Frilansjournalisten Camilla Wagner, som modererade seminariet, inledde med att berätta varför hon tackat ja till att medverka:

– Är det någon fråga som kommer att avgöra var jag lägger min röst så handlar det om politik som för jämställdheten framåt.

Maria Hemström-Hemmingsson, huvudsekreterare i regeringens delegation för jämställdhet i arbetslivet, drog de siffror över ojämställdheten och dess konsekvenser som Feministiskt Perspektiv skrivit om tidigare.

En siffra hon nämnde är att 50 procent av de kvinnor som går i pension kommer att få garantipension om inget förändras, vilket innebär en nettopension på mellan 5000 och 8000 kronor. Många unga som gör sina yrkesval i dag känner inte till att det är så det ser ut, trots att lönegapet legat i princip stilla i åtminstone ett par decennier.

– Det är inte okej att de som påpekar detta kallas otacksamma eller betraktas som gnälliga. Om man menar allvar med att man inte gillar det man ser är det naivt att tro att man kan sitta med armarna i kors och få se saker förändras. Modiga män och kvinnor gått före och jag tycker ni ska ta efter dem, uppmanade Maria Hemström-Hemmingson kvinnoförbunden och övriga åhörare.

Maria Hemström Hemmingsson

Miriam Nordfors, statssekreterare hos jämställdhetsminister Maria Arnholm och ansvarig för arbetet med jämställdhet i förskolan, konstaterade att politiker också är arbetsgivare, vilket innebär ett stort ansvar att gå före och visa vägen. Gör då regeringen det? Nja, bland statsråden är fördelningen helt jämn, men bland statssekreterare och administrativa chefstjänstemän väger männen över med två tredjedelar av posterna. Inget parti lyckas heller uppnå minst 40 procent kvinnor i de kommunalägda bolagen.

– Det är lätt att säga att man ska ha ett jämställt näringsliv svårare att titta på sig själv. Den stora utmaningen i jämställdhetspolitiken är att den handlar om att påverka individuella val, sade Nordfors, och påpekade att inga stora drakar, ingen statsminister och överhuvudtaget väldigt få män dykt upp på allianskvinnornas seminarium.

Miriam Nordfors.

Miriam Nordfors deltog sedan i ett panelsamtal om förslagen med Eva Nordmark, ordförande för TCO, Carina Lindfelt, avdelningschef Svenskt Näringsliv och Anki Elken som arbetar på Proffice och är ledamot JA-delegationen. Samtidigt som en del av förslagen ansågs krocka med andra mål, beroende på hur de utformas mer konkret, var det flera som saknade kvotering av föräldraledigheten. Även om det finns många faktorer som bidrar till ojämställdheten i arbetslivet betraktas just föräldraledigheten som en av de mest avgörande.

Eva Nordmark tycker att det är hög tid för åtminstone ytterligare en pappamånad för att stegvis komma vidare, och hade gärna sett även förstärkningar i jämställdhetsbonusen:

– Vi vet ju att det är när man får barn som ojämställdheten ökar. Det är då männens karriär och löneutveckling tar fart och kvinnorna ramlar tillbaka. Ska vi uppnå ett jämställt arbetsliv och samhälle, vilket jag tror är möjligt, behöver vi vara modiga och handlingskraftiga och fatta beslut om viktiga reformer och den allra viktigaste är föräldraförsäkringen.

Eva Nordmark.

Och nej, inget av allianskvinnornas förslag är förankrade så att förslagen genomförs går inte alls att räkna med. Vilken betydelse har det då att allianskvinnorna kommit överens?

– Det är en styrka att vara många, sedan är politik kompromissandets konst. Och som vi hörde hade man kunnat önska att förslagen hade varit lite vassare, säger Centerkvinnornas ordförande Gunilla Hjelm.

Även om förslagen inte är förankrade bedömer hon dem som rimliga och genomförbara.

– Sedan blir det alltid en diskussion, men om kvinnoförbunden är överens brukar det vara lättare.

En del av förslagen kan ni få stöd från andra partier för. Är det dags för kvinnor att alliera sig över blockgränserna?

– Jag är inte främmande för att samarbeta med andra kvinnoförbund än just inom alliansen i vissa frågor. Det gäller att hitta de frågor som är lämpliga att gå fram med.Det handlar om att ge och ta, ibland är man väldigt låst i sin blockpolitik. Då kan ett sådant förslag lösa upp en del knutar, medan i andra fall kan det upplevas som otydligt.

Så det gäller att välja fråga med omsorg. En fråga där flera kvinnoförbund är relativt överens, och som Hjelm tror skulle kunna bli överens är föräldraförsäkringen.

– Där är vi ganska många kvinnoförbund är överens om hur vi vill se det. Jag vet att Liberala kvinnor och S-kvinnor har pratat ihop sig ibland och vi är rätt överens med dem. Sedan finns det andra som inte ser det så. Vi har ju inte kunnat enas om det här, alla vi fyra, säger hon.

Maria Fälth, KD-kvinnornas ordförande, hoppas att förslagen ska gå att genomföra, åtminstone några av dem.

– Maria Arnholm har betytt jättemycket under den korta tid hon varit minister.

Ändå tyckte inte panelen att förslagen var tillräckligt vassa för att göra någon verklig skillnad…

– Ja, det var utmanande, verkligen. Vi hade 30 förslag från början som har kokats ner till åtta, och vi har alla fått ge lite avkall på våra hjärtefrågor.

Lönekartläggningar och försäkringskassans roll är frågor som Maria Fälth tror skulle kunna ena kvinnoförbund över blockgränserna.

Om ni inte får med era egna partier, kan du tänka dig att vända dig till kvinnoförbund utanför alliansen?

– Som kvinnoförbundare, absolut, det har vi gjort i andra sammanhang. Vi är väldigt samspelta egentligen.

Förslagen i korthet:

1. Heltid som norm. Deltid som möjlighet.
   Kommuner, landsting och regioner ska organiseras så att
   fler kvinnor ges möjlighet att arbeta heltid. Det innebär
   större krav på schemaläggningen samt att så kallade
   ”delade turer” inte accepteras – om de inte är önskade.

2. Tydliggör fördelarna med jämställt uttag av föräldraförsäkringen
   och delat ansvar för familj och hem.
   Ge Försäkringskassan i uppdrag att informera om fördelarna
   med jämställt uttag och delat föräldraansvar. De ska
   även tillhandahålla verktyg som illustrerar konsekvenserna
   av deltidsarbete, inklusive pensioner. Därtill bör fakta
   om alla fördelar med ett jämställt föräldrauttag spridas.

3. Årliga lönekartläggningar.
   Återinför årliga lönekartläggningar, med könsuppdelad
   statistik som inkluderar lönespridningen mellan män och
   kvinnor för företag med fler än 10 anställda. Krav på
   öppna redovisningar.

4. Utveckla välfärden och öka kvinnors möjligheter till
   företagande genom att tillåta vinst.

5. Transparens i bolagens årsrapporter med könsuppdelad
   statistik.

6. Genusperspektiv i undervisningen från förskola till högskola och universitet.
   Genuspedagogik, jämställdhet och mångfald ska vara
   en obligatorisk del av all undervisning.

7. Krav på analys av våra offentliga resurser ur ett
   jämställdhetsperspektiv (gender budgeting) inom offentlig
   förvaltning.

8. Främja kvinnors långsiktiga företagande, öka tillgång
   till riskkapital och inför ett mer systematiskt arbete
   för entreprenörskap inom utbildningssystemet.

Anna Steele, Liberala kvinnor, Maria Fälth, Kristdemokratiska kvinnor, Gunilla Hjelm, Centerkvinnor och Saila Quicklund, Moderatkvinnor.