken är din feministiska förebild?
– Jag har haft förmånen att få vara styrelseordförande för Centrum för genusstudier vid Umeå universitet. Men nu måste jag tyvärr avgå. Där har jag träffat och arbetat med många kvinnor som byggt upp den feministiska rörelsen i Umeå, kvinnor som jag har djup respekt för som till exempel Malin Rönnblom.
Vilken tycker du är den viktigaste feministiska frågan?
– Då väljer jag en strategisk fråga: individualiserad föräldraförsäkring. Ska vi bryta det mönster som skapar kvinnors underordning på arbetsmarknaden så måste det börja där. Attityderna till kvinnor som arbetar, och kvinnors ställning på arbetsmarknaden har stor grund i att kvinnor måste ta mer ansvar för barnen. Föräldraförsäkringen och uttaget av föräldradagar reproducerar maktstrukturen, som det ser ut i dag.
En längre intervju med Jonas Sjöstedt är planerad inom kort.