Vi har samlats här idag för att belysa den usla arbetsmarknaden för kvinnor. Jag tänker prata om dem som vittnar om en arbetsmarknad där bedrövliga arbetsvillkor är vardag, där personal i omsorgen tar ett enormt ansvar för att verksamheten ska flyta på bekostnad av deras hälsa. Vi ser en välfärd som trasas sönder. Jag talar om alla dessa kvinnor som bär upp vår gemensamma välfärd. Många av oss arbetar där, vi känner alla någon som arbetar eller har arbetat där, kvinnor vars kroppar går sönder. Vi i Feministiskt initiativ anser att det inte är värdigt ett land som kallar sig världens mest jämställda.

Orättvisorna ökar. Värdediskrimineringen på arbetsmarknaden får fortgå, mannen som norm för den förvärvsarbetande människan skapar förhållanden som leder till att kvinnor diskrimineras, där kvinnors arbete ständigt nedvärderas och får förhålla sig till usla arbetsvillkor och lönegapet – det består. Vi ser vikarier som kickas ut när LAS gränsen närmar sig, osäkra anställningar är mer regel än undantag. Denna slit och släng mentalitet måste få ett stopp. Lägg därtill att kvinnor tar mer ansvar för vården av anhöriga och huvudansvar för familj. Det handlar inte om kvinnor som dubbelarbetar, utan om trippel- och mer arbete därtill. Sen ställs frågan om varför kvinnor är mer sjuka. Den frågan känns i ljuset av verkligheten otroligt naiv. Vittnesmål från personal och brukare om de usla villkoren finns.

Vi ser också hur klimatet hårdnar, hur stark rasismen är och hur den hänger ihop med sexism och antifeminism. Vi ser hur dagens politik och retorik har blivit alltmer rasistisk. Kvinnors rättigheter inskränks och/eller fråntas världen över.

För att det ska vara möjligt att kontinuerligt skapa och värna ett samhälle fritt från alla former av diskriminering krävs det mod och långsiktigt hållbara samhällsförslag. Det har Feministiskt initiativ.

Det går bra att sänka arbetstiden i stället för skatten. Det går bra att betala kvinnor anständiga pensioner. Det går att stärka välfärden. Det går helt enkelt att fördela på ett annat sätt. Men istället drivs en politik som innebär att individen ska titta ner i plånboken och det gemensamma ska få mindre. Privat konsumtion går före gemensam välfärd.

Vi vill ha ett samhälle där människor ska känna sig fria och har makt att påverka sina egna liv och sina arbetsplatser. Så ser samhället inte ut idag. Könsmaktsordningen, rasism, otillgänglighet och andra maktstrukturer skapar förhållanden som leder till att människor diskrimineras i arbetslivet. Människor med psykisk och fysisk funktionsnedsättning diskrimineras både i rekryteringsprocesser och genom otillgänglighet på arbetsplatser.

Den politiska och demokratiska utvecklingspotentialen börjar i feminismen. Det har den alltid gjort. Med utgångspunkt i mänskliga rättigheter och antidiskriminering formar vi en hållbar politik som ser sambanden och sätter människors lika värde i fokus.

Dessa frågor måste få ta plats och utrymme i samhällsdebatten och få plats i parlamentariska rum om nya framtidslösningar ska kunna bli verklighet i en nära framtid. Men utvecklingen är oroväckande. En del andra politiska partier vill gärna säga att de har en feministisk politik men den tycks väldigt begränsad, ibland nästintill osynlig. Vi har en samhällsdebatt som hamnat i ett läge där frågeställningar som ”Har jämställdheten gått för långt” eller ”Hur mycket invandring tål Sverige” inte ifrågasätts.

Feministiskt initiativ vågar tänka nytt.

Vi formulerar politiska förslag och reformer som på allvar utmanar! Nu är det skarpt läge. Det krävs förändring! 2014 är det val igen: ut med rasisterna och in med feministerna.