Jag har lånat rubriken från Daniel Swedins (hoppas han ursäktar) krönika i Aftonbladet i mitten på mars. Han skrev om den växande våldtäktskulturen och manade män till motstånd. Väldigt bra! Män kan ju uttrycka sig drastiskt utan att bli avfärdade som aggressiva och hysteriska.

Så jag skulle låna rubriken och tala om att feminismen inte en kvinnofråga utan ett analysverktyg för att synliggöra konflikterna i den maktordning som har sin grund i kön och som lägger grunden för patriarkalt tänkande på livets och samhällets samtliga områden.

Från sovrummets intimitet ut till de internationella förhandlingsborden. Idén om dominans formar både genuskontrakt och världsordning.

Jag skulle också säga att det är uppenbart att alla inte vill ändra, men att faktiskt många vill. Många kvinnor vill ändra och en hel del män vill ändra. Män kan göra mycket.

Kvinnor lyssnar på män och män lyssnar på män. Alla minns när Claes Borgström var Jämo. Ingen minns Jämo före honom och ingen minns Jämo efter honom. Bägge var kvinnor. Claes Borgström sade inget nytt. Kvinnor både före och efter honom sade samma sak. Men många lyssnade eftersom han var man.

Fler män borde resa sig upp och höja rösten till försvar för rätten att vara människa. De som har makt har störst möjlighet att förändra.

Skända patriarkatet och svik manligheten skulle bli en bra bli en bra paroll i årets 1-majtåg. Kort, koncis och uppfordrande. Kan samla brett. Alla kön. Följer vi uppmaningen har vi genomfört ett paradigmskifte. Varken mer eller mindre. Och det är på tiden!